DN Debatt

”Skärp straffen för dem som hatar och hetsar på nätet”

Att exempelvis offentligt publicera adresser till tilltänkta asylboenden, samtidigt som sådana utsätts för en systematisk våg av brandattentat kan likställas med att elda på en folkmassa i en allmän upploppssituation, skriver artikelförfattarna.
Att exempelvis offentligt publicera adresser till tilltänkta asylboenden, samtidigt som sådana utsätts för en systematisk våg av brandattentat kan likställas med att elda på en folkmassa i en allmän upploppssituation, skriver artikelförfattarna. Foto: Adam Ihse TT

Rättstaten måste gå på offensiven. Bakom vågen av brandattentat mot asylboenden finns en växande rörelse av näthat som stödjer våldsvågen. Allvarlighetsgraden av dessa brott måste höjas. Vi har alla ett individuellt ansvar mot varandra och mot samhällsgemenskapen, skriver filosoferna Christian Munthe och David Brax.

På kort tid har vi i Sverige tvingats åse en radikalt förändrad situation vad gäller mångfald, migration och politiskt våld. Kombinationen av taktiskt och organisatoriskt skickliga våldsbejakande rörelser – i vårt land i huvudsak från extrem höger och nationalism – och drastiskt ökad takt och mängd av människor på flykt undan krig, förföljelse, ofärd och bottenlöst elände, kombinerat med en svårt haltande europeisk politik på området, gör att tidigare politiska lösningar inte håller måttet.

Denna insikt har nyligen lett till en historisk blocköverskridande parlamentarisk uppgörelse, som bygger på grundprinciperna att Sverige även fortsättningsvis ska ha ett generöst flyktingmottagande som respekterar internationell rätt och asylregler och att detta är en nationell angelägenhet, samtidigt som uppgiften måste hanteras pragmatiskt klokt i termer av finansiering, logistik och krav på europeiska grannar.

Samtidigt har våldet i Sverige mot utsatta människor, samhälleliga institutioner och genomförandet av demokratiska beslut eskalerat. En lång serie attacker mot hemlösa eller tiggande EU-migranter och en våg av brandattentat mot etablerade eller planerade asylboenden, samt en omfattande mängd hatbrott från förföljelse till mord med uppenbart rasistiska eller högernationalistiska motiv har nu senast kulminerat med dådet i Trollhättan. Bakom detta finns en växande rörelse av så kallat näthat som stödjer våldsvågen och systematiskt förföljer och hotar människor som törs opponera sig emot den och dess tillskyndare.

Dessa skeenden bildar tillsammans ett mönster av systematisk terror, som utgör ett växande och allvarligt hot mot samhällets grundläggande fundament, allmän ordning och rättssäkerhet. Sedda sammantagna och i sitt sammanhang bör de leda till en rättslig omvärdering, som likställer hat, hot, hets, uppmaningar och anstiftan till grova brott som nu systematiskt sker i den digitala offentligheten med rådande bestämmelser kring så kallade upplopp och liknande grova brott mot ordning på allmän plats.

En sådan skärpning ligger i linje med nyligen annonserade bestämmelser kring medverkan till terrorbrott i utlandet. Den inrikes utvecklingen i Sverige är förstås mil ifrån den exempellösa våldsspiral som nu pågår i Syrien och Irak, men den är på samma kurva, där statlig handfallenhet gradvis leder till förlorad kontroll, undergrävd rättsstat, en demokrati på defensiven och växande otrygghet.

Den inrikes utvecklingen i Sverige är förstås mil ifrån den exempellösa våldsspiral som nu pågår i Syrien och Irak, men den är på samma kurva, där statlig handfallenhet gradvis leder till förlorad kontroll, undergrävd rättsstat, en demokrati på defensiven och växande otrygghet.

