DN Debatt

”Sjunkande respekten för yrkeskunskap välfärdshot”

Läkare är en av de professioner som växt fram sedan 1800-talet, medan sjuksköterskorna hör till de yrken som har haft svårare att uppnå professionsstatus och brukar betecknas som semiprofessionella, skriver debattörerna.
Läkare är en av de professioner som växt fram sedan 1800-talet, medan sjuksköterskorna hör till de yrken som har haft svårare att uppnå professionsstatus och brukar betecknas som semiprofessionella, skriver debattörerna. Foto: Roger Turesson

Förtroendet för öppet samhälle måste återskapas. För att ge bevis på att offentliga sektorn fungerar är respekt för professionerna nödvändig. Vi kräver att de folkvalda verkar för att professionalism blir styrande princip i förvaltningen och påverkar befordran och lönesättning, skriver åtta akademiker.

Valets efterdyningar blir långvariga. Över hela Sverige pågår diskussionen: Hur kunde SD växa sig så starka? Vad krävs för att få deras 800.000 väljare på bättre tankar?

Så många rasister rymmer inte vårt land. Förklaringen ligger djupare. Vi betalar nu priset för en omläggning av den ekonomiska politiken som har tagit oss bort från full sysselsättning och generell välfärd. Misstron avser hela det socialliberala och socialdemokratiska projektet, som bygger på utvecklingstanken och att inte lämna någon del av befolkningen utan framtid. Det är ett projekt som inte accepterar att grupplojaliteter bestämmer vem medborgaren är eller får lov att tycka och tänka. Det är inget högerprojekt och inget vänsterprojekt. Det är ett framtidsprojekt.

En förbisedd förutsättning för att förverkliga framtidsprojektet är yrkeskunskap och professionalism, omsatt i likabehandling, lag, offentlighet och förutsägbarhet. I Regeringsformen 1:9 står: ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Så skapas ett samhälle byggt på förtroende till det offentliga och till politikerna. Varför saknar nu 800.000 väljare detta förtroende?

En hörnsten i det moderna samhället är professionalism. Sedan 1800-talet har professioner växt fram: läkare, domare, universitetslärare, präster och många andra. Andra yrken, som skollärarna och sjuksköterskorna, har haft svårare att uppnå professionsstatus och brukar betecknas som semiprofessionella. Professionalisering är en process. Professionsstatus kan både vinnas och förloras.

Professionella grupper har i historien kännetecknats av autonomi men också av ett värdegrundat förhållningssätt till arbetet. Yrkeskunskap har varit grunden för saklighet och opartiskhet. Det behövs yrkesutövare med stort ansvar och engagemang för sitt arbete.

Att vara professionell är att utöva sitt omdöme på grundval av sakkunskap. Professionsstyrning innebär att det är vårdprofessionernas bedömning av patientens vårdbehov som är avgörande för om den skall beredas plats på sjukhus – inte system för att utnyttja vårdplatser ekonomiskt rationellt. Det är yrkesfolk som gör konkret verklighet av välfärdsstatens idé. De folkvalda fattar de beslut som möjliggör deras arbete.

För att detta ska fungera krävs förtroende till professionalism. Sedan 1980-talet har såväl offentlig sektor som offentlig debatt i stället präglats av misstro mot professionalism. Den har kommit från såväl vänster som höger. Sjukskriver inte läkarna väl frikostigt? Sätter lärarna rätt betyg? Vet vi att ingenjörerna kan avväga funktion och ekonomi?

Misstron har tagit sig uttryck i att de professionellas autonomi beskurits och att andra har givits rätt att bestämma. Framför allt har mycket makt flyttats från majoriteten av yrkesverksamma till en viss grupp – de med identitet som ekonomer.

Rektor är inte längre lärare med kollegialt ansvar för undervisningen utan budgetansvarig. Något liknande kan sägas om andra höga förvaltningschefer. Det finns i varje verksamhet allt fler utvärderingsinstrument och kontroller som begränsar de professionellas arbete.

Yrkeskunnande ses som något som måste tyglas, inte som något som är en förutsättning för att saker ska fungera. Det enda sättet att få de yrkeskunniga att göra det som är gott tycks vara att kontrollera dem och ge ekonomiska belöningar. Inte att ge dem frihet att göra det som de uppfattar som ett gott arbete.

Undertecknade har grundat en organisation för att motverka denna utveckling, Professionsförbundet. Vi vill verka för professionalism i det svenska samhället och i synnerhet på universiteten, som utbildar nästan alla professionella.

Med detta vill vi uppmana de politiska partierna att uppvärdera de professionellas arbete och att återupprätta förtroendeprofessionalism som grund för det svenska samhället. Vi förespråkar inte total expertism men anser att politikerna kunde våga börja med att lita på de professionella. När problem uppstår på grund av professionsstyrning, då är det dags att utkräva ansvar, men inte dessförinnan. I praktiken kräver detta att makt tas från ekonomerna och utvärderingssystemen och lämnas tillbaka till yrkesutövarna.

Detta bör göras nu, innan professionalismen i det svenska samhället går förlorad. Vi kräver därför att de folkvalda konkret verkar för att:

• Professionalism återupprättas som styrande princip i all offentlig förvaltning, tillsammans med offentlighet, rättsäkerhet och likabehandling. Detta kommer att ställa krav på såväl arbetsgivare som fackliga och professionella organisationer. Professionalism bör påverka mål- och strategidokument och på andra sätt stadfästas och ges lagstöd.

• Professionalism påverkar nyanställning, befordran och lönesättning i offentlig sektor. Återupprätta meritokrati och minska utrymmet för att belöna följsamhet och lojalitet mot chefen. De professionella ska besätta ledande positioner inom de organisationer där de verkar, och utgångspunkten ska vara att sakkunskap inom yrkesområdet går före ekonomutbildning.

• Utbildningssystemet som förutsättning för professionalism aktivt värnas. Lärarprofessionalism måste tillvaratas bättre och skolan måste åter bli likvärdig för alla barn i Sverige. Universitetens oberoende måste värnas och verksamheten fungera efter kollegiala och vetenskapliga principer.

Allt detta måste också gälla välfärd och utbildning som utförs av privata uppdragsgivare. Strävan till professionalism ställer krav på politisk styrning av allt som finansieras med skattemedel.

För att återskapa förtroendet för det öppna samhället måste vi ge konkreta bevis på att den offentliga sektorn fungerar och ger hopp om en bättre framtid för alla människor. Det innebär att tågen måste gå i tid, att utbildningen såväl som betygen i skolan blir likvärdiga för alla och att polisen löser även vardagsbrotten. Förutsättningen för allt detta är professionalism.