Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Skattestödet till småföretag skapar inte fler riktiga jobb”

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ny rapport. De så kallade 3:12-reglerna måste skärpas, eftersom de används för omfattande skatteplanering och inte leder till några nya jobb. Börja med krav på aktivitet i företagen och inför begränsningar för fria yrkesutövare när utdelningar beräknas, skriver nationalekonomerna Annette Alstadsæter och Martin Jacob.

Sedan den stora skattereformen i början på 1990-talet beskattas kapitalinkomster lägre än arbetsinkomster. Grundtanken är att det ska ge ett bättre företagsklimat och högre tillväxt. För att inte småföretagare ska utnyttja regelverket och undvika skatt genom att klassa egentliga arbetsinkomster som kapitalinkomster infördes de så kallade 3:12-reglerna. Sedan 2006 har de reglerna successivt mjukats upp. Vi har tidigare visat att reglerna nu används för omfattande skatteplanering, främst genom att ägare till småföretag omvandlar arbetsinkomster till kapitalinkomster inom ramen för holding- och skalbolag (ESO 2012:4). Omfattande skatteplanering är sällan förenligt med samhällsekonomisk effektivitet, men det skulle ändå kunna hävdas att de positiva effekterna i form av nya företag och fler jobb överväger nackdelarna.

I en ny ESO-rapport som publiceras på tisdag analyserar vi om ändringarna av 3:12-reglerna har medfört att det har bildats fler företag med faktisk verksamhet, att investeringsmöjligheterna har förbättrats och att det har skapats fler jobb. Våra resultat kan sammanfattas som svar på dessa tre frågor.

Ändringarna av 3:12-reglerna har inte gett fler fåmansföretag med faktisk verksamhet. Antalet fåmansföretag har visserligen ökat, men ökningen beror på att fler befintliga enskilda firmor och handelsbolag har ombildats till fåmansföretag när det har blivit förmånligare ur skattesynpunkt. Antalet företag utan faktisk verksamhet har också ökat vilket blir fallet om de bildas av skatteplaneringsskäl. Nybildningen av företag innebär därför inga förbättringar i termer av real ekonomisk aktivitet.

Regeländringarna har gett ett mer gynnsamt investeringsklimat. Tidigare likviditetssvaga fåmansföretag har fått tillgång till nytt kapital. De har också ökat sina investeringar med drygt en tiondel i jämförelse med motsvarande företag som redan hade sådana tillgångar. Investeringsmöjligheter har med andra ord flyttats till företag som tidigare saknade sådana. På så sätt får man en bättre medelsfördelning som kan öka produktiviteten och bidra till den ekonomiska utvecklingen.

Regeländringarna tycks inte ha lett till ökad sysselsättning. Uppmjukningen av 3:12-reglerna har inte inneburit några större förändringar i fördelningen av arbetstillfällen mellan fåmansföretag med eller utan tillgång till nytt kapital. Däremot verkar de anställda i fåmansföretagen ha fått högre förvärvsinkomster efter reformen.

I vilken utsträckning den skatteplanering som 3:12-reglerna medför ska anses vara samhälleligt acceptabel är ytterst en politisk fråga. En aktuell trend i många OECD-länder är att bolagsskatterna sänks. Eventuella fortsatta sänkningar av de svenska bolagsskatterna kommer att göra skatteplanering via 3:12-reglerna än mer lönsamt. Det är något som bör beaktas senare i år när förslagen från den pågående företagsskatteutredningen diskuteras.

Obeaktat eventuella politiska ställningstaganden kan konstateras att skattesystemets samhällsekonomiska effektivitet skulle förbättras avsevärt om dagens kryphål i 3:12-reglerna täpptes till. Det kan dessutom göras utan negativa effekter på investeringsklimatet. Vi föreslår att lagstiftaren inledningsvis ska fokusera på två åtgärder:

1 Förtydliga definitionerna av fåmansföretag och aktiva ägare i sådana bolag i dagens lagstiftning. I dag saknas ett krav på aktivitet i företaget, vilket gör det möjligt att bilda i praktiken helt inaktiva företag bara för att samla ihop skattefördelar. Införandet av ett aktivitetskrav på företagsnivå skulle täppa till den möjligheten.

2 Inför särskilda begränsningar för så kallade fria yrkesutövare när utrymmet för utdelningar beräknas för 3:12-bolag. Detta skulle förhindra att arbetstagare blir andelsägare enbart för att kunna få en större del av sin inkomst som utdelning. De förändringar som nyligen införts med krav på att ägarandelen ska vara minst 4 procent begränsar visserligen möjligheterna till skatteplanering något, men de löser inte grundproblemet.

De två förslagen skulle åtgärda de mest akuta problemen. På längre sikt är det angeläget med en mer genomgripande översyn av 3:12-reglerna. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som ska se över skattereglerna vid generationsskiften i fåmansföretagen. Det är bra, men problemen är betydligt större än så. Regelverket är i dag ett näst intill ogenomträngligt lapptäcke. Lagstiftningens komplexitet kan i sig innebära att den blir svår att leva upp till. Avsaknaden av ett svenskt ägarregister ger också Skatteverket mycket små möjligheter att kontrollera riktigheten i de ägarandelar som ägarna uppger. Vår forskning visar att felrapporteringen är omfattande. En del av felen verkar vara oavsiktliga. En allmän förenkling av 3:12-reglerna skulle inte bara minska förekomsten av såväl avsiktliga som oavsiktliga fel utan också öka förutsägbarheten och underlätta för seriösa entreprenörer att starta och driva företag.

Småföretagande och entreprenörskap har central betydelse för ett lands ekonomiska utveckling och tillväxt. Det är viktigt, både för de små företagens legitimitet, för en väl fungerande konkurrens och för tillväxten att skattesystemet utformas så att skadlig skatteplanering kan undvikas. Som 3:12-reglerna nu är utformade uppmuntrar de i praktiken till just det beteende de är avsedda att förhindra.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.