I en artikel på DN Debatt 7/9 tar vi upp problemet att vissa ovetenskapliga behandlingsmetoder får dispens från det mest basala krav vi annars ställer på sjukvården: att den ska fungera.

Ett antal debattörer, bland annat kända representanter för Vidarkliniken som är beroende av dispensen för att kunna fortsätta med sin antroposofiska läkekonst, har svarat på artikeln (DN Debatt 21/9). Tyvärr tar man inte upp själva grundproblemet, att sjukvårdens resurser används till metoder som inte har någon påvisad effekt. Istället väljer man att vilseleda och sprida dimridåer. Ett exempel är att hänvisa till ”omfattande utvärderingar” trots att till exempel Vidarkliniken aldrig kunnat visa upp några seriösa utvärderingar, utförda av oberoende experter, när de blivit ombedda att göra det.

I artikeln påstår man att behandlingar som kirurgi inte skulle tillåtas om man ställer för ”snäva” krav på evidens, på grund av svårigheter att göra dubbelblinda studier med placebo.

Kunskapen om hur kirurgiska ingrepp bör genomföras har vuxit fram genom det slags studier som är möjliga att genomföra och att kirurgi fungerar är vetenskapligt oerhört väl belagt. Även omvårdnad går att utvärdera, men inte på samma sätt som läkemedel. Väl genomförda utvärderingar kan ge mycket bra underlag för att bedöma om en omvårdnadsinsats fungerar. Den kritik artikelförfattarna för fram är ett slag i luften.

Man hävdar vidare att ett av de läkemedel som berörs av dispensen och som därmed får användas även om det inte fungerar – mistelpreparat – har visat sig fungera mot cancer. I provrör. Allt som fungerar mot en cancertumör i provrör är dock inte lämpligt att användas för behandling av patienter.

Att direkt dra slutsatser om patientnytta från provrörsstudier tyder på en häpnadsväckande brist på helhetssyn. Om det visade sig att mistel fungerar som behandling mot cancer skulle heller ingen dispens behövas. Tyvärr visar forskningen nedslående resultat: mistelpreparat hjälper inte mot cancer där cancer faktiskt finns, det vill säga i kroppen.

Man försöker även göra gällande att homeopati är föremål för vetenskaplig debatt. Att det debatteras är ju riktigt – denna artikel är del av en sådan debatt. Att det skulle finnas en seriös debatt mellan företrädare för medicinsk vetenskap är däremot inte riktigt. Resultaten från högkvalitativa studier visar nämligen just det som man kan förvänta sig: homeopati fungerar inte bättre än sockerpiller, helt enkelt därför att det inte är något annat än sockerpiller.

Slutligen menar artikelförfattarna att våra krav är otidsenliga och odemokratiska. Men det finns inget otidsenligt i att ta reda på om behandlingar fungerar, tvärtom utgör det själva basen för modern sjukvård som räddar miljontals liv. Det finns heller inget odemokratiskt i att ställa samma beviskrav på alternativmedicin som på alla andra behandlingar.

Vi vill att den skattefinansierade sjukvården ska vara evidensbaserad. Det innebär att man använder metoder som fungerar och kastar bort sådant som inte gör det, utan hänsyn till vårdgivarens ideologi eller dennes personliga preferenser. Det är att sätta patienten i fokus.

Jonas Wieszkos
ordförande för Göteborgsavdelningen, Vetenskap och Folkbildning (VoF)

Hanno Essén
fysiker, ordförande VoF

Aija Sadurskis
nutritionist och doktor i medicinsk vetenskap, vice ordförande VoF

Dan Larhammar
professor, forskare i farmakologi, styrelseledamot VoF

Hans Isaksson
Med Dr, legitimerad läkare, medlem VoF

Petter Trillkott
AT-läkare, medlem VoF

Joacim Jonsson
styrelseledamot VoF

Mats Reimer
barnläkare, medlem VoF

Peter Olausson
författare, styrelseledamot VoF

Sven Ove Hansson
filosofiprofessor, styrelseledamot VoF

Per Edman
styrelseledamot VoF

Elisabeth Rachlew
fysiker, styrelseledamot VoF

Mattias Westermark
lärare, medlem VoF

Johan Sperling
lärare, styrelseledamot VoF

Martin Rundkvist
arkeolog, styrelseledamot VoF