Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Skandal att myndigheterna struntar i människors oro”

Konstnären Lars Jonsson och filmaren Jan Troell om vindkraften: Lokala opinioner som strider för sitt närlandskap möts av total nonchalans från statliga myndigheter.

Den pågående utbyggnaden av vindkraften är ett intrång i landskapsbilden som till omfång och påverkan är jämförbar med 1900-talets utbyggnad av Norrlandsälvarna. Vindkraftverk har en avgörande visuell inverkan på landskapet och den oro och ångest som de skapar måste tas på allvar. Någon seriös forskning om hur människor påverkas existerar inte. Det är närmast att betrakta som ett brott mot mänskliga rättigheter när lokala opinioner möts av nonchalans från statligt håll. En fortsatt expansion kräver en mycket stor omsorg om lokalisering och hänsyn till naturvärden och människors hälsa och miljö, skriver Lars Jonsson och Jan Troell.

För att avläsa och uppleva ett landskap måste vi låta blicken landa i en punkt, den så kallade flyktpunkten som låter vår hjärna avläsa avstånd och teckna perspektiv, det vill säga orientera sig i rummet. I öppna landskap blir det ofta en avlägsen punkt som krönet av ett berg, en vik eller dunge i fjärran.

Ett vindkraftverk med snurrande rotorblad drar alltid till sig vår blick och vi kan inte etablera denna flyktpunkt, vi kan med andra ord inte avläsa landskapets visuella värden. Landskapet förlorar därmed sitt värde som landskap. Detta är en biologisk funktion hos vår hjärna. Vi kan göra experimentet att se ut över ett landskap och aldrig låta ögat fixera eller vila i en bestämd punkt, mycket snart infinner sig en påtaglig stress som tvingar oss att avskärma oss från synbilden.

Den pågående vindkraftsutbyggnaden är ett intrång i den svenska landskapsbilden som till omfång och sin påverkan på naturvärden är att jämföra med 1900-talets utbyggnad av Norrlandsälvarna. Vindkraftverk har en avgörande visuell inverkan på landskapet och möter nästan undantagslöst lokalt motstånd. Den oro och ångest som vindkraften ger många människor och dess långsiktiga påverkan på hälsa och välbefinnande måste tas på allvar.

Miljöminister Andreas Carlgren har tyvärr valt att möta denna växande oro med maktspråk. Uttalanden som att ”lokala tillfälliga opinioner ska inte få avgöra vindkraftsutbyggnadens framtid” eller att ”kommunerna sätter käppar i hjulen” tyder på en bristande respekt både för den enskilda människan och kommunernas nuvarande vetorätt i vindkraftsfrågor.

Den svenska allemansrätten har medfört att många människor engagerar sig i våra gemensamma natur- och landskapsvärden. Den ”lokala opinionen” som Carlgren tycks se ner på är de människor som valt att bo på landet för landskapets och naturens skull. För de flesta är landskapet själva grunden för det som sammanfattas inom begreppet natur eller miljövård, landskapet som helhet är det rum där naturen möter oss, den plats där vi får kontakt med och utvecklar vår naturkänsla.

Ofta framförs argument att vi i Sverige har en stor yta och få människor varför det måste kunna gå att hitta platser för etablering som inte skapar konflikter. Laga skiftet och torparsystemet har i stora delar av södra och mellersta Sverige skapat en utspridd bebyggelse utan stora obebyggda landskapsrum medan i Tyskland och England landsbygden fortfarande domineras av stora privata landområden och en bebyggelse koncentrerad till samhällen.

I landskap som till exempel Västergötland, Halland, på Öland och Gotland finns sällan områden där vindkraften inte innebär intrång i boendemiljöer. En fortsatt expansion bör föregås av en mycket bredare och nationell diskussion om vilka områden som är lämpliga och vilka som bör sparas i sin helhet. De sista tio åren har präglats av en slags huggsexa där kommunerna kommer i kläm mellan starka ekonomiska intressen och enskilda medborgares försvar av sin hembygd.

