Sverige står inför betydande utmaningar. På kort sikt handlar det om att hantera efterverkningarna av den internationella finanskris som drabbat oss hårt. Som ett litet exportberoende land är Sverige beroende av att våra handels- och samarbetspartners ekonomier utvecklas väl.
På längre sikt kommer den hårdnande internationella konkurrensen i kölvattnet av globaliseringen att sätta oss på prov. Därför tillsatte regeringen i början av mandatperioden ett globaliseringsråd. Uppgiften var omfattande: En samling personer, erfarna och kloka eller med nyckelroller i svenskt samhällsliv, bjöds in för att fritt diskutera hur Sverige bäst kan dra nytta av globaliseringen och undvika dess nackdelar. Kort sagt, vad som behövs för att Sverige ska kunna vara ett framgångsland i en allt mer globaliserad värld.
Samarbetet inom ramen för Globaliseringsrådet pågick under två och ett halvt år. 22 möten och oräkneliga tillkommande arrangemang ledde fram till en slutrapport. Alla ledamöter stod förvisso inte bakom alla skrivningar, men kring det allra mesta uppnåddes enighet.
Rådet sände i sin slutrapport en varning till Sveriges politiker om att Sverige är mer sårbart än vi vill tro och att det kommer straffa sig att missköta den svenska konkurrenskraften.
Under perioden från mitten av 1990-talet och fram tills den nuvarande krisen inleddes bidrog globaliseringen till att stärka svensk ekonomi. En växande världshandel gynnade ett exportland som Sverige. Men det betyder inte att dessa framgångar kommer att upprepas framöver. Konkurrensen kommer att bli allt tuffare när fler länder expanderar sin industri och ökar kunskapsinnehållet i sina varor och tjänster.
Vi instämmer i den analysen. När vi nu börjar blicka bortom krisen är det läge att återuppta diskussionen om hur Sverige ska stå starkt i framtiden. Vi tycker att många av Globaliseringsrådets slutsatser är värda en central plats i den svenska samhällsdebatten.
En rekommendation från rådet är att de svenska inkomstskatterna behöver ses över så att utbildning och ansvarstagande premieras mer än i dag.
Jobbskatteavdragen har minskat den totala beskattningen av arbetsinkomster. Marginalskatten, det vill säga hur stor andel av den senaste intjänade kronan som betalas i skatt, har dock fortsatt att vara hög. Sverige har numera världens allra högsta marginalskattenivåer. Vi knep nyligen förstaplatsen från danskarna, i och med att de vid årsskiftet sänkte sin högsta marginalskatt – i bred politisk enighet.
De senaste decennierna har marginalskatterna i många andra länder sjunkit. Allt fler nationer har insett att höga skatter på en extra arbetad timme för dem som satsat på utbildning och ansvar har negativa effekter för samhället som helhet. Det gäller inte minst i ekonomier som är allt mer beroende av människors kunskap och kompetens.
Sverige har i stället gått mot strömmen. Den svenska marginalskatten höjdes
i och med införandet av den så kallade värnskatten i mitten av 1990-talet och har därefter blivit kvar på höga nivåer. För dem som arbetar i Sverige lönar det sig i dag sämre att utbilda sig jämfört med i de allra flesta andra välutvecklade länder. Akademiker, som under flera år avstår inkomst och tar på sig lån, får dålig utdelning på sin kunskapsinvestering. Det är dåligt för vår långsiktiga utveckling om skattesystemet aktivt motverkar det som är bra för arbetsmarknaden och svensk ekonomi i stort.
Därför är det också olyckligt att så många i dag måste betala statlig inkomstskatt. Den statliga inkomstskatten drar in cirka tre procent av de totala skatteintäkterna. De utgör därmed en förhållandevis marginell intäktskälla för statskassan, men har stora negativa effekter på avkastningen på utbildning. När en person når upp till lönenivån där statsskatt måste betalas ökar beskattningen i ett slag med 20 procentenheter.
För närvarande är det runt 30 procent av alla heltidsarbetande som betalar statlig inkomstskatt och som därmed i skattesystemet betraktas som ”höginkomsttagare”. Det är en alltför hög andel. Dessutom borde principen om hälften kvar av en lönehöjning gälla alla löntagare. Värnskatten bör därför avskaffas.
Även lusten att komma till Sverige som kvalificerad expert eller forskare påverkas negativt när den beskattning man själv eller ens partner måste betala ligger betydligt över skattenivån i andra tänkbara länder. Skattesystemet behöver även tydligare vara utformat så att det understödjer växande och kunskapsintensiva företag som skapar nya arbetstillfällen. Därför föreslog Globaliseringsrådet också enklare regler för den så kallade expertskatten samt förändringar av det svenska skattesystemet för att understödja en ekonomi med växande och kunskapsintensiva företag. Denna fråga tror vi är central för Sveriges framtida konkurrenskraft.
Inkomstskatterna har sänkts i och med de senaste årens jobbskatteavdrag. Det har varit bra. Men det finns goda skäl att gå vidare för att skapa ett långsiktigt hållbart skattesystem som uppmuntrar till utbildning, entreprenörskap och kunskapsintensiv verksamhet i Sverige. Den svenska skattereformen i början av 1990-talet gav på den tiden Sverige ett konkurrenskraftigt skattesystem. Sedan dess har verkligheten förändrats i rask takt. Ska Sverige hänga med måste skattesystemet anpassas till de villkor som gäller i dagens globaliserade värld. Det har varit möjligt i andra länder och borde kunna vara det även i Sverige.
Jan Björklund
partiledare Folkpartiet
Anna Ekström
ordförande Sveriges akademikers centralorganisation, Saco