Alla elever, även invandrarflickor, har rätt till simundervisning, att delta i idrottslektioner och att tillgodogöra sig sex och samlevnadsundervisningen. Det görs tydligt i den nya skollagen, som går ut på remiss i sommar. Vi anser att i Sverige har alla barn och ungdomar rätt till de kunskaper som grundskolan ska ge oavsett om föräldrarna gillar det eller ej, skriver utbildningsminister Jan Björklund och integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.
Invandringen är en tillgång för Sverige. Mångfalden berikar vårt samhälle och utan invandrare skulle vårt land aldrig ha blivit en framgångsrik industri- och välfärdsnation.
Men invandringen ställer oss också inför nya utmaningar. I dag får alltför många ungdomar sin frihet och skolgång beskurna av hedersrelaterade orsaker. Det handlar framför allt om flickor som växer upp i familjer med starka ”hederstraditioner”. Inom dessa grupper betraktas kvinnans frihet ofta som ett hot mot familjen. Flickornas vilja är underordnad det som anses vara familjens bästa; männens, eller gruppens, ”heder” baseras på flickornas sexuella beteende.
För att kontrollera döttrarna vill vissa föräldrar att de inte deltar i vissa inslag i skolan, till exempel undervisningen i idrott, simning eller sex och samlevnad. De får kanske inte följa med på klassresor och klassfester. Flickors liv kan vara hårt kontrollerade och överträdelser av familjens regler kan leda till sanktioner i form av hårdare restriktioner, hot och i värsta fall våld.
Nyligen presenterades en kartläggning av hederskultur bland elever i Stockholms stad. Den baseras på en bred enkätundersökning bland niorna i kommunen genomförd av forskare vid Stockholms universitet under 2009. I undersökningen uppger drygt 10 procent av eleverna att de sällan eller aldrig får delta i ett visst inslag eller ämne i skolan för sina föräldrar. Idrott och simundervisning är vanligast, men många får inte delta i sex- och samlevnadsundervisningen eller åka med på klassresor.
En aning oväntat uppger en högre andel pojkar än flickor att de inte får delta i vissa ämnen eller inslag. Skälet till föräldrarnas förbud skiljer sig dock åt. Pojkar uppger ofta att de inte tillåts delta på grund av skador, fysiska handikapp eller att de tidigare har misskött sig. De flesta flickor svarar att inslagen strider mot familjens religion eller kultur, eller att det är svårt att delta i vissa aktiviteter eftersom de bär slöja. Endast ett fåtal pojkar svarar att de inte får delta på grund av att det strider mot den egna religionen.
I en liknande studie, Sara Högdins avhandling ”Utbildning på (o)lika villkor” från 2006, svarade 8 procent av samtliga ungdomar att deras föräldrar inte tillät dem att delta i vissa inslag och ämnen. Siffran är betydligt högre bland de utlandsfödda eleverna än de svenska: 27 procent av de utlandsfödda flickorna och 17 procent av pojkarna blev förbjudna att delta i ett eller flera ämnen i skolan.
Även lärarna lägger märke till händelser som de själva upplever kan vara uttryck för hedersrelaterat förtryck.
I en undersökning genomförd av Anders Lange och Forum för levande historia, på uppdrag av regeringen, uppger omkring var fjärde lärare att de har fått önskemål från föräldrar och elever om befrielse från gymnastiklektioner och simundervisning. 14 procent uppger att de har fått önskemål om befrielse från sex- och samlevnadsundervisningen. Lärarna uppger också att det förekommer systematisk frånvaro från viss undervisning utan att eleverna har fått dispens. Det rör betydligt oftare idrottslektioner och simundervisning än annan undervisning.
Studierna visar att problemet med hedersförtryck kan vara större än vad som framgått tidigare. Effekterna för de barn som drabbas vet vi dessvärre redan en hel del om. I sin yttersta form är förtrycket ett direkt hot mot barnets liv, men även om det inte tar sig så dramatiska uttryck så kränker det nästan alltid barnets fundamentala rättigheter.
Problemet med omfattande befrielse från annars obligatorisk skolundervisning belyser tydligt konflikten mellan å ena sidan föräldrars rätt att ta ansvaret för sina barns uppfostran och å andra sidan barnens rätt till en allsidig skolundervisning. Vi menar att samhället i sådana konflikter i första hand måste se till barnens rätt. Det finns ett skäl till att grundskolan är obligatorisk. Vi anser i Sverige att alla barn och ungdomar har rätt till de kunskaper som grundskolan ska ge, oavsett om föräldrarna gillar det eller ej.
Ett problem i sammanhanget är rester av en ålderdomlig lagstiftning. Föräldrar kan nämligen begära att deras barn ska befrias från vissa obligatoriska inslag i skolan. Som skäl kan de ange att inslaget ”upplevs som utmanande mot elevens speciella inställning och hemmiljö”.
Möjligheten skapades 1950 då den svenska skolan fortfarande undervisade i kristendomskunskap. Katolska och judiska elever fick tillstånd att gå på religionsundervisning anordnad av sina egna trossamfund. Samma princip överfördes senare till 1962 års och 1985 års skollag. I 1985 års skollag utökades dessutom möjligheten till befrielse en aning.
Enligt vår bedömning förekommer det att befrielse från inslag som upplevs ”som utmanande mot bakgrund av elevens speciella inställning och hemmiljö” beviljas på ett sätt som aldrig någonsin har varit avsikten. Kristendomsundervisningen är avskaffad sedan fyrtio år tillbaka. I dag ska undervisningen i skolan vara saklig, allsidig och icke-konfessionell. Alla föräldrar ska kunna skicka sina barn till skolan förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen. Med andra ord ska det inte finnas sådana inslag.
I den nya skollagen, som går ut på remiss i sommar, avskaffas rätten till befrielse i dess nuvarande form. Det ska tydligt framgå att alla elever, även invandrarflickor, har rätt till simundervisning, att delta i idrottslektioner och att tillgodogöra sig sex- och samlevnadsundervisningen.
Naturligtvis bör skolan tillfälligtvis använda gruppindelning eller andra organisatoriska och pedagogiska åtgärder för att undvika att känsliga situationer uppstår. Till exempel är det möjligt att anordna undervisningen i olika grupper för flickor och pojkar.
Trots allt går det inte att utesluta att det även fortsättningsvis i mycket utpräglade undantagsfall kan finnas behov av att ge en enskild elev undantag från enstaka inslag i skolan. Ett sådant beslut om befrielse ska i framtiden aldrig kunna avse mer än något enstaka tillfälle under ett läsår och aldrig så att eleven riskerar att inte nå kunskapskraven i ett ämne. Detta innebär att elever inte kan få undantag för undervisning i simning, idrott eller sex och samlevnad, där det finns kunskapskrav i skolans kursplaner.
Sverige är och förblir ett mångkulturellt land. Detta är någonting positivt som vi ska bejaka. Ett liberalt och öppet samhälle accepterar och respekterar invånarnas livsval så länge dessa val inte inskränker någon annan individs frihet. Att avskaffa rätten till befrielse från obligatoriska inslag i dess nuvarande form är ett viktigt steg mot ett mer jämställt Sverige.
Jan Björklund
Nyamko Sabuni