Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Sänk skatten på arbete för att rädda svenska modellen”

Stefan Löfven är på rätt väg när han driver frågan om en Global Deal. Den globala marknadsekonomin måste styras upp genom internationella lagar för finansmarknaderna, konkurrens på lika villkor, miljöansvar och skattehemvist, skriver Ulf Dahlsten.
Stefan Löfven är på rätt väg när han driver frågan om en Global Deal. Den globala marknadsekonomin måste styras upp genom internationella lagar för finansmarknaderna, konkurrens på lika villkor, miljöansvar och skattehemvist, skriver Ulf Dahlsten. Foto: Nicklas Thegerström

Modellen är hotad. Äktenskapen mellan marknad och demokrati behöver förnyas. För det krävs internationell samverkan och en omprövning av medlen. Skattesystemet behöver göras om och Sverige behöver investeringar i trafik, energi och bostadsbyggande, skriver Ulf Dahlsten.

Svensk ekonomi växer starkt samtidigt som vi har en bostadskris och tillväxten av nya jobb inte svarar mot de ungas och nyanländas efterfrågan. Den svenska modellen räcker inte ända fram.

Det skrevs svensk politisk historia när Fredrik Reinfeldt för drygt tio år sedan omfamnade den svenska modell som hans parti så länge kritiserat. Något har hänt sedan dess eftersom Stefan Löfven nu valt att blåsa till strid för modellens försvar. Men vad är egentligen den svenska modellen och på vad sätt är den hotad?

Det finns åtminstone tre olika sätt att närma sig den frågan.

Foto: DNDet första är att utgå från målen. Rätten till arbete och den generella välfärdspolitiken har alltid varit de två viktigaste målen och nu har tillkommit en ekologiskt hållbar utveckling.

Foto: Det andra sättet är att se modellen som en samling av medel. Ansvarsfulla arbetsgivare och arbetstagare som i samförstånd och i respekt för varandras roller löser svåra frågor utan onödiga stridsåtgärder har alltid setts som en central del av den svenska modellen. Tilliten till ett fungerande rättssamhälle är en annan. Skolor och universitet öppna för alla efter förmåga är ett tredje sådant allmänt omfattat medel. Risken med en fokusering vid medlen är dock uppenbar. Lojaliteten med medlen kan gå så långt att siktet på målen går förlorad. Olof Palme hördes ofta upprepa sitt mantra: Troheten mot målen måste åtföljas av en öppenhet när det gäller medlen.

Foto: Det tredje sättet att närma sig frågan är att se den svenska modellen som ett äktenskap mellan två system, kapitalismen och demokratin. Den svenska modellen är ett av flera sådana äktenskap. Den anglosaxiska varianten brukar kallas liberal demokrati, medan många på kontinenten använder beteckningen demokratisk kapitalism för att beskriva sina äktenskap.

Gemensamt för alla äktenskapen är att de är hotade av svårbekämpad arbetslöshet och oacceptabel ojämlikhet. Vad har hänt? Svaret är att förutsättningarna för äktenskapen har förändrats i tre fundamentala avseenden:

Foto: DNTill att börja med har matchningen gått förlorad. Den kapitalistiska partnern i äktenskapen har vuxit ifrån sina nationella politiska partners. Vi har fått en global marknadsekonomi. Mer än 130 stater är nu med i Världshandelsorganisationens frihandelssystem. Finansmarknaderna har avreglerats och globaliserats. Men det finns ingen global gemenskap av människor som matchar denna globala kapitalism. Sociologer och neurologer är dessutom överens. Det finns det inget stöd i vår natur och i hur våra hjärnor fungerar för utvecklingen av en sådan global gemenskap. Vi vill att sociala och kulturella villkor ska bestämmas så nära oss som möjligt. Det finns till och med en folklig önskan om ytterligare uppbrytning av befintliga stater, som i Skottland, Belgien, Spanien och Irak.

