Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Skandalboken om kungen bygger på falska uppgifter”

Manipulerade bevis. Boken ”Den motvillige monarken” fick stort genomslag när den publicerades för två år sedan. Men inga av bokens påståenden om att kungen skulle ha besökt sexklubbar – och därmed äventyrat rikets säkerhet – håller för en närmare granskning, skriver Desirée Ahokas Schein, medförfattare till en ny bok i ämnet.

Inga av de påståenden om kungens besök på kriminella porr- och svartklubbar eller annat som skulle ha äventyrat hans ämbete var sanna. Det anser min medförfattare Dick Harrison och jag, som ägnat två år åt att granska källorna och vittnesutsagorna bakom boken ”Den motvillige monarken”. Resultatet av denna ingående granskning presenteras i boken ”Från en säker källa ... Sanningen om kungaskandalen”, som utkommer på torsdag.

När boken ”Carl XVI Gustav: Den motvillige monarken” (Sjöberg, Rauscher och Meyer) utkom hösten 2010 orsakade den en mediestorm av sällan skådad omfattning. I boken anklagades kungen för att utgöra en säkerhetsrisk för Sverige, då han påstås ha besökt strippklubbar och rört sig i kriminella kretsar – en allvarlig anklagelse att rikta mot en statschef.

Det är en märklig situation som uppstått efter utgivningen av kungaboken, eftersom de utsagor som presenteras där har satt sig som vedertagna sanningar. Varför skulle annars de falska (och dyra) enkronor med texten ”Vår horkarl till kung” ha ansetts värda att producera? Och hur skulle annars fotografen Elisabeth Ohlson Wallins kungabild kunnat få ett sådant genomslag?

Bilden verkar i en kontext. Men tänk om kontexten i allt väsentligt bygger på en rad felaktigheter. Hur vass är en sådan ”satir”?

Man måste ställa sig frågan vilka bevis författarna till ”Den motvillige monarken” hade för sina påståenden. Hur trovärdiga var uppgifterna som blixtsnabbt fick spridning såväl inom som utanför landets gränser, och som fick stora konsekvenser både för enskilda individer och för bilden av Sverige?

Boken ”Från en säker källa … ” är en kritisk granskning av kungaboken, dess tillkomst och de skandaler som följde i dess kölvatten. Det som kommer i dagen är en härva av manipulerade bevis, rena lögner och ytterst tveksamma metoder. Inga av de påståenden om att kungen skulle ha besökt sexklubbar i Stockholm, Bratislava och Atlanta – och alltså därmed äventyrat rikets säkerhet i sin roll som statschef – håller för en närmare granskning.

Den debatt, för att inte säga det mediedrev, som följde på utgivningen av ”Den motvillige monarken” utgår med andra ord från ett påstående som helt enkelt inte är sant.

Ett exempel på de dåligt underbyggda uppgifterna är påståendet om att kungen skulle ha besökt en strippklubb under sitt besök i Atlanta i samband med OS 1996.

Ryktet uppstod i samband med en rättegång år 2000 rörande den strippklubb – Gold Club – som kungen anklagas för att ha besökt. Ägaren, Steven Kaplan hade anknytning till maffian och utsatte gästerna för grova kontokortsbedrägerier för vilka han dömdes till fem miljoner dollar i böter, 16 månaders fängelse och 400 timmars samhällstjänst. Som ett led i försvarets taktik påstods klubben ha besökts av en mängd celebriteter, bland annat Sveriges kung och megastjärnan Madonna, samt Secret Service-agenter.

När uppgifterna blev kända hastade svenska journalister till Atlanta för att ta reda på om detta stämde.

Drygt tio år senare, under arbetet med kungaboken, reste Deanne Rauscher också till Atlanta, där hon träffade ursprungskällorna till påståendet om kungens äventyr. Förutom klubbens manager och hans advokat träffade Rauscher servitrisen Heather Rellinger som var den som påstods ha serverat kungen champagne på klubben.

Rellingers vittnesmål blev det ultimata beviset för kungens besök, och kungabokens författare lägger som bevis fram ett ljudband där Rellinger påstås bekräfta kungens närvaro.

Vad som inte framgår i boken är att Rellingers röst går att hyra. Hon annonserar själv på internet att man kan anlita hennes röst, hon är villig att åta sig allehanda uppdrag mot betalning i form av checkar eller kontanter i amerikanska dollar. Hon är alltså beredd att säga vad som helst mot betalning.

Klubbens manager Thomas Sicignano uppger dessutom att det är högst osäkert om Rellinger ens hade börjat arbeta på klubben så tidigt som 1996, alltså vid tiden för kungens påstådda besök.

En annan av kungabokens källor, strippan Jacklyn ”Diva” Bush, som påstått att både kungen och Madonna besökt Gold Club har själv uppgett att hon inte arbetade på klubben vid tiden för kungens påstådda besök där. Madonna låter via sin presstalesman hälsa att det visserligen hade varit helt i enlighet med hennes image att besöka den typen av klubbar, men att hon de facto inte satt sin fot i Atlanta under hela 90-talet. Kungen påstods ha vaktats av sex agenter från Secret Service under sitt besök på Gold Club. Men granskningen visar att Secret Service inte alls ansvarade för kungens säkerhet under OS i Atlanta. Kungen hade fyra livvakter från svenska Säpo som jobbade i skift, två och två, dygnet runt.

Så där håller det på. Historia efter historia, skröna efter skröna. Bit för bit går det att smula sönder grunden för attacken mot kungen och hans sätt att sköta sitt ämbete. Med tanke på hur allvarliga anklagelserna mot kungen är, och med tanke på vilken spridning de fått, är det märkligt att så lite ansträngningar gjorts för att kontrollera sanningshalten i uppgifterna av dem som medverkat till att sprida dem.

Den så kallade kungaskandalen – i bokform och i medier – visar att det behövs en rejäl debatt om hur yttrandefriheten skall hanteras. Det är de som missbrukar den som äventyrar den.

Mediebranschen har inte ens klarat av att diskutera och pröva hur man skött sin uppgift när det gäller den så kallade kungaskandalen. Det är hög tid att man gör det.

Kungaskandalen är nämligen inte ett enskilt och isolerat fall utan bör ses som en del av ett större sammanhang. Vi måste ställa mycket högre krav än man nu gjort när det förs fram grova anklagelser mot enskilda människor, också om den utpekade råkar vara en offentlig person och kung i Sverige.

Desirée Ahokas Schein
Medförfattare och researcher till boken ”Från en säker källa …”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.