När Gunnar Wetterberg för en tid sedan föreslog att de nordiska länderna skulle bilda en union med Danmarks drottning som överhuvud (DN Debatt 27/10-09), kunde han vara säker på att läsarna, också de yngre, förstod den historiska anspelningen. Kalmarunionens drottning Margareta har en given plats i skolans historieböcker. Ibland är det också en exklusiv plats. I de över 550 arbetsuppgifterna till en lärobok i historia för grundskolan finns Margareta med som enda namngivna kvinna. Däremot finns fler än hundra mansnamn, från Nebukadnessar till Deng Xiaoping, från Birger Jarl till Fredrik Reinfeldt.
När Delegationen för jämställdhet i skolan beslöt att granska jämställdheten i läromedel i historia var brister att förvänta, särskilt mot bakgrund av Skolverkets kritiska granskning år 2006 av läroböckers förverkligande av skolans värdegrund. En genomgång av läroböcker i historia, två för grundskolan och två för gymnasiet plus en lärarhandledning, ger ändå ett resultat ägnat att förvåna. Självklart kan man förvänta en dominans av män, men att kvinnorna skulle vara så få är en överraskning.
I de fyra läroböckernas register namnges sammanlagt 62 kvinnor och 930 män. I motsats till vad man skulle kunna tro blir kvinnorna allt färre ju längre fram man kommer i tiden. En bok nämner hela sex svenska kvinnor från år 1900 och framåt: Kerstin Hesselgren, Anna-Greta Leijon, Anna Lindh, prinsessan Madeleine, Silvia Sommerlath och kronprinsessan Victoria. Anna-Greta Leijon och Anna Lindh nämns vid närmare betraktande enbart i egenskap av offer för ett planerat attentat respektive som mordoffer. En annan bok nämner för 1900-talet Elise Ottesen-Jensen och Alva Myrdal. Sedan tar det stopp. I en tredje nämns ingen svensk kvinna vid namn efter Ulrika Eleonora, vars regering tog slut år 1720; en fjärde nämner ingen efter drottning Kristina. Det handlar om århundraden, då kvinnor vinner ökade juridiska, ekonomiska och politiska rättigheter och ökad synlighet och närvaro i samhällets alla delar. Också i den allmänna historien är det från år 1900 och framåt glest med kvinnor i samtliga böcker.
Stor uppmärksamhet ägnas män inom filosofi, uppfinningar och vetenskap. En enda bok nämner en kvinna: matematikern Hypatia. Marie Curie, dubbel Nobelpristagare, finns däremot inte med någonstans.
Hypatia får epitetet ”den vackra”. ”Tjusiga tjejer har alltid fascinerat reklammakarna” heter det i texten till en bild på en kvinna som kör hästräfsa. ”Det ljuva livet i sultanens harem” är beskrivningen till en annan bild – hur ljuvt det var för haremsdamerna får man inte veta. Om conquistadoren Cortez heter det att vid sin ankomst till aztekerna ”fick han av hövdingen 20 unga flickor att roa sig med”. Om kejsarinnan Teodora berättas i en grundskolebok att hon före giftermålet med Justinianus arbetade på cirkus: ”I ett bejublat stripteasenummer låg hon naken på scenen, endast täckt av en hög med vetekorn, som två dresserade gäss åt upp.” Det är häpnadsväckande att möta sexistiska uttryck av denna art i läroböcker för skolan.
Om namngivna kvinnor är få, måste de väl ändå förekomma som anonyma i den stora kollektiva historien? Några avsnitt i alla böcker behandlar särskilt kvinnors förhållanden. Fastän det handlar om kvinnor är det i regel män som citeras. Kvinnan är inte subjekt, utan ses i egenskap av föremål för mäns handlande och tänkande. Men kvinnor nämns ju inte bara i specialavsnitten. En översiktlig beräkning av det totala utrymme som explicit ägnas åt kvinnor i böckernas resulterar ändå i mycket låga tal, ungefär 14 sidor av 351 i ett fall, 14 sidor av 375 i ett annat.
Innebär det att böckerna i övrigt handlar om män? Det är tyvärr ingen överdrift att svara ja på den frågan. Också de delar som är avsedda att ha en mer generell karaktär visar sig i praktiken gälla enbart män. Kategorier som bönder, arbetare och medborgare identifieras som män genom namn, titlar, sammanhang och använda pronomina. När kvinnor finns utanför specialavsnitten är det ofta som en pendang till män, vanligast hustrur.
Kvinnors arbete i produktion och handel av olika slag framgår ibland i specialavsnitten, också inom de centrala områden där de var ensamproducenter som mjölk- och mejerihanteringen. Men när jordbruk, hantverk, handel, gruvdrift, fabriksproduktion och andra arbeten nämns i den allmänna texten framställs de som manliga. Kvinnornas omfattande produktion i hushållet under äldre tid blir synlig i böckerna först när den flyttas ut och industrialiseras. Det skeva synsättet gör att också barnens historia riskerar att försvinna.
Kvinnouppfattningen i de politiska ideologierna berörs knappast alls. Också kvinnorörelsen behandlas snävt och ses varken som ideologi eller politisk organisering. Demokratiseringsprocessen tycks väcka intresse bara fram till dess att alla män fått rösträtt. Politik som rör jämställdhet ges ringa och ofullständig uppmärksamhet. Att jämställdhet också berör män framgår enbart i en av böckerna.
Massivt utrymme ägnar samtliga böcker åt krig med en koncentration på deras förlopp. Kvinnornas förhållanden under krig ägnas inte något större intresse. I lärarhandledningen till en gymnasiebok föreslås att pojkars intresse för historia skall väckas genom läsning av ”Ivanhoe”, ”Robin Hood”, ”John Silver”, ”Kapten Blod”, ”Hjortfot” och genom Hollywoodfilmer om kaparkrig på 1500-talet och indiankrig på 1800-talet. Hur flickors intresse skall väckas framgår inte.
I de läroböcker som här granskats är mannen, hans liv och verksamhet – utan att det på något sätt medvetandegörs – norm, huvudperson och styrande för urvalet och behandlingen av de samhällsområden som tas upp. En historieskrivning som utgår från att kvinnor är likvärdiga med män, där kvinnor studeras och framställs som tänkande, handlande, upplevande och skapande subjekt får andra tyngdpunkter än dem som ges i de här behandlade läroböckerna.
Vi har i dag en återkommande diskussion om självdestruktiva drag och handlingar hos framför allt flickor. 2005 uppgav 29 procent unga kvinnor i åldrarna 16–19 år (jämfört med sju procent unga män) att de kände ängslan, oro eller ångest. Man måste på allvar ställa frågan hur skolelever, flickor som pojkar, påverkas av att få historien presenterad som en aldrig ifrågasatt eller diskuterad manlig angelägenhet med traditionella manliga perspektiv, en historia som inte rymmer kvinnor och som dessutom har sexistiska och förnedrande inslag.
Ann-Sofie Ohlander
professor emeritus i historia
Ebba Witt-Brattström
professor i litteraturvetenskap, Södertörns högskola,
f n Dag Hammarskjöldprofessor vid Humboldtuniversitetet i Berlin,
ledamot av Delegationen för jämställdhet i skolan, DEJA.