I dag presenterar Sveriges Kommuner och landsting, SKL, sin nya Ekonomirapport, prognosen för hur ekonomin i kommuner och landsting kommer att utvecklas under 2010. De som hade hoppats att den ekonomiska krisen snart var över och att rapporten därför skulle domineras av positiva besked för den långsiktiga utvecklingen blir tyvärr besvikna.

Enligt SKL:s bedömningar kommer kommuner och landsting att gå med en miljard kronor i underskott under 2009. 2010 beräknas ett överskott på tre miljarder vilket är två miljarder bättre än vad SKL visade i den prognos som presenterades i maj. Förklaringen till denna förbättring är främst det engångsbidrag på cirka 17 miljarder som staten tillför kommunsektorn nästa år. Tack vare dessa tillfälliga medel finns det förutsättningar att välfärden i allt väsentligt kan skyddas under nästa år och att besparingar som leder till uppsägningar av medarbetare inom skola, vård och omsorg kan begränsas.

Men även om nedskärningarna under 2010 förhoppningsvis blir mindre än vad vi fruktade så sent som för ett halvår sedan finns det anledning att vara mycket orolig när vi kommer in på 2011.

År 2011 återstår nämligen bara fem av de tillfälliga miljarderna från staten. Samtidigt visar Ekonomirapporten att krisens effekter kommer att vara mycket märkbara för kommuner och landsting även detta år. För 2011 redovisar SKL tre alternativa scenarier som leder till mellan 10 och 18 miljarder i underskott . Även om man inte bygger ut verksamheten alls väntar ett underskott på 10 miljarder. Om kostnaderna tillåts öka trendmässigt växer underskottet till 18 miljarder kronor.

Inte minst är det den ökande arbetslösheten som kommer att innebära påfrestningar. Det kommer att slå hårt mot kommuner och landsting på flera sätt. Behoven av ekonomiskt bistånd (främst det som förr kallades socialbidrag) ökar samtidigt som minskande sysselsättning leder till en mycket liten ökning av skatteunderlaget.

Förutom dessa utmaningar vet vi också att kommuner och landsting måste rusta sig för en framtid som innebär ökade krav från medborgarna på leverans av välfärdstjänster. Särskilt gäller detta de accelererande kraven på ytterligare resurser till vårdsektorn och äldreomsorgen. Det kommer inte att räcka att tillskjuta mer pengar, vi måste också genomföra produktivitetsförbättringar. Det handlar inte om att få de medarbetare som redan jobbar hårt att jobba hårdare utan snarare om att vi blir bättre på att arbeta smartare, är öppna för ny teknik och att kommuner och landsting avsätter resurser till kompetensutveckling.

Olika åtgärder kommer alltså att behöva vidtas för att kommuner och landsting ska kunna möta växande krav och samtidigt få balans i sina ekonomier. Det som vi närmast kan påverka, och som kommer att få mycket stor betydelse för ekonomin i kommuner och landsting är den kommande lönerörelsen. I dessa förhandlingar kommer det att bli viktigare än någonsin att alla visar mognad och mod.

I en tid då Sverige går igenom den allvarligaste ekonomiska krisen sedan trettiotalet måste alla parter visa samhällsansvar när lönen för sammanlagt drygt en miljon anställda inom kommuner och landsting ska förhandlas fram. Utan ett sådant ansvar kommer vi inte att kunna skydda vare sig välfärden eller jobben inom sektorn.

En viktig del av ansvarstagandet är också att låta fakta vara utslagsgivande för de kommande avtalen. Fakta är till exempel att antalet elever i grundskolan under de senaste fem åren har minskat med 13,5 procent medan samtidigt antalet tjänstgörande lärare endast har minskat med 7 procent. Mot den bakgrunden är det inte trovärdigt när lärarfacken går in i avtalsrörelsen och hävdar att det för närvarande sker en nedrustning i skolan som riskerar att drabba eleverna. När antalet lärare blir färre är det alltså inte en nedrustning av kvaliteten utan en självklar effekt av att elevunderlaget minskar.

Vi vill därför vädja till våra motparter på arbetsmarknaden att inse stundens allvar. Nästa års löneavtal måste ta sin grund i det faktum att Sveriges samlade produktion i år backar med mer än 4 procent. Med ansvarsfulla avtal kan vi värna jobben och fortsätta att ge medborgarna hög kvalitet på välfärdstjänsterna. Oansvariga avtal, som inte tar hänsyn till den djupa krisen, kommer däremot att direkt slå mot vård, skola och omsorg och därmed tvinga fram ytterligare uppsägningar.

Avtalsrörelsen 2010 kommer inte att omfatta sjuksköterskor och andra grupper inom Vårdförbundet. Det finns redan ett avtal för denna grupp som innebär ett utrymme för löneökningar på 2 procent under 2010. Den ökningen ska läggas ovanpå en redan hög löneutveckling för dessa grupper de senaste åren.

Avtalets konstruktion möjliggör för oss att säga upp det före kommande årsskifte. När det ingicks var det ingen som kunde ana den ekonomiska krisen. Som seriösa arbetsgivare måste vi därför ställa oss frågan om vi ska säga upp sjuksköterskeavtalet eller om vi bedömer att landstingen kan klara de ytterligare 2 procent som ligger i avtalet. Vi kommer att använda de närmaste månaderna för att noga analysera detta.

Parallellt med ett ekonomiskt ansvar för helheten är det också dags för oss och våra motparter att öka våra medarbetares möjligheter att påverka sin egen lön inom ramen för den totala lönesumma som står till förfogande. Det måste genomföras lokalt. Kommuner och landsting har olika förutsättningar. Det är inte förhandlare i Stockholm som bäst känner till vardagen.

Kommunerna och landstingen gör vad de kan för att komma ut ur krisen med fortsatt god service inom vård, skola och omsorg. Med en gemensam insikt om stundens allvar kan vi värna och utveckla välfärden.

Gruppledarna
i Sveriges Kommuner och landstings arbetsutskott

Anders Knape (M)
ordförande

Carola Gunnarsson (C)
förste vice ordförande

Ilmar Reepalu (S)
andre vice ordförande

Lennart Gabrielsson (FP)
tredje vice ordförande

Anders Sellström (KD)