”Satsa på unga forskare i stället för gårdagens män”

Publicerad 2012-09-21 00:50

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Högriskstrategi. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) vill lägga en kvarts miljard på att handplocka etablerade toppforskare till Sverige. Men det är en strategi som inte fungerar. Varför satsa stora pengar på gårdagens män när vi till en mycket lägre kostnad kan rekrytera unga begåvningar som kan bli framtidens elitforskare, skriver Bo Rothstein.

Högriskstrategi. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) vill lägga en kvarts miljard på att handplocka etablerade toppforskare till Sverige. Men det är en strategi som inte fungerar. Varför satsa stora pengar på gårdagens män när vi till en mycket lägre kostnad kan rekrytera unga begåvningar som kan bli framtidens elitforskare, skriver Bo Rothstein.

Efter vad som framkommit om regeringens stundande forskningsproposition finns det mycket som man som forskare kan glädja sig åt – inte minst de ökande resurserna och satsningen på kvalitet och spetsforskning. På en viktig punkt har man emellertid hamnat alldeles fel. Det gäller idén att lägga en kvarts miljard på att – som Jan Björklund (FP) skriver – ”landets rektorer ska kunna handplocka några av de allra bästa internationella forskarna till sina lärosäten”.

Det finns minst fem skäl till att denna strategi för att höja svensk forskning inte kommer att fungera:

För det första är det svårt att tänka sig några skäl till att internationella toppforskare skulle vilja lämna de ofta mycket framstående lärosäten där de är verksamma för att flytta till Sverige. Varför skulle någon som redan är en etablerad storstjärna inom sitt forskningsområde alls vilja byta enormt spännande platser och universitet som till exempel Oxford, Paris, Boston, London, New York och San Francisco mot säg Uppsala, Umeå eller Göteborg?

Att få forskare av denna kaliber att komma till Sverige har faktiskt redan prövats och visat sig i huvudsak inte fungera. Det finns nämligen i Uppsala sedan mer än tjugofem år ett särskilt (men föga känt) institut för att locka internationella toppforskare att tillbringa en eller två terminer i Sverige. Det heter ”Swedish Collegium for Advanced Study”. Med några få undantag har detta institut, trots att man erbjuder mycket goda villkor, misslyckats med att locka hit de verkligt framstående internationella toppforskarna.

Om man inte kan få de riktigt stora stjärnorna att komma till Sverige för en eller två terminer är naturligtvis sannolikheten att man skall lyckas få dem att flytta hit permanent nästan noll.

Det andra skälet är att det som driver forskare att röra på sig är att man vill verka i riktigt intressanta forskningsmiljöer. Det finns ett antal sådana i Sverige, men långt ifrån tillräckligt många av den kaliber som krävs för att utbildningsministerns strategi skall lyckas.

Det tredje skälet handlar om pengar. Strategin bygger på att det skall gå att locka internationellt särskilt framstående forskare till Sverige genom att erbjuda dem mycket förmånliga villkor eller, för att citera Jan Björklund igen, ”osvenska” löner.

Detta är enligt vad jag kunnat erfara en beställning till regeringen från ledande personer inom näringslivet. Det bygger emellertid på en bristande förståelse av vad som driver framgångsrika forskare. För det första har pengar mycket sällan varit en drivkraft för dessa forskare – vill man bli rik är forskning helt enkelt fel bransch. Höga löner fungerar sällan som en drivkraft för forskare att flytta – inte ens när det gäller unga framtidslöften inom nationalekonomi använder man höga löner som ett lockbete.

Dessutom är forskare synnerligen beroende av samarbete med de andra forskarna i sin forskargrupp och här skulle de lönenivåer som regeringen tänker sig bli dysfunktionella. Forskning fungerar nämligen inte så att chefer kan beordra fram samarbete.

Jag har helt enkelt svårt att se framför mig att svenska forskare skulle uppskatta att samarbeta med kolleger som hade tre- eller fyrdubbelt mer i lön än vad de själva har. Löner vid till exempel spetsuniversiteten i USA ligger nämligen redan på en sådan nivå och skulle deras forskare lockas över till Sverige måste de enligt regeringens strategi ha bra mycket mer betalt än vad de redan har.

Ett fjärde skäl är att detta är en högriskstrategi. Det finns en stor risk att de internationella stjärnforskare man skulle kunna locka till Sverige är de vars stjärna redan har börjat dala betänkligt. Sannolikheten att vi med denna strategi skulle få hit ”gårdagens idéer” är inte obetydlig.

Ett femte skäl till att riksdagen bör säga nej till denna del av forskningsproposition är att detta med stor sannolikhet skulle göra den redan ojämställda universitetsvärlden än mera mansdominerad. Det finns i dagens läge helt enkelt inte tillräckligt med kvinnliga forskare på denna nivå att rekrytera.

En mycket bättre strategi vore att satsa på internationell rekrytering av unga framtidslöften inom forskningen. Sverige är, tillsammans med övriga nordiska länder, i dag mycket attraktivt för unga forskare runt de trettio. De goda offentliga finanserna tillsammans med relativt stora resurser till forskning har en positiv inverkan. Till skillnad från många andra länder – till exempel USA, Storbritannien och länderna i Sydeuropa – skärs det här inte ned på anslagen till högre utbildning och forskning, utan tvärtom ökar de.

Till detta kommer att vår väl utbyggda social- och familjepolitik gör Sverige till ett mycket attraktivt land för personer i denna ålder. Problemet hittills har varit att vi saknat internationellt gångbara tjänster för unga forskare av den typ som finns i många andra västländer. Detta är tjänster som är relativt långvariga (fem-sex år) varefter man har rätt att efter prövning få tjänsten omvandlad till en fast anställning.

Svenska unga forskare har i stället tvingats framleva ett antal år på tillfälliga anslag från olika forskningsråd – en osäker tillvaro som inte fungerar då man skall rekrytera forskare internationellt.

Det finns i dag en stor pool av ung spetskompetens som skulle gå att rekrytera till svenska lärosäten. Med en sådan strategi skulle vi kunna rekrytera forskare som kan vara internationellt ledande om tio år i stället för att, med regeringens strategi, riskera att få hit ”gårdagens män” för dyra pengar.

Bo Rothstein
Professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och ledamot av Forskningsberedningen.

Tipsa via e-post

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Mer från förstasidan

barnsjukhus
Foto:Henrik Montgomery/TT

Misstänktes för nyfödds död. Även åklagaren begick fel, slår JK fast. 31  6 tweets  25 rekommendationer  0 rekommendationer

Tvingades fly hatet. Överläkare Viveka Lindéns liv i spillror. 3460  237 tweets  3206 rekommendationer  17 rekommendationer

Utredning lades ned. Läkaren anmälde tre kolleger. 4  4 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

Hade glömt sin engelska. Arbetade som tennistränare i Uddevalla. 8  0 tweets  8 rekommendationer  0 rekommendationer

Webb-TV
Erik den heliges relikskrin öppnas i Uppsala domkyrka

Relikskrinet med Sveriges nationalhelgon öppnades i Uppsala. Se webb-tv. 13  4 tweets  9 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

S-kommunalråd i blogg: De transporteras i ”fina Mercedes och BMW”. 107  58 tweets  49 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons: