Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Sluta behandla ideella föreningar som företag”

Gräns suddas ut. Föreningsliv är viktigt för demokratin. Myndigheterna gör allt mindre skillnad mellan ideell verksamhet och privat näringsliv. Om vi tvingas ut på marknaden rycks grunden undan för oss. Därför ber vi regeringen utreda den ideella sektorns villkor, skriver ledare för sju ideella organisationer.

Ideella föreningar har historiskt sett betraktats som en viktig del av demokratin och samhällsutvecklingen. Men de senaste åren har allt fler myndigheter börjat likställa ideella föreningars allmännyttiga verksamhet med privat näringsverksamhet. Myndigheter har dessutom börjat sudda ut gränsen mellan offentlig och föreningsdriven verksamhet. Om Sverige ska ha ett levande föreningsliv även i framtiden krävs ett ansvar och agerande från ansvariga politiker, som även resulterar i praktisk politik.

Vi ser riksdagsbeslutet om en politik för det civila samhället 2010 och även överenskommelser mellan oss, staten och kommunerna som signaler att synen på föreningslivet som en viktig del av demokratin fortfarande delas av dagens politiker.
I riksdagens antagna politik för det civila samhället står det att:

Villkoren för det civila samhället som en central del av demokratin ska förbättras. Detta ska ske i dialog med det civila samhällets organisationer.

Denna politik är ett erkännande av kraften i människors egenorganisering. Vi går samman drivna av viljan att verka för ett gemensamt intresse – det må vara idrott, scouting, nykterhet, kultur, friluftsliv, någon annan specifik fråga eller lokal utveckling mer allmänt.

Den ideellt arbetande idrotts- eller scoutledare som utan ersättning lägger ner tid på att leda barn och ungdomar gör det inte för sin egen skull men vinner ändå gemenskap och glädjen i att se människor utvecklas i en meningsfull fritidssysselsättning. Detsamma gäller i verksamheter för människor i utsatta livssituationer. Den ideellt aktiva inom exempelvis kvinnojourer får ofta mycket tillbaka.

Det ideella föreningslivet ger dessutom unika möjligheter till möten över generations- och etniska gränser som gör att människor blir sedda och blir en del av ett socialt sammanhang. Forskning visar även att föreningsaktiva barn och ungdomar mår bättre, har en mer positiv syn på livet och löper mindre risk att hamna i kriminalitet och missbruk.

Men vi ser en tendens att myndigheter suddar ut gränsen mellan den ideella sektorn och det privata näringslivet. Ibland även den mellan ideella organisationer och den offentliga sektorn. Några exempel:

• Marknadsdomstolen hävdar i ett ärende rörande Svenska Bilsportförbundet att bilsportföreningar som hanterar pengar, vilket alla föreningar gör, och privata tävlingsarrangörer är att betrakta som likställda företag på en gemensam marknad. Detta gäller oavsett föreningarnas storlek och om pengarna bara kommer från medlemsavgifter och endast används i den egna verksamheten.

• Kommuner har i dag svårare att skilja på ren myndighetsövning och ideella jourers arbete. Det skapar en otydlighet för jourerna och rubbar deras ursprungliga uppdrag som försvarare av de våldsutsatta kvinnorna.

• Konsumentverket hävdar i ett ärende rörande Friskis & Svettis i Göteborg att medlemskapet är att betrakta som ett kund/leverantörsförhållande och likställer därmed den ideella föreningen Friskis & Svettis med privata gymägare.

• Livsmedelsverket menar i sina föreskrifter kring livsmedelshantering att alla organisationer som hanterar mat, även ideella föreningar som säljer korv på matcher eller amatörteatergrupper som serverar kaffe och bullar i pausen, är att betrakta som livsmedelsföretag.

• Fortifikationsverket gör i sin uthyrning av försvarsmark och -lokaler uttryckligen ingen skillnad mellan en orienteringsförening som vill arrangera en tävling och ett större företag som vill arrangera en kickoff för personalen.

• Österåkers kommun anser sig av konkurrensskäl inte längre kunna leverera skolmat till ungdomsturneringar och -läger under skolloven utan hänvisar till privata cateringfirmor.

Dessutom pågår ständigt utredningar där vi ser en glidning mot att föreningslivet behandlas som vinstdrivande verksamhet. Ett exempel är betänkandet om ekonomiska föreningar där en viktig fråga är gränsdragningen till vad som är näringsverksamhet. Den gränsen är i dag otydlig vilket komplicerar föreningslivets vardag.

Spelplanen, beslutad av riksdagen, där människors egenorganisering i allmännyttiga ideella föreningar fått en gynnad ställning håller på att ritas om – utan att politikerna tagit några beslut om att förändra den. Om den nuvarande tendensen fortgår kommer det att få långtgående konsekvenser, inte bara för idrottsrörelsen utan för hela den ideella sektorn. Ska ideella föreningar tvingas ge sig ut på en marknad och konkurrera med privata företag utan att någon hänsyn tas till våra speciella förutsättningar rycks grunden för oss bort. Vad kommer då att hända med det ideella engagemang som i dag omfattar varannan svensk?

Myndigheternas uppgift är att tolka och implementera gällande lagstiftning. Den tolkning allt fler tenderar att göra i dag tyder på att politiken för det civila samhället, och dess relation till övrig lagstiftning, är otydlig och alltså behöver klargöras.

Vi är medvetna om att frågan är komplicerad. Därför har vi skickat in en uppmaning till regeringen att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att i nära samverkan med civilsamhällets organisationer lägga fram förslag om hur de ideella föreningarnas särart och ställning kan hävdas i förhållande till relevant lagstiftning. Frågan handlar om hela den ideella sektorns och det svenska föreningslivets framtid.