Jämställdhet innebär lika möjligheter för kvinnor och män, att bli bedömd utifrån sina personliga egenskaper, inte sitt kön. Inom Polisen tycks det dock finnas en föreställning om att jämställdhet främst är en jämn könsfördelning i statistik. Det finns dessvärre anledning att misstänka att denna inbillade jämställdhet uppnås genom kvotering till Polishögskolan, i strid med tanken om likabehandling.

Just nu pågår antagningsprocessen till polisprogrammet för vårterminen 2011. Konkurrensen är hård och för många står en livsdröm på spel. Till skillnad från andra utbildningar är inte gymnasiebetyg eller högskoleprov avgörande, i stället genomförs en lång rad fysiska och psykiska tester. Antagningsbeslutet fattas efter en samlad bedömning av individens testresultat. Den officiella beskrivningen medger inte att kön påverkar möjligheterna, men antagningsstatistiken ger anledning att misstänka att så ändå sker.

Till den senaste utbildningsstarten i januari antogs 140 polisstudenter, varav 50 procent var kvinnor. Totalt ansökte 7 160 individer, varav 36 procent var kvinnor och 64 procent var män. Till utbildningsstarten i januari och augusti 2009 var könsfördelning likartad bland de sökande, och andelen antagna kvinnor var också då 50 procent. Skillnaden mellan andelen sökande och antagna kvinnor är klart signifikant.

Det är inte rimligt att förutsätta att denna skillnad helt kan förklaras med att gruppen kvinnliga sökande har en större andel bättre lämpade individer. Således kan det misstänkas att det förekommer könskvotering eller positiv särbehandling. Om så sker är det djupt oärligt gentemot de sökande, både män och kvinnor, som inte informeras om detta.

Det kan också ifrågasättas vilken laglig grund en kvotering eller särbehandling har. Tingsrättsdomarna år 2007, gällande vårdutbildning på Örebro och Karlstads universitet, slog fast att kvotering – det vill säga positiv särbehandling vid olika meriter – aldrig är lagligt. Svea hovrätts dom år 2009, gällande veterinärutbildningen på Sveriges lantbruksuniversitet, konstaterade att ”positiv särbehandling vid lika meriter” i princip aldrig är lagligt. I det senare fallet tvingades Sveriges lantbruksuniversitet att betala 1,5 miljoner kronor i skadestånd till de drabbade.

En mycket allvarlig aspekt är att kvotering, verklig eller upplevd, kan försämra respekten för nya kvinnliga poliser. Kvinnor riskerar att betraktas som ett inkvoterat B-lag, vilket skapar onödiga påfrestningar för individen i en redan utsatt yrkesroll. Denna risk bekräftas av en undersökning om attityder inom poliskåren, som bifogades utredningen om Sveriges nya polisutbildning (SOU 2008:39). I undersökningen framgick åsikter om att ingen vill riskera att bli betraktad som inkvoterad.

I våras lämnade regeringen en skrivelse till riksdagen om ändringar i högskoleförordningen, för att säkerställa att särbehandling på grund av kön inte ska förekomma vid landets högskolor. Det är därmed särskilt angeläget att Rikspolisstyrelsen bringar klarhet i kvoteringsfrågan.

Rikspolisstyrelsen bör presentera en analys som förklarar den oproportionerligt stora andelen antagna kvinnor och därmed försäkra allmänheten, poliskåren och de sökande till polisprogrammet om att kvotering och positiv särbehandling inte förekommer. Kan inte detta göras måste det vidtas åtgärder för att säkerställa att de sökande ges en rättvis prövning baserad på personliga egenskaper och inte könstillhörighet.

Fredrik Kärrholm, polis och medförfattare till ”Polishandboken”

Fotnot: Till hösten 2010 är utbildningsstarten inställd och ingen antas till polisprogrammet.