Den 30 januari i år samlades många glada människor på Red Lion Square i London för att begå kollektivt självmord. Bland dessa fanns den världsberömde vetenskapsjournalisten Simon Singh. De hade tidigare köpt blandade mediciner på apotek i närheten och på given signal överdoserade de sedan av dessa, skrattande och med stämningen på topp. Trots detta var det ingen av dem som dog eller ens kände några biverkningar, vilket de visste från början. Varför? För att de svalde en av de mest använda alternativmedicinerna i världen – homeopatika.
Varför hände inget? Anledningen är att homeopatiskt tillverkad medicin inte är något annat än rena sockerpiller. De tillreds genom att i omgångar späda ut ett ämne i sådan astronomisk grad att det ofta över huvud taget inte finns något kvar av det. Lösningen droppas sedan på sockerpiller som säljs mot alla möjliga åkommor. Detta känner homeopaterna mycket väl till, men det bekymrar dem inte att det går emot all etablerad vetenskap.
Denna form av alternativmedicin används också i Sverige, bland annat i så kallad antroposofisk medicin som brukas på Vidarkliniken i Järna. Sedan 2002 har de fått statliga bidrag på skattebetalarnas bekostnad, och sedan 80-talet har de fått statlig dispens för sina alternativa mediciner – till skillnad från alla vanliga läkemedelsbolag som måste bevisa att deras mediciner fungerar.
Vad är då alternativmedicin? I praktiken är det behandlingsmetoder som antingen inte prövats vetenskaplig eller som bevisligen inte fungerar. Metoder som i högkvalitativ forskning verkligen visat sig fungera kallas helt enkelt för medicin. Det hindrar dock inte alternativmedicinens förespråkare från att påstå att den fungerar och hänvisa till forskning av undermålig kvalitet.
Av denna anledning vill vi att det offentliga stödet till alternativa behandlingar från stat, landsting och kommuner ska upphöra. Det offentliga ska inte lägga skattebetalarnas pengar på icke-fungerande metoder och inte heller ha specialregler där de slipper de strikta krav på bevisad effekt som ställs på annan vård. Sjukvården ska inte remittera patienter till alternativmedicinska utövare och landstingen ska inte ha avtal med dem. Vi talar inte här om ett allmänt förbud mot alternativa behandlingar, utan bara att det offentliga stödet ska upphöra.
Vilka alternativa behandlingsmetoder stöds i dagsläget av det offentliga? Bland annat homeopatiska medel på Vidarkliniken, som grundar sig på andliga visioner av antroposofins grundare Rudolf Steiner. Där används även Iscador, ett mistelextrakt mot cancer som i högkvalitativa studier visat sig sakna effekt. Vidarkliniken har avtal med landstingen/regionerna Stockholm, Västra Götaland, Östergötland, Skåne och Södermanland.
I många kommuners missbruksvård är också ”akupunkturavgiftning” vanligt, där stickandet av nålar i öronen sägs ”lugna patienterna och minska deras drogsug”. Detta förklaras än med hormoner, än med ”balansering av yin och yang-energier”. Denna så kallade NADA-akupunktur erbjuds i Stockholm, Göteborg, Södertälje, Gävle, Linköping och Falun. I Linköping används också nejlikefrön som tejpas fast bakom öronen.
Finns det någon fara med alternativmedicinen? Så här berättar en person vars mor vårdades för cancer på Vidarkliniken:
”Min mor tyckte det var underbart på Vidarkliniken, fantastiska människor, som kunde bota cancer utan att skära i henne eller ge henne hemska cellgifter och otäck strålning. Iscador var så bra och hon skulle bli frisk om hon åt rätt, hon hade ju alltid levt sunt, och tänkte positivt. Svenska läkare begrep inte detta. Efter något år och med ohygglig smärta som bara kunde lindras med morfin, dog hon med kroppen full av cancer. Enligt journalen var det en cancertyp som hade god prognos om patienten inte varit så rädd för att bli opererad.”
Detta är bara ett bland många exempel på människor som drabbats direkt eller indirekt av alternativmedicinen, och det är ett problem att skadan den ställer till med inte är tillräckligt väl undersökt.
Alternativmedicinen stöds av politiker i bägge blocken och i alla partier. Bland de rödgröna vill Gunvor Ericson, riksdagsledamot för Miljöpartiet och dess hälsopolitiska talesperson, tillsammans med resten av MP införa ett nationellt register över utövare av alternativmedicin. Det skulle innebära ett slags statlig kvalitetsstämpel på alternativmedicinen, och av detta skäl motsätter sig såväl Läkarförbundet som Sveriges Psykologförbund och Karolinska Institutet detta. Ingen myndighet vill heller ta på sig ansvaret för ett sådant register. I Stockholms landsting vill Miljöpartiets oppositionslandstingsråd Raymond Wigg införa bland annat zonterapi, utbildning i traditionell kinesisk medicin och tavlor med naturmotiv som ska påskynda tillfrisknandet. Andra politiker i vänsterblocket som stöder alternativmedicin är Kerstin Engle (S), Elina Linna (V) och Mats Pertoft (MP).
Hos alliansen vill Gunnel Wallin, riksdagsledamot för Centern, ta bort såväl momsen på alternativa behandlingar som åldersgränsen på åtta år för behandling av barn i den nya kvacksalverilagen. Anne Marie Brodén, riksdagsledamot för Moderaterna, vill införa ett så kallat BOT-avdrag med subventioner för alternativmedicin, samt skapa ett forskningscenter för alternativmedicin i Sverige. Andra politiker i högerblocket som stöder alternativmedicin är Tage Gripenstam (C), Cecilia Wikström (FP) och Christina Doctare (KD).
Man kan fråga sig varför dessa politiker inte bryr sig om sina väljares hälsa i sådan grad att de tar reda på fakta. Förespråkare för alternativa behandlingar framför ofta argument som saknar täckning. En del påstår att alternativmedicinen är kostnadseffektiv genom att den är billigare än motsvarande vanlig sjukvård, men verkningslösa behandlingar är alltid dyrare än ingen behandling alls som är det verkliga alternativet. Dessutom är flera alternativa behandlingar dyrare. Vidare hänvisas ofta till studier som visar att både patienter och behandlare är nöjda, ibland nöjdare än med ”skolmedicinsk” vård. Arbetsmiljö och bemötande är självfallet viktiga frågor, men inte viktigare än huruvida behandlingen fungerar.
Vi vill att nästa regering, oavsett vilka som bildar den, ska ta sitt ansvar i hälsofrågor och varken slösa skattebetalarnas pengar på verkningslösa behandlingar eller ge en gräddfil till alternativa behandlingsformer genom att bevilja dispenser eller subventioner.
Hanno Essén fysiker, ordförande Vetenskap och Folkbildning (VoF),
Aija Sadurskis nutritionist och doktor i medicinsk vetenskap, vice ordförande VoF,
Dan Larhammar forskare i farmakologi, styrelseledamot VoF,
Jonas Wieszkos ordförande Göteborgsavdelningen VoF,
Peter Olausson författare, styrelseledamot VoF,
Martin Rundkvist arkeolog, styrelseledamot VoF,
Elisabeth Rachlew fysiker, styrelseledamot VoF,
Joacim Jonsson styrelseledamot VoF,
Per Edman styrelseledamot VoF,
Johan Sperling lärare, styrelseledamot VoF,
Mattias Westermark lärare, medlem VoF,
Per Johan Råsmark mentalist, medlem VoF