Under rubriken ”Vilka samhällstoppar är det som polisen skyddar?” berättar professor Birgitta Almgren (DN Debatt 25/2) om sin kamp för att få tillgång till Säpos uppgifter om dem som agerat för den östtyska säkerhetstjänsten Stasi i Sverige. Det antas allmänt finnas femtiotalet namn.

Birgitta Almgren konstaterar att andra länder vill göra upp med sin historia. I dag är det lika rimligt att granska den östtyska diktaturen som tidigare den nazistiska. Det forskningsprojekt hon ägnar sig åt handlar bland annat om att beskriva den totalitära regimens idéer, strukturer och arbetsmetoder vilket klart visats med den förra året utgivna boken ”Inte bara Stasi ... Relationer Sverige–DDR 1949–1990” (Carlssons). Skolan och kulturen var två av den östtyska regimens viktigaste spjutspetsar.

Vi har alla på olika sätt engagerat oss för att arkiven skall öppnas. På en fråga i augusti 2007 från Hans Wallmark konstaterade justitieminister Beatrice Ask att Säpo fått tag i ”ett antal spridda uppgifter i samband med att Stasiarkiven öppnades i början av 90-talet. Dessa uppgifter följdes upp. Ett mindre antal namnuppgifter kunde härledas till personer som kunde identifieras. I inget fall ledde utredningarna till åtal eftersom de eventuellt brottsliga handlingar som förekommit redan var preskriberade.”

I en ny fråga, nu i februari 2010, från Carl B Hamilton görs en återkoppling till dessa uppgifter då han påpekar att felaktigt utpekade rimligtvis borde ges en möjlighet att försvara sig; namnen på de påstådda Stasianknutna svenskar som finns i Säpos arkiv måste lämnas ut till dem som står på listan och som ännu är i livet. Särskilt om Stasiuppgifterna är oriktiga bör nämligen dessa personer ges möjlighet att försvara sig innan de går i graven. Annars kommer efterlevande så småningom, när arkiven väl öppnas, få veta att Stasi påstått att deras avlidna släktingar – till exempel föräldrar – varit angivare och förrädare. Det kanske är ren lögn – som så mycket annat i DDR – men då, i en framtid, är det för sent för både genmäle och äreräddning.

I grunden finns det åtminstone fyra goda skäl till öppenhet: 1). Det handlar om att nu levande som pekas ut skall kunna tillbakavisa lögner. 2). Det skapar en möjlighet att sätta saker i sitt rätta sammanhang i fall man som informatör kan förklara att det fanns påtryckningar, ideologisk förvillelse eller annat bakom agerandet. 3). Det gör det möjligt att söka försoning med offer vars karriärer kan ha krossats eller som hamnat i fängelse. 4). Ytterst och viktigast handlar det om att sanningen alltid har företräde framför lögnen.

Vi tycker att det är rimligt att seriösa forskare, författare och journalister skall ges möjligheten att gå igenom de uppgifter Säpo har kring svenska Stasiinformatörer. Birgitta Almgren förbereder nu att genom ett överklagande ta ärendet vidare till regeringsrätten. Vi hoppas att vår regering agerar innan dess. Öppna arkiven!

Hans Wallmark (M)

Carl B Hamilton (FP)

Mats Johansson (M)

Rolf K Nilsson (M)

riksdagsledamöter