Vi måste sluta utvisa ensamma barn till Malta. Hur blev flyktingbarn brickor i de europeiska ländernas spel om en gemensam flyktingpolitik? Det pågår en dragkamp mellan de länder som ligger vid EU:s kust, dit flest flyktingar kommer, och övriga EU. Debatten har tidigare gått het om Grekland. Sverige gör sedan maj 2008 undantag från den så kallade Dublinförordningen för ensamkommande barn som kommit hit via Grekland. Det innebär att dessa minderåriga får sina asylskäl prövade i Sverige i stället för att avvisas tillbaka.

Att Grekland undantogs från den så kallade första land-principen, att asylskäl ska prövas i det land de sökande först anländer, var inte politiskt populärt. Flera av EU:s medlemsländer ansåg att Grekland inte skulle få lättnader i asylmottagandet på grund av att de skötte sig illa. Många menade att lättnader uppmuntrar länder att inte ta sin skyldighet för flyktingmottagandet på allvar. Sverige valde till slut att ta sitt moraliska ansvar för barnen.

Men är situationen i Grekland verkligen ett undantag? Internationella människorättsorganisationer har under flera år påpekat att asylsökande på Malta behandlas mycket illa. Inte minst har barnens situation uppmärksammats. Rapporter och vittnesmål finns om barn som bor i förvar, ibland under fängelseliknande förhållanden, barn som inte får tillgång till skola, sjukvård, god man eller information om sina asylansökningar. Vissa tvingas till en andra flykt för att söka asyl i ett annat land där de hoppas att deras mänskliga rättigheter respekteras. Vi vet detta eftersom några av dessa barn kommer till Sverige. Migrationsverket och frivilligorganisationer hör deras berättelser.

Sverige och övriga EU-medlemsländer har ett ansvar för att se till att barns rättigheter inte kränks, och Sverige måste lyssna på och beakta barns berättelser. Att Malta inte tar sitt flyktingpolitiska och humanitära ansvar ska inte belönas, men att överföra barnen är inte en påtryckning. Snarare är det en signal att Sverige accepterar att barn på flykt inte får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Det måste finnas andra, betydligt mer sofistikerade och civiliserade, sätt att utöva påtryckningar mot ett EU-land.

Hälften av de barn som ska överföras tillbaka till Malta gömmer sig i Sverige för att hålla sig undan avvisning. Deras desperation talar tydligt om hur läget är. Andra EU-länder har valt att ta situationen på allvar. Tyskland överför inte till Malta, Norge låter barnen själva välja vilket land de ska prövas i enligt Dublinförordningens paragraf 6.2. Frankrike och Spanien tillämpar inte längre Dublinförordningen för ensamkommande barn. Sverige har samma möjlighet men använder den ytterst sällan.

Vi anser att det är just vid tillfällen som det här som undantagsmöjligheten och principen om barnets bästa ska användas. Överföringar till Malta måste stoppas tills Migrationsverket kan garantera att barnen inte får sina rättigheter kränkta vid en avvisning. Sverige måste ta ansvar och därför vänder vi oss till riksdag och regering med ett krav på att tydliggöra för Migrationsverket att kränkningar av barns rättigheter, oavsett var deras asylansökan prövas, aldrig är acceptabelt. De barnen måste undantas från Dublinförordningen.

Magnus Andersson
förbundsordförande Centerpartiets Ungdomsförbund

Adam Cwejman
förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet

Maria Ferm
språkrör Grön Ungdom

Ida Gabrielsson
förbundsordförande Ung Vänster

Jytte Guteland
förbundsordförande Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund

Charlie Weimers
förbundsordförande Kristdemokratiska Ungdomsförbundet

Niklas Wykman
förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet