Svenskt skogsbruk har varit framgångsrikt och på många sätt tillhör de svenska skogarna de mest välskötta i världen. Produktiviteten har ökat med 50 procent under de senaste 80 åren. Under de senaste 15 åren har volymen växande skog ökat med 25 procent och den årliga avverkningen med över 30 procent. Skogsbruket utgör en grundbult i svensk ekonomi.

Framgångssagan har dock en baksida. Efter drygt 100 år av intensivt skogsbruk har vi idag ett landskap nästan helt dominerat av skötta skogar i olika stadier efter kalavverkning. Vi har bytt ut de naturligt förekommande skogsträden mot förädlade plantor. Den nya skogspropositionen betonar ökad produktion av skogsråvara och pekar ut stubbrytning, dikning, gödsling och intensivskogsodling av främmade trädslag som metoder för att uppnå detta.

Den svenska skogen blir en jättelik odling där gran, tall, och exotiska trädslag dominerar, likt de få sädesslagen på våra åkrar. Denna skogsodling utgör ett hot mot den biologiska mångfalden.

Skogsbruket har medfört ett storskaligt ekosystemskifte och ett stort antal arter och processer som hör hemma i naturskogen har trängts tillbaka och blivit hotade. Komplexa relationer mellan tusentals växter och djur som reglerar flöden av energi, näringsämnen och vatten har rubbats. På den långa hotlistan finns vedtrådmossan och den större barkplattbaggen i gransumpskogar, kapuschongbaggarna på brandskadade tallar, vitryggiga hackspetten i gamla lövskogar. Alla dessa är exempel på arter som är utpekade på EU-nivå som speciellt viktiga att bevara. De utgör dock bara en handfull av de närmare 2 000 skogslevande arter vars överlevnad inte är långsiktigt säkrad i Sverige.
Den enskilt viktigaste orsaken till att dessa arter är hotade är att arealen och skyddet av kvarvarande naturskog inte räcker till för att härbärgera livskraftiga bestånd. Detta trots att en central ambition, nollvisionen, i den svenska miljöpolitiken är att "alla naturligt förekommande arter ska bevaras i livskraftiga populationer".

Det moderna skogsbruket har även medfört att den genetiska sammansättningen hos de naturligt förekommande skogsträden förändrats genom att plantor och frön som används för föryngring kommer från förädlade odlingar eller importer från andra länder. Genetiska undersökningar har visat att den naturligt förekommande svenska granskogen har en annan genetisk sammansättning än stora delar av det material som spridits över landet. Till detta kommer nu förslag på att i ökad omfattning plantera främmande trädslag, detta trots att Sverige undertecknat internationella överenskommelser om att inte sprida främmande arter i landet.

Förändring av genetisk sammansättning är vad som medvetet eftersträvas inom skogsbruket. Träd med en genetisk uppsättning som ger bättre produktion av virke än de naturligt förekommande träden har odlats fram. Vad denna genetiska manipulation kan leda till på sikt för skogsträdens långsiktiga biologiska utveckling och interaktion med andra arter är dock idag helt oklart.

I Sverige finns en bred politisk enighet kring de nationella miljömålen, inklusive målet "Levande skogar". Samma mål är fastlagt inom EU och är i överensstämmelse med de internationella avtal som Sverige undertecknat. Och i det så kallade 2010-målet anges en nollvision som innebär att förlusten av biologisk mångfald ska ha upphört år 2010.

Idag är endast 5 procent av den produktiva skogmarken nedom fjällregionen skyddad naturskog. Det är en låg andel i ett internationellt perspektiv. Globalt är drygt 12 procent av världens skogar skyddade och enstaka länder som Costa Rica har avsatt mer än 25 procent av sin skogsareal, ett fattigt land i jämförelse med Sverige. Även vår granne i öster, Estland, har ett reservatssystem som inom något år kommer att omfatta 10 procent av den produktiva skogsarealen.

Skogsstyrelsen föreslår nu att de nya miljömålen för perioden 2010-2020 ska innefatta en ökning av andelen skyddad naturskog nedom fjällregionen till närmare 8 procent. Förslaget innebär att vi får en större möjlighet att uppfylla de mål som vi i demokratisk enighet har antagit samtidigt som det innebär att 92 procent av Sveriges produktiva skogsmark finns tillgängligt för kommersiellt skogsbruk.

Den föreslagna ökningen utgör ett absolut minimum för att miljömålen över huvud taget ska vara möjliga att nå. Vi förordar att ambitionsnivån sätts högre och att minst 10 procent av den produktiva skogsarealen skyddas. Denna nivå är också i linje med vad tidigare utredningar har visat krävs för att skydda biologisk mångfald och överensstämmer med gällande internationella riktlinjer. Vidare måste självfallet målen implementeras i budgetarbetet så att det finns nödvändiga resurser för att ekonomiskt ersätta markägare.

Effekterna av de omfattande genetiska förändringarna av skogen måste utredas. Miljarder plantor av annan genetisk bakgrund än den som naturligt selekterats fram har spritts över Sverige. Idag saknas såväl grundläggande dokumentation som uppföljande undersökningar av denna storskaliga manipulation. Det är oklart vilka genetiska bestånd som planteras var i landet. Och vilka eventuella effekter detta har lett till eller kan leda till i framtiden.

Vi vet att den genetiska variationen utgör grundstommen i den biologiska mångfalden, och att den är central för att skapa motståndskraft mot förändringar i bland annat klimatet. Ekologisk och genetisk forskning visar att ekosystemens och populationernas förmåga att motstå förändringar har en direkt koppling till den biologiska mångfalden. Det moderna skogsbruket riskerar därför att försvaga den ekologiska motståndskraften mot de dramatiska klimat- och miljöförändringar vi står inför. De förslag som lagts på intensivare skogsbruksformer och introduktion av främmade trädslag måste därför utsättas för en noggrann miljöprövning

Den svenska skogspolitiken vilar på att produktion och miljö är likvärdiga mål. Samtidigt som produktionen i skogarna och avverkningsvolymerna sätter nya rekord så förpassas riksdagens miljömål för den biologiska mångfalden till en oviss framtid. Detta visar tydligt att den eftersträvade balansen inte har uppnåtts. I praktiken har produktionen satts i första rummet. Vi är djupt oroade över utvecklingen och skäms över att Sverige - ett av världens rikaste länder och med en profil av att vara progressivt på miljöområdet - inte effektivt arbetar för att nå nationella och internationella miljömål.

Bengt Gunnar Jonsson, professor växtekologi, Mittuniversitetet Sundsvall. Linda Laikre, forskare populationsgenetik, Stockholms universitet. Frank Götmark, professor ekologisk zoologi, Göteborgs universitet. Nils Ryman, professor populationsgenetik, Stockholms universitet. Gunilla Almered Olsson, professor humanekologi, Göteborgs universitet. Lars Björk, forskare etnobotanik, Uppsala universitet. Torbjörn Ebenhard, forskare ekologi, SLU/Uppsala universitet. Joakim Hjältén, professor zooekologi, SLU Umeå. Margareta Ihse, professor ekologisk geografi, Stockholms universitet. Sven Jakobsson, forskare zoologi, Stockholms universitet. Per Milberg, professor växtekologi, Linköpings universitet. Sven G. Nilsson, professor zooekologi, Lunds universitet. Henrik Smith, professor zooekologi, Lunds universitet. Per Wramner, professor miljövetenskap, Södertörns högskola