Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Sänkta betygskrav kan lösa glesbygdens brist på läkare”

Nepal bra exempel. Många landsting har svårt att rekrytera läkare och systemet med hyrläkare har blivit så dyrt att det på sikt hotar vårdens kvalitet. En lösning på problemet skulle vara att sänka intagningskraven till läkarutbildningen samtidigt som nyexaminerade läkare tvingas göra tillfällig tjänst i olika landsändar, skriver ST-läkaren Johan Wrammert.

Det finns ett växande problem i Sverige med bemanningen inom sjukvården, framför allt avseende läkare. Vad som tidigare var huvudsakligen ett norrländskt problem har nu spridit sig till att omfatta stora delar av landet utanför storstadsområdena.

Där landstingen haft svårt att rekrytera läkare har bemanningsföretag stigit in och drivit upp lönerna så kraftigt att ordinarie läkare nu arbetar sida vid sida med hyrläkare som i många fall uppbär dubbelt så hög lön. Landstingens största utgift är personalkostnader och möjligheten att hålla dem på en rimlig nivå kommer på sikt att bestämma vårdens omfattning och kvalitet.

Hyrläkare bidrar sällan till verksamhetens utveckling och kontinuitet och engagerar sig mindre i yngre kollegers vidareutbildning. Bland många unga, nyutexaminerade läkare läggs specialistutbildningen i dag på hyllan för att de i stället ska kunna tjäna en mindre förmögenhet som hyrläkare.

Då problemet diskuteras kolleger emellan dominerar ofta en uppgivenhet och en inställning som bygger på att det här är den bistra verkligheten. Bemanningsföretagens förmåga att skapa attraktiva ersättningar ses som en räddning av systemet.

Läkarnas funktion är oersättlig på ett sätt som skiljer dem från övriga yrkesgrupper i vården. Man kan inte driva en akutverksamhet eller en mottagning utan en ansvarig läkare, oavsett hur många kompetenta sköterskor som arbetar där. När ett sjukhus tvingas vända sig till bemanningsföretagen för läkarrekrytering befinner de sig därför i en usel förhandlingssituation. Valet står mellan att betala begärd ersättning och att stänga, och då misslyckas med att fullgöra sitt uppdrag.

Läkare åtnjuter redan en mycket god löneutveckling och det är inte rimligt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv att vi skall tjäna upp till sexsiffriga belopp för jourarbete på ett mindre sjukhus under en veckas tid. Sådan är situationen på vissa håll i dag. Om man googlar ”politisk lösning på läkarbemanningen” finner man främst sponsrade länkar till olika bemanningsföretag, vilket kanske illustrerar samhällets beredskap att finna lösningar på detta område.

I Sverige har vi en läkarutbildning i världsklass som är gratis för studenterna – detta är unikt i ett globalt perspektiv. Svenska skattebetalare finansierar varje utbildningsplats med mer än en miljon kronor och borde därför kunna förvänta sig ett ansvar hos den utbildade att bidra med sin kunskap till en rimlig ersättning.

Jag har under 2012 gjort upprepade besök i Nepal för att delta i ett forskningsprojekt. Många hälsoproblem där är knutna till landets geografi, då flertalet av regionerna ligger i en svårtillgänglig miljö. En stor utmaning ligger i att finna välutbildad personal som kan tänka sig att bemanna vårdinrättningar i avlägsna landsdelar.

Utbildning bedrivs huvudsakligen i Kathmandu och efter examen tenderar många att bo kvar i huvudstaden där det finns bra löner, god service och karriärmöjligheter.

För att bemöta problemet har man skapat ett nytt medicinskt universitet som nu existerar sida vid sida med andra alternativ. Alla som har genomgått den tioåriga grundskolan kan, oavsett betyg, söka sig till läkarprogrammet där. Antagningsproceduren använder ett system där chansen till antagning ökar om studenten kommer från en avlägsen region eller har låg socioekonomisk status.

Universitetet får en stor mängd ansökningar och man reducerar sedan urvalet med intervjuer och personlighetstester. Inför den slutliga antagningen informerar man student och föräldrar om att den färdiga läkaren förbinder sig att arbeta upp till fyra år i en anvisad region. Professorn, som berättade om systemet för mig, kunde också konstatera att man med den här urvalsmetoden inte har fler studenter som hoppar av utbildningen än vid andra universitet i landet. Självklart är proceduren resurskrävande, men den hälsoekonomiska vinsten förväntas bli desto större.

I svensk författningssamling (1982:763) § 2 står det att ”målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen”. För att i framtiden ha möjlighet att leva upp till lagens formulering skulle Sverige kunna öka rekryteringen av unga, lokalt förankrade människor till våra läkarutbildningar.

Vi måste då öppna antagningsproceduren för fler och sänka kraven på alltför höga betyg. Det finns dessutom en möjlighet att hindra skenande personalkostnader genom att redan i samband med antagning kräva tillfällig tjänst i Sveriges olika landsändar.

Man behöver inte söka sig ända till Nepal för goda exempel – vårt grannland Norge har använt ett system där studenten lottas till en ort i landet för obligatorisk allmän tjänstgöring efter examen.

Urvalet utifrån betyg och högskoleprovs­resultat motiveras ofta med föreställningen att bara elever med extrem studiekapacitet och inlärningsförmåga kan klara utbildningen. Erfarenheten från Nepal och även mina egna och många tidigare kurskamraters upplevelser av utbildningen ifrågasätter detta synsätt.

I första hand kräver utbildningen ett stort engagemang och ett djupt intresse för människor och deras hälsa, vilket inte nödvändigtvis speglas i studieresultat. I dag tillsätts ett begränsat antal platser till läkarutbildningen i Umeå och Stockholm genom intervju vilket är glädjande, men även de rangordnas efter högskoleprovsresultat och betyg.

Läkarbemanningen till hela Sverige kommer att fördyras ytterligare med nuvarande utveckling. På sikt utgör den ett hot mot ett kostnadseffektivt och jämlikt sjukvårdssystem. Att lagstifta om ett tak för ersättningarna blir politiskt besvärligt, men det finns en möjlighet att ställa krav på dem som examineras att bidra till en mer ekonomiskt hållbar vård. Motivet är en läkarutbildning utan kostnad för studenten i kombination med en offentligt finansierad vård.

Socialstyrelsen, regeringen samt andra parter måste börja diskutera lösningar för framtiden. Alternativet blir annars att paragraf två i hälso- och sjukvårdslagens bör omformuleras.

Johan Wrammert, ST-läkare i pediatrik, Akademiska sjukhuset i Uppsala

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.