Det är dags att skrota hela det nuvarande tvångssystemet i sjukförsäkringen och i stället ge de sjuka vård, stöd och hjälp. Därför välkomnar vi Solveig Zanders förslag, skriver Gertie Gladnikoff och Maria Werme för nätverk för sjukförsäkrade i en replik.
Vi, nätverk för sjukförsäkrade, välkomnar den senaste tidens krav från Alliansens småpartier på en mer human sjukförsäkringspolitik, framför allt förslaget från Solveig Zander (C) på DN Debatt 5/10. Hon vill förbättra sjukvård och medicinsk rehabilitering, för att möjliggöra för sjuka att bli friska nog att återgå till arbete. I motsats till övriga inom Alliansen vill hon gå längre än att ”slipa av kanterna” i en reform som visat sig vara ett totalt misslyckande.
Statliga utvärderingar har visat att alliansens gigantiska experiment med människors hälsa inte har lett till något annat än ett stort mänskligt lidande. Av dem som utförsäkrades vid årsskiftet och skickades till Arbetsförmedlingen har färre än tre procent fått hel- eller deltidsjobb på den öppna arbetsmarknaden. Över hälften anser att deras sjukdomstillstånd har blivit allvarligt försämrat.
Den goda tanken att erbjuda medicinsk rehabilitering till de två största grupperna av sjuka (lättare psykiskt sjuka och personer som har problem med rörelseapparaten, sammantaget 70 procent av dem som får ersättning från sjukförsäkringen), sjabblades bort genom att politikerna försökte gå genvägar. De tidigare omfattande individuellt utformade rehabiliteringarna togs bort, och ersattes av två standardmetoder, lika för alla oavsett åkomma, sjukdomsgrad och individuella behov.
En utvärdering som gjorts av Karolinska institutet på uppdrag av regeringen visar att bara drygt en fjärdedel av de sjukskrivna har kommit tillbaka till arbete efter rehabiliteringen, och av dem som har sjuk- eller aktivitetsersättning (alltså de långtidssjuka) är siffran ännu lägre. Bland dem har bara sju procent av dem med smärtdiagnoser och åtta procent av dem med psykiatriska diagnoser blivit så pass mycket bättre att de har kunnat börja arbeta.
Samtidigt har många försämrats av behandlingen, elva procent har rentav försämrats så mycket att de gått från heltidsarbete före behandlingen till heltidssjukskrivning efter. Värst är det för dem som har fått multimodal rehabilitering, alltså personer med smärtproblematik. 27 procent av de förut heltidsarbetande smärtpatienterna har efter behandlingen blivit sjukskrivna, de flesta på heltid.
Rehabiliteringsgarantin har alltså gjort nästan lika mycket skada som nytta. Minst nytta och mest skada har den alltså gjort för de långtidssjuka, de som står närmast i tur för utförsäkring. De har både fått mindre resurser och sämre resultat än de med lättare ohälsa, som i många fall skulle ha återhämtat sig även utan insatsen.
Därför välkomnar vi Solveig Zanders förslag att nu i stället förbättra sjukvården. 70 procent av de sjukskrivna – huvudsakligen kvinnor - är i dag förbisedda av sjukvården. Vi behöver bättre vård och forskning för smärtproblem och psykiska diagnoser, vi behöver medicinsk rehabilitering med individuell utformning för att hjälpa sjuka till lindring och – i bästa fall – arbetsförmåga. Det är dags att skrota hela det nuvarande tvångssystemet i sjukförsäkringen och i stället ge de sjuka vård, stöd och hjälp!
Gertie Gladnikoff
journalist Aktionsgruppen för de sjukförsäkrades rätt
Maria Werme
leg sjukgymnast Nätverket SLUSSA