"Sex av tio invandrare i arbete placerar Sverige i världstopp"

Gång på gång påstås att Sverige har misslyckats med integrationen eller att vi internationellt sett är sämst på integration.

I internationellt samarbete möter jag en helt annan inställning. Då väcker Sveriges stora andel invandrare förvåning. Imponerande och avundsjukt sneglar länder som Tyskland och Nederländerna på den omfattande och finansierade undervisningen i språk för nyanlända. Vi satsar mer på språkutbildning än de gör när de är klara med sina reformer. Och när Tony Blair signalerar omläggning av mottagandet i Storbritannien vänder sig medarbetare på Home Office till Sverige - som de säger: ni ligger längst fram.

Integrationsverket presenterar nu "Rapport Integration 2005", som beskriver tillstånd och utveckling för integrationen i Sverige.

I rapporten sammanställer vi internationella jämförelser och redovisar den senaste statistiken. Då visar det sig att det är dags att göra upp med bilden av Sverige i internationell strykklass. Den är helt enkelt inte sann.

När ländernas regler och lagstiftning för utrikes respektive inrikes födda jämförs visar det sig att många länder har en lagstiftning som begränsar sociala rättigheter för invånare som invandrat utanför EU, särskilt om de inte är flyktingar.

Sverige är unikt genom att ha anpassat regler och lagstiftning så att lika politiska, civila och sociala rättigheter gäller för alla.

När ett nätverk av forskare under ledning av Migration Policy Group i Bryssel granskat politik för integration och inkludering av invandrare inom EU-15 rankas Sverige på en delad andra plats, med indexvärdet 553. Indexet är ett systematiskt sätt att presentera hur gynnsamma medlemsländernas politik för inkludering är.

Sverige har få formella hinder för deltagande på arbetsmarknaden, goda villkor för familjeåterförening, säkra uppehållstillstånd med fulla rättigheter, en inkluderande politik för medborgarskap samt en utbyggd lagstiftning och åtgärder för att bekämpa diskriminering.

Lägst index visar Danmark med 410. Genomsnittet för EU-15-länderna är 500.

Ända sedan efterkrigstiden har Sverige, med undantag för några år i början på 70-talet, haft ett invandringsöverskott. Med dryga tolv procent av Sveriges befolkning född i ett annat land ligger vi i nivå med länder som USA och Tyskland. Vi har en högre andel än Nederländerna, Frankrike och Storbritannien, och betydligt högre än våra nordiska grannländer Norge, Danmark och Finland.

Sveriges invandring utmärker sig dessutom genom att en stor andel personer invandrar genom asylsystemet och en motsvarande liten andel invandrar av arbetskraftsskäl från länder utanför Europa.

OECD har visat att 40 procent av dem som fått permanent uppehållstillstånd de senaste åren är flyktingar, en dubbelt så hög andel som det land som är närmast, Norge.

I Storbritannien och Kanada är andelen flyktingar kring 10 procent, i Portugal kring 5 procent, i Schweiz bara ett par procent.

När utvecklingen på arbetsmarknaden jämförs är det tydligt att Sverige har förhållandevis hög sysselsättningsgrad för utrikes födda. Vi tillhör samtidigt en grupp länder med stora skillnader mellan inrikes och utrikes födda. Det gemensamma för dessa länder är att arbetskraftsinvandringen är relativt liten. Invandrare är inte "valda" utifrån efterfrågan på arbetsmarknaden.

Om man delar in OECD:s jämförelse av sysselsättningsgraden för utrikes födda av båda kön i intervall visas följande mönster: I lägsta intervall mellan 40-50 procent återfinns bara Belgien. I nästa intervall på mellan 50-60 procent ligger Danmark, Frankrike, Tyskland, Finland och Nederländerna. I intervallet mellan 60-70 procent ligger den stora klungan länder. I den gruppen finns både Sverige med (i OECD:s jämförelse) en sysselsättningsgrad på 62 procent för utrikes födda och Kanada på 68 procent. I högsta intervallet mellan 70-80 procent finns bara Portugal (73 procent) och Schweiz (72 procent).

Särskilt utrikes födda kvinnor i Sverige har en relativt fördelaktig ställning på arbetsmarknaden jämfört med andra länder. Med 60 procent är sysselsättningen för utrikes födda kvinnor i Sverige högre än i tolv andra OECD-länder, däribland USA, Storbritannien, Finland, Nederländerna, Tyskland och Danmark.

Skillnaden i sysselsättning mellan utrikes och inrikes födda var allra störst i Danmark, med 23 procentenheter, men skillnaden är 10 och 15 procentenheter i Tyskland, Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna och Sverige.

