Utfiskning av våra hav är oroande och väcker starka känslor - för svenska folket är det viktigt att fiskbeståndet vårdas. Engagemanget ger mig som fiskeminister trygghet i att starkt driva frågan om hållbart fiske. Målsättningen är att vi ska kunna äta fisk utan att bidra till dess utrotning eller få dåligt samvete. Men då måste vi bruka beståndet, inte förbruka det.
Som ett led i det arbetet satsar regeringen 200 miljoner kronor för att få ett fiske som är hållbart. Och där man som konsument kan köpa fisken utan funderingar. Vi måste hitta en balans mellan fiskets kapacitet och fiskebestånden genom att anpassa fisket och förbättra möjligheten för fisken att återhämta sig.
Tyvärr är engagemanget för fisken inte lika starkt överallt. Kunskapen, debatten och opinionen som finns i Sverige lyser med sin frånvaro i många av våra grannländer. Flertalet av länderna i EU driver allt som oftast ökade kvoter, också av torskfisket. Givetvis är detta problematiskt då fiskekvoterna beslutas gemensamt i EU. Trots att Sverige endast har 10 av 450 röster när besluten ska fattas är det av största vikt att Sverige är drivande i förhandlingarna och skapar allianser. Jag vill vara en aktiv aktör som får besluten att gå åt rätt håll. Det är enda möjligheten för att rädda inte bara torskbestånden, utan många av fiskebestånden som i dag är hotade. Det är dock en utmaning att i förhandlingarna vara ensam om att föreslå sänkta kvoter.
För torskens bästa har det varit viktigt för mig att nå faktiska resultat. Den förra socialdemokratiska regeringen valde att ta mer hänsyn till att vinna billiga politiska poäng på hemmaplan än att värna torsken när de förhandlade i EU. Genom att den förra regeringen krävde totalstopp av torskfisket isolerades Sverige i förhandlingarna och övriga länder gjorde upp utan svenskt inflytande. Det ledde bland annat till att EU så sent som 2005 beslöt att höja kvoterna för 2006 i Östersjön. Den linje som jag intagit har bidragit till att vi de senaste två åren i stället kunnat påverka att sänka torskkvoterna. Minskningen har därmed blivit 25 procent i Östersjön. Jag är stolt att vi nu faktiskt sänker kvoter, men inte nöjd med hastigheten i arbetet.
En annan ytterst avgörande åtgärd för att rädda torsken är att stoppa tjuvfisket. Det är oacceptabelt att de överenskommelser vi gör inom EU inte följs. Positionen vi skaffat oss inom EU har bidragit till att EU nu kan ta krafttag mot tjuvfisket. Polen har erkänt överfiske, vilket har stor påverkan för utvecklingen av bestånden. Ytterligare kontroller kommer att införas och Polen får avdrag på kommande års kvoter motsvarande deras tjuvfiske.
I Sverige ökade regeringen anslaget till fiskekontroll med 7 miljoner kronor per år och vi föreslår nu att myndigheterna skall kunna införa snabba och direkta straff för de fåtal fiskare som bryter mot reglerna. Låt oss inte glömma att de flesta yrkesfiskare sköter sig. Nu kommer det att nypa i skinnet för dem som inte gör det.
Givetvis finns mer att göra för återhämtandet av fisken för att vi framtiden ska kunna äta god nyttig fisk. Jag är glad att i dag kunna säga att regeringen satsar drygt 200 miljoner kronor för att nå ett hållbart fiske. Pengarna går till att anpassa den svenska fiskeflottan för långsiktigt hållbara fiskebestånd, skydda bestånden och utveckla bättre fiskeredskap. Satsningen sker under en sexårsperiod och är samfinansierad med EU.
Centralt i arbetet med långsiktigt säkra fiskebestånd är att anpassa fiskeflottans storlek till beståndens storlekar. Minskad flotta ger minskat fisketryck vilket möjliggör en förbättrad ekonomi för fiskeföretagen som kvarstår.
I satsningen kommer det finnas möjlighet att få bidrag för att skrota sitt fartyg och att få ett personligt avgångsvederlag för att sluta fiska. Nuvarande bedömning är att det finns ett behov att minska den storskaliga trålflottan (pelagiskt fiske) med cirka 30 procent. Därför har regeringen även initierat ett arbete med att utforma individuellt överförbara kvoter i det pelagiska fisket. Arbetet sker i nära samarbete med yrkesfiskarna och jag tror detta kommer minska antalet verksamma fiskeföretag utan att fiskaren behöver avsluta sin verksamhet med stora skulder.
Pengarna ska också bidra till att öka användningen av mer riktade redskap så att man i princip enbart fångar det man vill åt, det vill säga inte får bifångster. Detta är särskilt viktigt för torsken i Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön där blandfisket är omfattande. Ökade krav på att bara fånga den fisk man fiskar efter och som är av rätt storlek minskar den mängd fisk som måste kastas överbord, vilket allt som oftast innebär att den dör. Det är därför av allra största vikt att investeringar i selektiva redskap görs.
En lösning är att införa så kallade havdagar, som yrkesfiskarna förespråkat, vilket innebär att man får ta upp allt man fiskar under ett särskilt antal begränsade dagar. Jag stödjer det förslaget och driver det. Tyvärr får vi inte stöd från så många andra länder. I dag är det faktiskt så illa att antalet ton torsk som kastas överbord i Kattegatt är större än hela den kvot Sverige tilldelas i det området. Därför var det viktigt att jag och mina kolleger nyligen fattade beslut om att minska bifångsterna till 10 procent. Vi kan sänka kvoterna ännu mer men det räcker inte. Selektiva redskap är av ännu större betydelse i många områden tillsammans med nya lösningar som till exempel havdagar.
Jag kommer inom en snar framtid bjuda in till en hearing med alla de aktörer som i dag påverkar fisket och fisken. Jag vill forma en tydlig gemensam och brett förankrad svensk linje om hur vi kan effektivisera arbetet med att påverka den gemensamma fiskepolitiken. Att var och en av länderna skulle sköta sitt fiske och sitt uttag från haven tror jag inte alls på - det är viktigt att vi har en gemensam fiskepolitik. Ska vi rädda torsken i Östersjön och Kattegatt måste vi samverka med våra grannländer. Därför har jag inbjudit den danska ministern för att återigen diskutera hur vi gemensamt kan förbättra situationen för torsken i Kattegatt.
Fisken tar inte hänsyn till gränser och påverkas inte bara av fisket utan även av föroreningar, klimatförändringar, strömmarnas beteenden och annat. Förutsättningarna att nå framgång är att få en ökad samsyn inom EU. I Sverige förs en kritisk debatt om att vi borde kommit längre i de politiska besluten. Jag välkomnar den svenska debatten och tycker det är viktigt med konsumentmakt. Samtidigt är det inte den svenska regeringen som måste övertygas utan våra grannländer och övriga inom EU.
Förvaltningen av torsk i Skagerrak och Nordsjön tycks ha gett resultat och forskarna har konstaterat en liten ljusning. Det ger hopp om att vi kan lyckas även för övriga bestånd. Min övertygelse är att genom enträget arbete och en tydlighet inom EU fortsätta påverka de besluten så att vi får livskraftiga fiskebestånd och kan ha ett livskraftigt fiske som gör att vi fortsatt kan njuta av vår goda och nyttiga fisk.
eskil erlandsson