Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

Sluta att se cyklisterna som trafikens svarta får

Det är dags att stoppa angreppen på Stockholms cyklister, anser stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö (C). Satsa i stället på konstruktiva förslag som underlättar övergången från det bilburna samhället till framtidens cykel- och promenadstad.

Stockholms cyklister är under angrepp från många håll och kanter. Förutom att de tvingas vara på ständig vakt mot bilar, motorcyklar och lastbilar står nu den polis, som mycket sällan prioriterar cykelstölder eller bilar parkerade på cykelbanor, och har en särskild kampanj där man bötfäller pendlare som har valt ett snabbt, smidigt och miljövänligt transportmedel.

Samtidigt kommer krav på att cyklar som måste parkeras på trottoarer och torg i brist på parkeringsplatser ska forslas bort.

Detta är en gammalmodig reaktion som går stick i stäv mot Stockholms uttalade mål att bli en världsledande cykelstad till 2030. Vi är i startskottet på Stockholms cykelrevolution, där vi ska mångdubbla antalet cyklister under de kommande decennierna, och staden satsar en miljard på att fler ska kunna ta sig fram på två hjul. Pendlare uppmuntras att lämna bilen hemma och välja ett snabbt, tyst och miljövänligt transportmedel som gynnar människors hälsa och tar upp en bråkdel av den stadsyta bilen ockuperar. Samhällets uppgift är i detta skede att uppmuntra och underlätta cykling. Vi måste komma bort från inställningen att cyklisterna är trafikens svarta får.

Men i stället för att nya cykelpendlare välkomnas tar polisen i med hårdhandskarna så fort Stockholms växande skara av vardags- cyklister utmanar bilismen som norm.

Stockholms innerstad är inte Tour de France, vilket majoriteten av stadens cyklister vet. Stoppa därför gärna ovana pendlare som inte känner till hur de ska bemöta fotgängare och informera om vad som gäller för cyklar i trafiken.

Detta är ett långt effektivare tillvägagångssätt än skyhöga böter och brösttoner om att cyklister hamnar i straffregistret även för små överträdelser.

Att polisen dessutom hävdar att det inte är tillåtet att cykla i 30–35 kilometer i timmen på stråk byggda för pendlare tyder på att de har missat poängen med cykelpendling helt och hållet.

Om cykeln ska vara ett konkurrenskraftigt transportmedel måste människor tillåtas att komma fram fort. Därmed inte sagt att de kan ignorera trafikregler. Precis som bilförare och andra trafikanter ska cyklister vara uppmärksamma på samspelet mellan olika trafikslag. Men att bara se på cykling som en friluftsaktivitet för hurtiga motionärer är förlegat. På samma sätt som bilister inte kan förvänta sig att det ska vara möjligt att vara ute och söndags- köra mitt under morgonrusningen måste polisen inse att cykelstråk är våra nya pendlares trafikleder och att de ska behandlas därefter.

Samma sak gäller för dem som hotar med att alla stockholmare som tvingas – inte väljer utan tvingas – parkera där det finns plats ska få sin cykel bortforslad. Att detta kan leda till framkomlighetsproblem för funktionshindrade och äldre är olyckligt men det är en produkt av att Stockholm i decennier har byggts för bilar och inte för människor.

Svaret är inte att forsla bort cyklarna, utan att påskynda arbetet med att bygga fler cykelparkeringar. Staden har som mål att anlägga fler cykelparkeringar och håller för tillfället på att undersöka hur många som behövs och var dessa ska ligga.

Centerpartiet vill driva på detta arbete ytterligare. Exempelvis skulle både Stockholms stad och enskilda fastighets- ägare kunna hjälpa till genom att ta p-platser och outnyttjade utrymmen på arbetsplatser och gårdar i anspråk. Att en person lämnar bilen hemma till fördel för cykeln innebär att en tom p-ruta i innerstaden ger plats för tio nya cyklister.

Kontorsförvaring har också provats i flera städer, både som affärsidé och som service till anställda.

Ett växande antal cyklister i Stockholm är något nytt och det för mer sig nya utmaningar. Att bemöta dessa med hot och straff riskerar att hämma utvecklingen, vilket vore ödes- digert för stadens framkomlighet och miljömål.

Jag skulle i stället uppmuntra såväl polisen som andra intressenter som nu ryggmärgsmässigt agerar mot cyklister att i stället satsa på konstruktiva förslag som underlättar övergången från det bilburna samhället till framtidens cykel- och promenadstad.

Utan cykeln stannar Stockholm. Ju förr alla inser detta faktum, desto bättre.

Per Ankersjö (C), stadsmiljöborgarråd med ansvar för cykelstrategi i Stockholms stad

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.