198 skolchefer kräver på gårdagens DN Debatt att få styra över lärarnas arbetstid mer än i dag. De menar att dagens avtal hindrar dem från att driva en modern skola. Det är både okunnigt och felaktigt. Okunnigt för att möjligheten att anpassa arbetstiden efter verksamheten redan finns och felaktigt för att vi redan i dag har ett flexibelt och modernt arbetstidsavtal. Skolans problem är att lärare fått allt fler arbetsuppgifter och att det gått ut över lärarnas kärnuppdrag, undervisningen.

Undersökning efter undersökning visar att svensk skola har en negativ resultatutveckling. Det finns en nationell uppslutning inom politiken där undervisning lyfts fram. För att kunna hålla hög kvalitet måste lärarna ges både möjlighet att förbereda sig och tid för kvalitativa bedömningar. Därför tar vi strid för undervisningens kvalitet i årets avtalsrörelse.

De 198 skolcheferna har i stället för att slå vakt om elevernas rätt till god undervisning nyttjat sin ledningsrätt till att lägga på lärarna ett växande antal lektioner och mer administration. Det ger inte den högre kvalitet som krävs för att vända resultatutvecklingen. I stället handlar det i själva verket enbart om ekonomi. Fler lektioner betyder inte att lärarna får mer tid för varje elev.

Skolcheferna skyller sin oförmåga att konkurrera med friskolor på att dessa skulle ha konkurrensfördelar i form av andra avtal. Det vittnar om stor okunnighet, för de centrala avtalen är i allt väsentligt lika. De flesta friskolor har redan i dag avtal som ger lärarna såväl ferier som förtroendearbetstid. Några friskolor såväl som kommuner har däremot tecknat lokala avtal med lärarfacken om annat.

De 198 skolcheferna vill ha ett läraravtal som ger dem möjlighet att disponera exempelvis en matematik- och en idrottslärare olika, de vill att lärarna ska vara närvarande och tillgängliga och de vill ha möjlighet att göra individuella avtal. Om skolcheferna läste det avtal som redan finns skulle de upptäcka att de redan har dessa möjligheter.

Problemen äger skolcheferna och kommunerna själva. Deras rektorer har alltför ofta för många medarbetare och för dåliga förutsättningar att leda den dagliga verksamheten. I den arbetsgrupp som diskuterade lärarnas arbetstid konstaterade Per Unckel att skolan har ett tydligt styrnings- och ledningsproblem. I stället för att önska något de redan har, borde kommunerna, företrädda av Sveriges Kommuner och landsting, ta itu med utmaningen att ge alla elever en undervisning av högre kvalitet.

Kommunerna agerar för något som inte är modernt, utan förlegat – att binda personal till arbetsplatsen. Viktigast av allt är att få människor att göra sitt bästa, att få medarbetare att växa och ta eget ansvar för att resultaten ska bli så goda som möjligt.

Som så ofta när det gäller vår motpart i kommunerna, är motivet en ovilja att verkligen satsa resurser där det betyder mest för eleverna, nämligen på en kvalificerad undervisning. Endast det gynnar eleverna och skolans verksamhet.

Metta Fjelkner
ordförande Lärarnas Riksförbund

Eva-Lis Sirén
ordförande Lärarförbundet