”Sluta straffa fildelare”

För några dagar sedan besökte vi en fildelningsrättegång i Uppsala. På de anklagades bänk satt en hygglig karl i sextioårsåldern med ordnat liv som aldrig tidigare varit i något klammeri med rättvisan. Han hade köpt en dator, upptäckt att det fanns ett program på den som han kunde använda för att ladda hem rockabillylåtar. Det gjorde han och nu riskerar han två års villkorlig dom för upphovsrättsbrott.

I dag, tisdag, upprepas historien i Göteborg. Den här gången är det en helt vanlig femtonåring som sitter på de anklagades bänk. Han fick virus på sin skoldator och i samband med det uppmärksammade skolans it-tekniker att han också hade ett tjugotal filmer på datorn och gick till rektorn. Dessvärre visade sig rektorn vara en nitisk paragrafryttare som såg det som sin uppgift att statuera exempel. Rektorn angav femtonåringen till polisen. Åklagaren yrkar att femtonåringen ska dömas till ungdomstjänst.

Över två miljoner svenskar kulturdelar regelbundet. Upphovsrättsindustrins advokater mobiliserar och arbetar på flera liknande fall. Rättegångar som dessa kommer att bli vanligare och vanligare. Dessvärre är hela den här sorgliga cirkusen ett spel för gallerierna som är väl framfört av en bransch vars enda innovativa försök att tjäna pengar de senaste åren gått ut på att hitta mer effektiva sätt att stämma skiten ur sina kunder. De har iscensatt något som bäst kan beskrivas som ett av historiens mest formidabla försök att bita den hand som föder en.

Sextioåringen i Uppsala och femtonåringen i Göteborg och alla de andra miljontals svenskar som kulturdelar skadar ingen. De är inte ett hot mot någon. De gör bara det människor gjort i alla tider. De delar kultur med sina medmänniskor. De gör något som berikar deras medmänniskor. Det är dessutom en nödvändighet för kulturens själva existens. Odelad kultur är kultur som ingen ser, ingen älskar och ingen köper. Delad kultur hittar sin publik, blir älskad och köps.

Varje fildelningsrättegång är en personlig tragedi för den som drabbas. Väletablerade människor stigmatiseras av en dom och får sin ekonomi förstörd av dagsböter. Ungdomar tvingas gå ut i vuxenlivet med stora skulder och en prick i kriminalregistret som hindrar dem från att få jobb och ta lån. Allt detta för att lagstiftningen utgår från upphovsrättsindustrins föråldrade tankar om att kulturen mår bäst i låsta och förbommade rum.

Det är anmärkningsvärt att de politiker som skulle kunna göra något åt detta lyser med sin frånvaro medan dessa personliga tragedier utspelar sig. De går i upphovsrättsindustrins strama koppel, vänder bort blicken och försöker övertyga sig själv och oss andra om att det är rättvisa som skipas.

Vi och andra representanter från Piratpartiet och Ung Pirat fanns på plats i Uppsala tingsrätt. I dag är vi på plats i Göteborgs tingsrätt. Vi kommer att finnas på plats vid var och en av dessa rättegångar tills de andra politikerna vaknar och verklig rättvisa kan skipas. Det kan bara ske genom en ordentlig reformation av den ekonomiska upphovsrätten så att den bland annat tillåter fri kulturdelning för privat bruk.

Om lagen säger att hyggliga människor ska släpas inför rätta om de gör något som är bra och berikar människor, kultur och samhälle, så är det lagen det är fel på, inte människorna.

Anna Troberg

partiledare Piratpartiet

Gustav Nipe

förbundsordförande Ung Pirat