På senare år – i spåren av det så kallade kriget mot terrorismen – har vi sett en hårdnande attityd från europeiska regeringars sida gentemot journalister. Inte sällan har statsmakterna använt maktmedel för att få dem att avslöja sina källor. I en rapport till Europarådet redovisar jag 19 fall där stater i Europa kränkt skyddet av journalisters källor och därmed brutit mot Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Rapporten ska slutbehandlas i oktober och jag föreslår inför det mötet att alla länder i Europa ska anta lagar som skyddar journalisternas källor, skriver Morgan Johansson.
Mediernas granskande och samhällskritiska uppgift är ett helt avgörande inslag i ett öppet demokratiskt samhälle. Fungerande och fria medier med journalister som har tid och möjlighet att granska makthavare är centralt för att avslöja myndighetsmissbruk, korruption och maktfullkomlighet, både i offentlig och privat verksamhet.
På senare år märks emellertid på många håll en hårdnande attityd från statsmakternas sida gentemot mediernas rapportering. Frågan har aktualiserats med den stora läckan av amerikanska säkerhetsdokument till Wikileaks. I USA ska myndigheterna nu jaga källorna, och det sägs finnas en irritation mot Sverige eftersom Wikileaks har sina servrar placerade i Solna på grund av det starka källskyddet som finns i vår lagstiftning.
Men frågeställningen är också högaktuell i Italien, där Berlusconi nyligen drivit igenom den så kallade munkavlelagen, som inskränker mediernas möjlighet att rapportera om pågående rättsprocesser. Många anser att Berlusconi med detta i första hand vill skydda sig själv från obekväma medieuppgifter.
Detta är emellertid inte enstaka händelser. Europarådet, ett samarbete mellan 47 europeiska stater som vakar över Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, har sett oroande tendenser när det gäller pressfriheten i Europa, och man inledde förra året en särskild granskning av situationen.
När det gäller kränkningar av journalisters källskydd så är jag Europarådets särskilde utredare. I min rapport till den parlamentariska församlingen, som ska antas i oktober, redovisar jag inte mindre än 19 fall där europeiska stater på senare år kränkt skyddet av journalisternas källor, och därmed brutit mot Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Berörda länder är Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Ungern, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Holland, Ryssland, Schweiz, Turkiet och Storbritannien.
Ett exempel är journalisten Hans-Martin Tillack som i tyska Stern avslöjade omfattande slöseri med EU-medel, baserat på interna EU-dokument. Hans hem och arbetsplats genomsöktes av belgisk polis efter hans källor.
I Lettland rapporterade tv-reportern Ilze Jaunalksne om en misstänkt röstköpskandal, där flera regeringspartier var involverade. Då avlyssnade polisen hennes telefon för att ta reda på källorna. Banden lämnades sedan till en regeringsvänlig tidning, som anklagade henne för att konspirera med oppositionen.
I Storbritannien avslöjade journalisten Neil Garrett att den man som polisen sköt ihjäl i Londons tunnelbana 2005 för att de felaktigt trodde att han var terrorist, inte alls uppträtt misstänkt trots att polisen påstod det. Det framgick av interna polisdokument som Garrett kommit över. Polisen arresterade då Garrett och sökte igenom hans lägenhet för att spåra hans källa.
Detta är bara några exempel på den allvarliga utvecklingen i Europa. Att en undersökande journalist kan hemlighålla sina källor är ofta helt nödvändigt för att han eller hon ska få fram uppgifter om maktmissbruk och missförhållanden. Om till exempel en statstjänsteman eller en anställd av ett privat företag inte kan garanteras anonymitet, så kommer han eller hon inte att våga berätta för en journalist när de ser tecken på korruption eller andra lagbrott. Då kommer det aldrig till allmänhetens kännedom.
Sverige har en stark lagstiftning. Källskyddet och förbudet för myndigheter att eftersöka källor är till och med grundlagsreglerat. Men på andra håll i Europa är skyddet svagare. I vissa länder är det inte ens lagreglerat, man har bara pressens etiska regler att förlita sig på. Därmed blir fältet fritt för staten att sätta press på de journalister som kommer med obekväma avslöjanden.
På senare år, i spåren av det så kallade kriget mot terrorismen, så har vi sett en hårdnande attityd från europeiska myndigheter och regeringar som inte gillar vad journalister skriver. Inte sällan har de använt maktmedel för att sätta press på dem och få dem att avslöja sina källor. När fallen väl prövats i domstol så har journalisterna ofta fått rätt, men då är skadan redan skedd: datorer och anteckningar har beslagtagits.
Detta är brott mot Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. I artikel 10 i konventionen stadfästs yttrande- och informationsfrihet som en av demokratins grundpelare. Europadomstolen har senare förklarat att detta också innefattar rätten för journalister att skydda sina källor.
Denna rätt att skydda sina källor är inte absolut. Det finns vissa undantag, när till exempel liv står på spel. Men när europeiska stater slagit ner på journalister för att få dem att avslöja sina källor så har det sällan rört sig om sådana fall. I Frankrike gjorde till exempel polisen husrannsakan 2005 mot två idrottstidningar efter att dessa skrivit om misstänkt dopning inom cykelsporten. Det är knappast en fråga om nationell säkerhet.
Som Europarådets rapportör föreslår jag därför nu att alla länder i Europa ska anta lagar som skyddar journalisternas källor, och jag föreslår vissa principer för sådana lagar. Det räcker inte att lita till journalistisk etik. Det måste finnas en tydlig lagstiftning att luta sig mot. Jag föreslår också att Europarådets ministerkommitté ska utarbeta riktlinjer för domstolar, polis- och åklagarväsende, för hur de ska bedöma dessa fall.
Min rapport antogs vid en första läsning i juni, och ska slutbehandlas vid sessionsmötet i Strasbourg i oktober. Alla inser att vi måste göra något för att stärka källskyddet i Europa.
För Sveriges del skulle en sådan rekommendation nog inte få några större effekter, men det skulle ha stor betydelse i de delar av Europa där pressfriheten nu är under starkt tryck, och där journalistisk frihet successivt kringskärs.
Morgan Johansson (s)
Riksdagsledamot
Ledamot av Europarådets
parlamentariska församling