Likväl vet vi att Sverige står för stora utmaningar för integrationen. Är det tecken på integrationspolitiskt misslyckande?

Under första delen av 90-talet drabbades Sverige av en sysselsättningskris som landet inte varit i närheten av sedan 30-talskrisen. Sysselsättningskrisen drabbade särskilt utrikes födda. Från slutet av 80-talet till mitten av 90-talet föll sysselsättningen för utrikes födda med 21 procentenheter, från 76 procent till 55 procent. Sverige började därefter vägen tillbaka med att öka sysselsättningen för såväl inrikes som utrikes födda.

Med en sysselsättning på 64 procent för utrikes födda har i dag närmare hälften av det som förlorades under krisåren tagits igen.

Sverige har under de här decennierna samtidigt genomgått en stor strukturomvandling som varit särskilt märkbar för utrikes födda. Industrisektorn har drastiskt minskat sin andel av den totala sysselsättningen.

Andelen utrikes födda som är sysselsatta i industrin har närmast halverats. I slutet av 80-talet arbetade 40 procent av utrikes födda män i industrin. Nu arbetar var fjärde i industrin. Motsvarande minskning för kvinnor är två av tio år 1987 till en av tio i dag.

Under 2000-talet har Sverige klarat av konjunktursvängningar utan större sysselsättningsfall för utrikes födda. Nyanlända närmar sig i regel sysselsättningsnivåerna för andra i goda tider och fjärmar sig i sämre tider. Sysselsättningen ökar i takt med vistelseåren i Sverige.

För nyanlända flyktingar som vi har kunnat följa under minst fem år har männens sysselsättning ökat från 10-20 procent efter ett år till 50 procent efter fem år. Var tredje utrikes födda kvinna som tagits emot som flykting är sysselsatt efter fem år i Sverige.

Regeringens mål för sysselsättningen är att 80 procent av befolkningen mellan 20 och 64 år ska vara sysselsatt. Målet uppnås enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar för den inrikes födda delen av befolkningen, där sysselsättningsgraden ligger på just 80 procent, medan den är 64 procent för utrikes födda. Sysselsättningsnivån ligger, med hänsyn tagen till SCB:s statistikomläggning, relativt stabil under 2000-talet. Det finns dock tecken på en positiv utveckling för utrikes födda kvinnor. Kvinnor har över lag lägre sysselsättning än män i samma kategori. Nyanlända kvinnor från länder utanför Europa har dock mer än fördubblat sin sysselsättningsnivå sedan 1997.

En anmärkningsvärd avvikelse från könsrollsmönstret på arbetsmarknaden gäller kvinnor från länder i Afrika som varit lång tid i Sverige. Dessa har betydligt högre sysselsättning än männen i samma kategori.

Integrationen påverkas alltså av återstående sviter sedan 90-talets sysselsättningskris. Utgångsläget var dessutom unikt den gången: Sysselsättningsgraden för utrikes födda i Sverige 1987 låg så högt att den i dag hade gett oss en världsledande position, och långt över den som gäller för länder med hög arbetskraftsinvandring. Under sysselsättningskrisen var nivån den som Danmark har i dag.

Ändå finns stora uppgifter att ta sig an. I "Rapport Integration" anges flera, bland andra:

Arbetsmarknaden behöver göras mer öppen för att utlandsfödda mycket snabbare både ska kunna få jobb och göra yrkeskarriär.

I "Rapport Integration" redovisas starka tecken på diskriminering som en viktig orsak till skillnaderna i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda, och insatserna mot diskriminering behöver utvecklas enligt principen om likvärdig behandling

Möjligheterna för att nyanlända snabbt ska kunna etablera sig i Sverige, försörja sig själva och bli delaktiga i samhället, måste utvecklas i samverkan med arbetsmarknadens aktörer.

Boendesegregationen fortsätter att öka i Sverige och måste bekämpas, inte minst behöver segregationens negativa effekter för barn och ungdomar i skolan åtgärdas.

Att ständigt upprepa påståendet att Sverige har misslyckats med integrationen är inte bara en oskyldig syssla. I längden riskerar svartmålning och pessimism gynna dem som är motståndare till mångfald och öppenhet.

Avgörande för att Sverige ska kunna ta sig an de utmaningar vi trots allt står inför i fråga om integrationen, är att vi erövrar den självkänsla som säger att framgång är möjlig. Sverige har klarat stora utmaningar förr. Det var så vi byggde välfärdssamhället en gång. Det var så vi tog oss ur 90-talskrisen. Och det är så vi kommer att klara ett långsiktigt arbete för integration.
ANDREAS CARLGREN
Generaldirektör för Integrationsverket

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut