DN Debatt

”SD:s missnöjespolitik ökar bruksorternas kris”

Satsning kan ge 25.000 nya jobb. SD:s missnöjespolitik förstärker ett destruktivt klimat med syndabockstänkande och fingerpekande i utsatta bruksorter. I en ny rapport i dag visar vi att de små industriorterna med rätt satsningar har potential för nya arbetstillfällen, skriver Annie Lööf, centerledare och näringsminister.

I dag presenterar Centerpartiet i samarbete med WSP Analys & Strategi en rapport om Sveriges bruksorter och deras outnyttjade jobbpotential. Centerpartiet föreslår nu reformer för fler jobb i hela landet.

Rapporten visar två skilda verkligheter. Sverige är å ena sidan ett föregångsland som klarat finanskrisen väl. Statsskulden är låg, sysselsättningen har till och med ökat, ekonomin är god och vi har kunnat satsa när andra länder måste dra ner. Allianspolitiken har tveklöst haft effekt. Men å andra sidan har vi samtidigt områden som halkar efter. Krisen har drabbat Sverige ojämnt.

Medan storstadsområdena med hög andel tjänsteföretag har gynnats av en stark inhemsk efterfrågan har mindre orter som är beroende av ett fåtal större industriföretag drabbats av minskad efterfrågan på exportsidan i den globala lågkonjunkturen. Jobb har lämnat traditionella industrier för att aldrig komma igen.

Rapporten visar dock att många företag på mindre orter förblir världsledande och har behållit sin konkurrenskraft. Problemet är att ju effektivare ”bruket” blivit, desto mer har det dragit ned på personalen. Samtidigt som neddragningarna sker är det för få nya företag som växer fram i brukets ställe.

Bruksorter har inte sällan gått igenom en lång rad av ekonomiska motgångar, med början långt före denna kris, vilket i många fall lett till utflyttning, sociala problem och psykisk ohälsa. Framtidstron har underminerats. Det har i sin tur skapat en växande grogrund för populism och främlingsfientlighet. När missnöjespolitiker, som Sverigedemokraterna, jagar sympatisörer genom att exploatera uppgivenheten i bruksorterna drar de ned framtidschanserna ytterligare. I stället för att dra till sig nya arbetstillfällen förstärker de ett destruktivt klimat av syndabockstänkande och fingerpekande.

Denna utveckling både kan och bör vi vända. Inte bara genom att konsekvent bemöta en brun argumentation, men också genom att skapa jobb och utveckling i de orter där Sverigedemokraterna skaffat sig en stark väljarbas.

Den rapport som vi och WSP i dag presenterar på ett ekonomiskt seminarium i Almedalen visar att bruksorterna är långt ifrån dömda att följa denna nedgångens väg. Bruksorterna har, givet sina förutsättningar, möjlighet att addera 17.000–25.000 jobb, om de bara ges möjlighet att utnyttja den potential som rapporten visar finns. Beräkningarna visar att orter som Bengtsfors, Hultsfred och Degerfors, skulle kunna skapa åtminstone 300–400 arbetstillfällen vardera, om bruksorternas näringsliv kom ikapp de kommuner som har den starkaste utvecklingen.

Alltför länge har Socialdemokraternas bidragslinje varit den enda responsen på bruksorternas utmaningar. Detta har skapat en passivitet och en beroendeställning som stärkt populismen och missnöjet.

När hundratals människor på en liten ort plötsligt står utan jobb därför att ”bruket” dragit ned eller flyttat till Kina eller Polen, är det enda receptet som fungerar att nya och växande företag startar och skapar hundratals nya jobb.

För att få fler jobb föreslår vi tre strukturreformer med särskild betydelse för bruksorter.

• Sänkta kostnader för att anställa. Höga skatter på jobbskapande får inte skapa bortrationaliseringar av jobb och hindra framväxten av nya små och växande företag. Det gäller i hela Sverige, men det gäller särskilt i orter som i dag kämpar för sin överlevnad, där de små företagen utgör själva livsnerven i näringslivet och där varje jobb räknas. Därför måste vi sänka arbetsgivaravgiften för små och växande företag. Detta bör kombineras med sänkta kostnader för företagens sjuklöneansvar, där vi vill slopa den andra sjuklöneveckan. Det skulle minska risken vid anställningar och underlätta för arbetslösa med sjukdomshistoria att få ett jobb.

• Snabbare väg till jobb. Trots en hög arbetslöshet i bruksorterna har företagen svårt att hitta rätt kompetens. Vi måste lära av Norge och Tyskland som mött utmaningen med lärlingssystem. I Sverige har vi sedan några år lärlingsprogram i liten skala med svagt intresse både från elever och från företagen. För att skapa incitament för företagen vill vi fördubbla anordnarbidraget från dagens 30.000 kronor till 60.000 kronor som går direkt till företaget som tar emot en lärling. För att sporra ungdomar att söka bör lärlingarna kunna erhålla en lärlingslön motsvarande Arbetsförmedlingens aktivitetsersättning. I nästa steg bör vi införa ett eftergymnasialt lärlingssystem likt det tyska, som bevisligen fått stora effekter på ungdomars inträde på arbetsmarknaden och som åtnjuter hög status. Snart kommer också kommissionens besked om regeringens möjlighet att stötta parternas viktiga yrkesintroduktionsavtal. Dessa avtal bygger på centerförslaget om att sänka trösklarna för ungas första jobb.

• Investera och växa. Avgörande för jobben är att kapital, inte minst kapital med anknytning till platsen, investerar i företag på orten. I höst införs ett investeraravdrag som ger skatterabatt på privatpersoners investeringar upp till 1,3 miljoner per år. Vi vill också att de statliga kreditgarantierna ska användas mer effektivt för att stimulera utvecklingen på landsbygden. Dessutom måste de svenska bankerna ha tillräckligt med lokal kunskap och engagemang för att möjliggöra investeringar också på mindre orter. Här är de lokala sparbankerna en förebild.

Rapporten som presenteras i dag visar att det inte är ödesbestämt att små orter långt från storstadsområdenas marknader ska tappa arbetstillfällen. Framgångskommuner på landsbygden har genom diversifierat näringsliv visat på hög sysselsättning och jobbskapande. Det finns komparativa fördelar på många bruksorter: närhet till råvarorna, låga lokalhyror, starkt lokalt engagemang, lägre markpriser och tillgång till stora ytor, för att bara ta några exempel.

Vi vill visa vilka möjligheter dessa orter har, att de inte är ”det förlorade Sverige” utan ”det underskattade Sverige”, vars utveckling väntar på mer jobb- och företagarvänlig politik. Att vända ryggen åt fläckar på kartan, att strunta i dem som står utanför och att blunda för utmaningarna är att be om ökad främlingsfientlighet, missnöje och ökade klyftor.