Vindval är statens ”forskningsprogram för att ta reda på hur vindkraft påverkar människor, natur och miljö” men styrs helt av politiska direktiv att underlätta för vindkraften. Någon seriös forskning om vindkraftens inverkan på människors hälsa och miljö existerar över huvud taget inte.

Projektet ”Vindkraft i öppet landskap, skog, fjäll och hav – lokala förutsättningar för acceptans” som löper mellan 2010 och 2012 skall exempelvis ”identifiera förutsättningar och strategier som skapar acceptans hos lokalbefolkningen för vindkraftsetableringar”. I glättiga broschyrer illustrerade med fotografier av kvinnor och barn serveras påståenden som ”vindkraftsetableringars negativa effekter på miljön har hittills visat sig vara små och få jämfört med effekterna från andra verksamheter”. Vindval är knappast att betrakta som ett forskningsprogram utan snarare ett politiskt instrument för att kratta manegen för vindkraften. Detta är djupt odemokratiskt och i konflikt med den Europeiska landskapskonventionen som Sverige undertecknat men ännu inte ratificerat.

Riksantikvarieämbetet har utrett frågan om hur den Europeiska landskapskonventionen från 2001 skall implementeras i svensk lagstiftning. I deras betänkande uttrycks att ”konventionen ställer krav på att vardagslandskapet och den enskildes upplevelser ska beaktas och uppvärderas och att en större hänsyn skall tas till det upplevda landskapet. För att uppnå intentionerna i landskapskonventionen behövs aktivt tillämpade lagar och hänsynsregler som håller undan oacceptabla förändringar av landskapet”. Allt detta står i konflikt med den nu förda politiken kring vindkraften.

Förra årets beslut att etableringar av över sju vindkraftverk enbart behöver prövas mot miljöbalken (möjligheten att pröva mot plan och bygglagen togs bort) har flyttat makten från den enskilda människan och lokalsamhället till förmån för vindkraftsindustrin. Den gedigna erfarenhet och kunskap som finns i många kommuner om att bedöma byggprojekt ur en landskapsarkitektonisk och mänsklig social vinkel gick därmed förlorad, av den orsaken avstyrkte till exempel Boverket förslaget.

Prövning av vindkraftverk mot miljöbalken är ofta ett slag i luften då 1) miljökonsekvensbeskrivningarna är beställda av vindkraftens intressenter och utförda av beredvilliga konsulter, 2) det saknas grundläggande forskning på området och 3) samtliga myndigheter har fått uttalade direktiv om att underlätta för vindkraften. För närvarande saknas ett brett skydd för landskapet som visuell miljö i miljöbalken – att fullt ut skriva in landskapskonventionens andemening i svensk lag skulle ändra på detta, men regeringen dröjer, av vilken orsak?

Om vindkraften skall byggas ut i den takt och i den omfattning som regeringen bestämt, kräver detta mycket stor omsorg om lokalisering och hänsyn till naturvärden och människors hälsa och miljö. Det är en rättslig skandal och närmast att betrakta som ett brott mot mänskliga rättigheter när lokala opinioner som enbart strider för sin rätt att behålla värdet av sitt närlandskap möts av total nonchalans från statliga myndigheter. De som värnar om landskapet som en gemensam naturresurs borde höja sin röst.

Lars Jonsson
konstnär

Jan Troell
filmare

Snabb utbyggnad

• Den installerade effekten i vindkraft­verken har ökat kraftigt de senaste åren. Vid årsskiftet 2009/10 låg den på 1.448 MW.

• Elproduktionen för helåret 2009 var 2,5 TWH, en ökning med 26 procent från året innan. Vindkraftens andel av den totala nettoproduktionen av el var 2009 ca 1,9 procent. Vattenkraften svarade samma år för 48,8 procent och kärnkraften för 37,4 procent. År 2020 ska vindkraften – enligt nuvarande planer – producera 30 TWH el.

Källa: Energimyndigheten

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.