Sverige har en framskjuten position när det handlar om skydd för utsatta grupper och denna position har ett brett folkligt stöd. Som exempel kan nämnas synen på mänskliga rättigheter, men även kraven på etisk behandling av djur, något som bland annat avspeglas i den svenska djurskyddslagstiftningen.
Detta blev helt uppenbart när vi möttes av reaktionerna efter TV4:s "Kalla Fakta"-program om behandlingen av de australiska fåren tidigt i våras. Det handlade om så kallad mulesing, där man flår bakdelen på lamm utan bedövning. Helt okända människor skickade kort, mejl och ringde för att visa sitt stöd och engagemang. TV4-redaktionen berättade att man aldrig tidigare fått så starka reaktioner, med undantag av programmet som handlade om barnarbete - ytterligare ett område som rör upp häftiga känslor och som handlar om en utsatt grupp.
Då och då höjs röster mot den svenska djurskyddslagen. Invändningarna kommer huvudsakligen från två religiösa minoriteter, företrädda av Judiska centralrådet och Muslimska rådet. Dessa båda minoriteter får stöd från enskilda riksdagsmän som Fredrik Malm (fp) och den så kallade Broderskapsrörelsen - Sveriges kristna socialdemokrater - när de vill driva frågan om att tillåta slakt utan bedövning.
Eftersom alla vetenskapliga bevis entydigt pekar på att slakt utan föregående bedövning är synnerligen plågsamt för djur och därmed innebär onödigt lidande, kan man följaktligen inte anföra några vetenskapliga bevis för sin sak. I stället är man hänvisad till att spela på människors känslor.
I en riksdagsmotion från Fredrik Malm (fp) inlämnad i slutet av förra året, där han förespråkar att slakt utan bedövning ska tillåtas i Sverige, skriver han exempelvis följande:
" År 1933 förbjöds skäktning i Tyskland, strax efter det att Adolf Hitler hade tillträtt makten. Skäktning förbjöds i Sverige år 1937. I alla områden där nazisterna hade makt var skäktning förbjuden. Det går därför inte att bortse från att den svenska lagstiftningen var starkt påverkad av Hitlertyskland och den nazistiska regimen."
Att man alls blandar in nazisterna i en motion som handlar om slakt utan bedövning (det Malm refererar till som skäktning) känns inte bara omotiverat utan rent av osmakligt. Det Malm vill göra är att misstänkliggöra den svenska djurskyddslagstiftningen och få den att framstå som grundad på vissa värderingar. Men djurskydd handlar inte om några subjektiva trosföreställningar utan om vetenskap.
När det handlar om den specifika frågan med slakt utan bedövning så är Sverige ett av fyra europeiska länder som har ett uttalat förbud mot sådan slakt. Slakt utan föregående bedövning innebär att halspulsådern skärs av medan djuret är vid fullt medvetande. Detta skapar en intensiv smärta, ångest och kvävningskänsla. Det tar mellan 25 sekunder upp till flera minuter innan djuret förlorat så mycket blod att medvetslöshet inträder.
I andra länder, där det är tillåtet att slakta utan bedövning, finns stora slakterier som utför så kallad koscher- och halal-slakt för att tillgodose vissa judiska och muslimska konsumenters preferenser.
I Iowa i USA finns bland annat världens största slakteri för nötkreatur där dessa metoder används på tusentals djur varje dag. Varje djur drivs in i en stor roterande ståltrumma, med hjälp av kraftiga elpådrivare. (Nötkreatur är utpräglade flockdjur som upplever det mycket skrämmande att tvingas in ensamt i ett smalt utrymme.) Sedan vänds djuret upp och ner vilket gör att vommen, den största av kons magar, trycker kraftigt på lungorna. (Nötkreatur väljer aldrig att ligga på rygg frivilligt.) Slaktaren lägger ett halssnitt och sedan tippas djuret ut ur ståltrumman på golvet. Djuret försöker oftast resa sig, men då golvet blir halt av den stora mängd blod som stötvis slungas ur halssnittet, går kon, tjuren eller kalven ofta omkull gång på gång. Denna slaktform orsakar en lång, utdragen, ångest- och smärtfylld upplevelse för ett högt utvecklat däggdjur.
Får slaktas ofta utan föregående bedövning, i många länder. I Irland och Frankrike till exempel, slaktas i dag en majoritet av fåren på detta sätt för att tillgodoses minoriteternas konsumentkrav. En del av köttet från dessa produktionslinjer säljs även till övriga konsumenter, som oftast är totalt ovetande om att kotletten på deras tallrik kommer från ett djur som genomgått en mycket plågsam slakt
En metod är att hissa upp fåret i ett bakben och sedan snitta halspulsådern. Genom att fåret hängs upp och ner förlängs tiden som det är vid medvetande. Ett annat sätt att storskaligt slakta får utan föregående bedövning är att bortåt 20 får läggs på en lång rad så tätt att de delvis ligger på varandra, med halsarna över en avblodningsränna. Halssnitten läggs på löpande band och djuren både ser, hör och sparkar ofrivilligt på varandra i dödskampen. Ofta binds tre av benen ihop på fåren för att hindra dem från att fly.
Genom omfattande vetenskaplig forskning, bland annat vid Babraham Institute i Cambridge i England, vet man i dag att det är precis samma funktioner som aktiveras i hjärnan hos får, primater och människor när det gäller upplevelse av stress, smärta, ångest, lust och igenkännande av andra individer. Detta innebär att får genomgår en liknande upplevelse av ångest som en människa som får halsen avskuren vid fullt medvetande.
Det kan också tilläggas att Koranens beskrivning av god och varsam hantering och att endast ett djur i taget ska slaktas, inte har efterlevts vid ett enda slakteri som genomgått veterinärbesiktningar eller blivit filmat med dold kamera.
Ett av Djurskyddsmyndighetens sista regeringsuppdrag var att utreda slakt utan föregående bedövning. I ett gemensamt yttrande över denna rapport, anför de tre ovan nämnda organisationerna, Judiska centralrådet, Muslimska rådet och Broderskapsrörelsen bland annat miljömässiga och ekonomiska skäl för slakt utan bedövning.
Bland annat menar man att det borde finnas en marknad för att exportera svenskt kött från djur som slaktats utan bedövning. Man vill alltså inte bara plåga djur i onödan för att tillgodose konsumentkrav från inhemska minoriteter, utan även för att få in några extra kronor i statskassan i form av exportintäkter. I yttrandet beskriver man även de miljövinster som är möjliga genom att ytterligare några betesdjur kan hålla landskapet öppet.
Båda dessa anförda skäl framstår som ytterst desperata. I brist på vettiga argument tvingas man gripa de berömda halmstråna.
Att alls försöka mäta lidande i kronor och ören är oetiskt. Och vill man göra en insats för miljön så är det bästa man kan göra att helt avstå från att äta kött. Då löser man också som genom ett trollslag alla eventuella religiösa dilemman.
Jeanette Thelander
Katarina Lindehag-Ekholm