Foto: Det andra som hänt är väldig uppbyggnad av förmögenheter till några få samtidigt som hushåll och i många fall också länder skuldsatt sig kraftigt. Det är avregleringarna av de finansiella marknaderna och det ökade värdet på land, det vill säga fastighet minus byggnad, som förklarar merparten av utvecklingen, men datorer, robotar och automater som ökat andelen kapital i företagens verksamhet är också en viktig orsak, liksom outsourcingen. I länder som Sverige har ökade skatter på tjänster betalt sänkta kapitalskatter, vilket också bidragit. Teorin bakom omfördelningen av skattetrycket var att en ansamling av förmögenheterna hos några få skulle komma att leda till mer privata investeringar och jobb. Men eftersom efterfrågan från de nittio procenten inte vuxit på samma sätt har investeringarna delvis uteblivit. Förmögenhetsansamlingen har i stället lett till uppdrivna priser på befintliga tillgångar.

Foto: Drömmen om en framtid där alla kan få kunskapsjobb har också spruckit. Nya teknologier har visat sig rationalisera bort behovet av sådana arbeten på samma sätt som andra jobb. Det är i teknisk mening lågproduktiva verksamheter, som i vård, service, kultur, underhåll, reparationer och delningsekonomin, som framtidens jobb finns. Det krävs en mental omställning för att erkänna att dessa arbeten är lika värdefulla som de så kallade kunskapsjobben.

Trots att den förda politiken i EU misslyckats med att åstadkomma arbete och välfärd åt alla och lett till rent katastrofala resultat i länder som Grekland och Spanien har många ledande politiker surrat fast sig vid rodret. Det har blivit en uppgift för centralbankerna att rädda vad som räddas kan. Problemet är att deras aggressiva penningpolitik med minusräntor späder på kasinoekonomin.

Situationen påminner allt mer om mellankrigstiden. Politikerna höll då som nu fast vid sina ekonomiska dogmer samtidigt som finansmarknaderna löpte amok. De arbetslösa och bortglömda lät sig då som nu lockas av politiker på ytterkanterna, till höger och till vänster, som propagerar för nationalism och protektionism.

Teorin bakom omfördelningen av skattetrycket var att en ansamling av förmögenheterna hos några få skulle komma att leda till mer privata investeringar och jobb. Men eftersom efterfrågan från de nittio procenten inte vuxit på samma sätt har investeringarna delvis uteblivit.

Äktenskapen mellan marknad och demokrati behöver alltså förnyas. Den väg som förordas av politiker som Trump och Sanders och ekonomer som Dani Rodrik är att marknaderna, speciellt de finansiella marknaderna, åternationaliseras. Det moraliska problemet är att det är en politik som förnekar de länder som nu är på väg att lyfta sin befolkning ur fattigdom möjligheten att fortsätta på den inslagna vägen. Det ekonomiska problemet är att den gemensamma kakan blir mindre.

Det behövs en alternativ väg. Den går att utveckla, men det krävs internationell samverkan och en omprövning av medlen.

Stefan Löfven är på rätt väg när han driver frågan om en Global Deal. Den globala marknadsekonomin måste styras upp genom internationella lagar för finansmarknaderna, konkurrens på lika villkor, miljöansvar och skattehemvist. Först med sådana spelregler på plats kan staterna få tillbaka förlorat rörelseutrymme.

Så måste man låta sig inspireras av den politik som till sist ledde västvärlden ut ur trettitalskrisen. Vägen ut hette fördelningspolitik. Franklin D Roosevelt tog de första stegen och de följdes av stora kliv av Dwight D Eisenhower. Väst har aldrig haft en sådan tillväxt som när de nittio procenten fick sin beskärda del av kakan.

Därför måste skattesystemet nu göras om. Skatten på arbete måste sänkas så att alla, även de med så kallade lågproduktiva jobb, kan leva på sin lön. En noggrant planerad och genomtänkt skatteväxling där skatt på arbete successivt och med omsorg om effekterna för enskilda familjer byts mot skatt främst på fastigheter, behöver genomföras. Och för de många nyanlända gäller det att se individen, precis som för alla andra.

Om det är något som kan få fart på Sverige utan konstgjord andning från riksbanken så är det också investeringar i omställning av trafik- och energisystem och inte minst i byggandet av de hundratusentals bostäder som Sverige sedan länge behöver. När den svenska modellen fungerade som bäst drevs dessutom nya produkter och tjänster fram genom offentlig upphandling. Det är dags för en favorit i repris.

Med en nationell samling i den samförståndsanda som alltid präglat den svenska modellen borde det också kunna gå att förnya den.

Ulf Dahlsten, visiting professor vid London School of Economics, tidigare statssekreterare (S) i statsrådsberedningen och koncernchef för Posten

DN Debatt. 6 juni 2016
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.