Samtidigt finns anledning till besinning. Yttrande-, media- och åsiktsfrihet är även de fundamentala värden i vår demokrati. Dessa värden bör alltid värnas framför mycket annat och det är viktigt att inte förlora huvudet så att de utraderas i försöken att försvara dem. Men samtidigt måste vi alla inse att den pågående och eskalerande hat-, hot-, hets- och våldsvågen i sig utgör ett ytterst allvarligt hot mot just dessa värden, liksom mot själva rättsstatsprincipen och demokratin. Att sådana hot kan uppstå och då måste bemötas och undanröjas är också redan en accepterad grundsten i den svenska grundlagen och uttrycks genom befintliga inskränkningar av nämnda friheter.

Vårt förslag är därför att dessa inskränkningar inte ska utökas, men att kravet på enskilda människors ansvar att inte överträda dem och synen på allvarligheten i sådana överträdelser skärps märkbart, så att de likställs med vad som i övrigt gäller vid hot mot allmän ordning i det offentliga fysiska rummet.

För det första ska oaktsamhets- eller likgiltighetsuppsåt tydligt införas i rekvisiten för samtliga hot-, hets-, uppmanings-, medverkans- eller anstiftansgärningar som lagen redan beskriver, då dessa sker i det offentliga rummet, digitalt eller fysiskt. För hatbrottsskärpningar kan införas att de är extra tydligt tillämpliga vid nämnda brott. Ingen ska kunna skylla ifrån sig genom att hävda att man förlorat humöret, inte tänkt sig för, bara menat väl eller dylikt när man medverkar till att sätta den allmänna ordningen och sina medmänniskors säkerhet i fara.

Vi har helt enkelt ett för alla lika och gemensamt ansvar att behärska och betänka oss i offentligheten och att inte göra saker som hotar att underblåsa eller skapa hot mot enskilda eller allmän ordning; det är inte konstigare än att man inte ska köra bil med alkohol i kroppen. Att exempelvis offentligt publicera adresser till tilltänkta asylboenden, samtidigt som sådana utsätts för en systematisk våg av brandattentat kan likställas med att elda på en folkmassa i en allmän upploppssituation även om man inte ordagrant uppmanar till våld eller kan framföra olika svepskäl för sitt handlande.

För det andra bör staten uppgradera allvarlighetsgraden av samtliga dessa brott och återigen kan jämförelsen med medverkan i eller till allmänna upplopp vara passande. Detta innebär väsentlig straffskärpning och en sådan kan motiveras utifrån att den förändrade situation som beskrivits innebär att gärningarna i fråga dels sannolikt innebär fler och mer omfattande skador på enskilda drabbade, dels ingår i en mängd händelser som utgör ett betydligt större hot mot fundamentala allmänna och nationella intressen än för bara några decennier sedan.

Båda dessa förändringar är viktiga på flera sätt. För det första innebär det att den svenska demokratin och rättsstaten tydligt går på offensiven snarare än ängsligt backar undan för att möta den nya situationen, precis som sker gällande terrorism i utlandet och organiserad och gängbrottslighet. Det ger aktivt stöd för alla människor som vill, med Mona Sahlins ord, “höja rösten” mot hat och våld och det stärker rättsstaten. Det är en tydlig och konsekvent signal om att samhället värnar trygghet och fred i det digitala offentliga rummet i samma utsträckning som det fysiska. Det sänder en skarp signal till samtliga människor i riket att vi alla har ett individuellt ansvar mot varandra och mot samhällsgemenskapen på dessa områden, som vi inte kan smita undan. Det ger slutligen stärkt underlag för polis, åklagare och säkerhetsorgan att högprioritera arbetet mot dessa fenomen och att spåra upp och lagföra de skyldiga och stoppa upp den eskalerande vågen av våld, hot, otrygghet och oordning.

Förändringarna kräver ingen omfattande omskrivning av berörda lagtexter och kan därför beslutas och genomföras jämförelsevis snabbt. Varje dag som den rådande situationen tillåts eskalera ytterligare ökar risken för fler och än värre dåd än de vi tvingats åse de senaste månaderna.

Läs mer. DN Debatt