I den ekonomiska historien har forskarna snuddat vid tanken att det skulle ha funnits en böndernas eller småföretagens väg till kapitalism, som inte var dömd till undergång enligt Karl Marx teorier. Ibland hävdas att Karl Marx underskattade småjordbrukens möjligheter och att de medelstora jordbruksföretagen var mer livskraftiga än de största kapitalistiska företagen.

Sverige har en lång tradition av en självägande bondeklass. För de flesta jordbruksföretagen, under 1700- och 1800- talen, var livet en ständig balansgång mellan å ena sidan familjejordbrukets idyll i lokal gemenskap och å andra sidan kraven på överskott och vinstmaximering, som kunde leda till utslagning. Ett jordbruksföretag måste, för att överleva, dels klara av att hålla samman människor i en långsiktig kärlek till jorden, dels bemästra kortsiktiga överväganden för att skaffa mat för dagen och få överskott i produktionen.

Denna typ av ansvarstagande eller balansgång mellan lång och kort sikt är också svaret på vår tids utmaningar. Vi ska rädda jordklotet från skadliga utsläpp och samtidigt stärka välfärden, minska utanförskapet och öka gemenskapen mellan människor. Det förutsätter kapitalism, men det förutsätter också överblick och verkliga möjligheter att kunna ta ansvar.

Det är välgörande att debattörer som Klas Eklund (DN Debatt 14/1) lyfter in dessa perspektiv i dagens debatt om stabila finansmarknader. Europa står vid ett vägskäl; att antingen hålla ihop Europa, säkra fred och säkerhet samt leda samhället genom en förnuftig och ansvarstagande kapitalism. Alternativet är det som Johan Lönnroth skissar på (DN Debatt 6/2), en naiv tro på socialism som världen borde ha fått nog av.

Kristina Jonäng, fil kand ekonomisk historia, ledamot av Centerpartiets partistyrelse