”Socialdemokratin måste ändra sig om Afghanistan”

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Pierre Schori (S): Trovärdigheten i Sveriges FN-engagemang och vår militära alliansfrihet står på spel i Afghanistan. Kriget i Afghanistan är ett brott mot Olof Palmes fasta uppslutning kring FN och Sveriges alliansfrihet. Socialdemokratin måste tänka om – av respekt för FN och för att återställa Sveriges anseende i världen. S och MP har i en riksdagsmotion sagt att Sverige – efter en översyn hösten 2011 – ska ha beredskap att dra tillbaka trupperna. Men då är det för sent, skriver Pierre Schori.

Pierre Schori (S): Trovärdigheten i Sveriges FN-engagemang och vår militära alliansfrihet står på spel i Afghanistan. Kriget i Afghanistan är ett brott mot Olof Palmes fasta uppslutning kring FN och Sveriges alliansfrihet. Socialdemokratin måste tänka om – av respekt för FN och för att återställa Sveriges anseende i världen. S och MP har i en riksdagsmotion sagt att Sverige – efter en översyn hösten 2011 – ska ha beredskap att dra tillbaka trupperna. Men då är det för sent, skriver Pierre Schori.

Afghanistankriget äventyrar två fundament i svensk säkerhetspolitik: den militära alliansfriheten och lojaliteten med FN.

Sverige påbörjade under Göran Persson en begränsad, defensiv militär insats avsedd att skydda regeringen i Kabul. Regeringen och riksdagsmajoriteten fortsatte att eskalera insatsen, trots att den ställdes under Natos och amerikanskt befäl och blev krigförande i hela landet.

Annons:

Nio års krig visar att Nato-operationen har en hopplös uppgift i en miljö som styrs av en okuvlig nationalism, urgammal religiositet och stamsolidaritet.

Finns det över huvud ens en chans till minimal framgång, undrar New York Times i en genomgång (12/8) och påpekar att Wikileaksläckan avslöjar svagheten i den afghanska armén, Pakistans dubbelspel med talibanerna, korruptionen i Kabul och Bushs misstag som gör att USA befinner sig i sitt längsta krig i hela sin historia. Talibanerna är nu starkare än någonsin trots att USA satsat nära 300 miljarder dollar på kriget. Dokumenten innehåller också den olycksbådande uppgiften att motståndsrörelsen nu fått tillgång till bärbara, värmesökande missiler av samma typ som bidrog till att besegra de sovjetiska styrkorna.

En majoritet av lokalbefolkningen i Afghanistan är emot Nato-trupperna och anser att talibanerna borde få sitta med i regeringen (Reuters 29/7). 75 procent tror att utlänningar inte respekterar deras religion. 74 procent anser att det är fel att samarbeta med utländska styrkor. 68 procent anser inte att Nato-styrkor beskyddar dem. 65 procent menar talibanledaren borde sitta med i regeringen. 55 procent tror att de utländska styrkorna befinner sig i Afghanistan för sin egen vinnings skull, för att ockupera landet, eller för att förinta islam.

Nederländerna blev första Nato-land att lämna Afghanistan. Reaktionerna på uttåget är intressanta. Den holländske ÖB:n förklarade sig stolt över insatsen, Nato/Isaf uttalade sitt tack för holländarnas offerrika insats, medan talibanernas talesman hjärtligt gratulerade medborgarna och regeringen i Holland (BBC News, 1/8).

Men Sverige framhärdar trots att vi inte är bundna av Nato:s artikel 5. I stället har FN-mandatet blivit ett fikonlöv för fortsatt närvaro. Men ingen FN-resolution tvingar Sverige att delta, säkerhetsrådet uppmanar alla medlemstater att bidra till i princip samtliga FN-ledda fredsoperationer. Sverige har gjort ett politiskt val och valt bort de 18 riktiga, FN-ledda fredsoperationerna – som i massvåldtäkternas Kongo och massmordens Darfur. Det finns inte en enda svensk beväpnad soldat i FN-ledda operationer, de finns i stället i Nato i Afghanistan.

Där finns inte heller en enda FN-symbol, insatsen förekommer inte i listan över FN-operationer och den styrs helt av Nato och Pentagon. En dylik outsourcing till en västlig försvarsallians på muslimsk mark borde vara anatema för de som säger sig vara FN-vänner.

Nästan alla blå baskrar kommer nu från muslimska länder i Asien och Afrika, medan främst länder lierade till USA och Nato sänder soldater till Afghanistan.

Kriget i Afghanistan har därmed lett till en ny klyfta mellan nord och syd, en kris för FN men också till ett brott mot Dag Hammarskjölds linje om opartiskhet för FN:s trupper och Olof Palmes fasta uppslutning kring världsorganisationen och den militära alliansfriheten.

Regeringen bidrar i högsta grad till detta.

Att Jan Björklund har en tydlig Nato-agenda vet vi. Carl Bildt skrev i våras i en gemensam artikel med Natos chef att Europa är ”vapenbröder” med USA i Afghanistan. Sten Tolgfors hävdar att det inte spelar någon roll om det är FN eller Nato som leder en fredsbevarande operation. Våra soldater har nyligen fått nya hemliga instruktioner som ger rätt att använda dödligt våld i andra situationer än självförsvar, något som inte är tillåtet i FN-ledda operationer.

Dessutom har regeringen kört över oppositionen, avskaffat den allmänna värnplikten och infört en yrkesarmé, som i dag verkar utomlands främst under Nato-flagg.

Är det konstigt att en växande opinion här hemma och utomlands börjar tvivla om trovärdigheten i vår FN-solidaritet och militära alliansfrihet?

Förvirringen och frågorna ökar ytterligare genom regeringens nya ”strategi” från den 8 juli. I skrivelsen buntas alla delar av den svenska närvaron ihop – militär och civila, diplomati och bistånd, Sida och Försvarsmakten. Att blanda ihop det civila och militära framstår som en tydlig målsättning. Vår närvaro motiveras med mål som övergivits av USA och Nato. Sveriges samarbetspartner – EU, FN, Nato, Världsbanken och bidragsgivare som USA och Japan – mixas som om dessa skulle vara en enda familj förenad i kamp för samma mål. Japan har till exempel till skillnad från Sverige dragit sig ur allt militärt samarbete i Afghanistan.

I ”strategin” saknas en exit strategy, Al-Qaida nämns knappt, och inget sägs om att USA planerar sitt uttåg. I stället har de borgerliga (DN Debatt 2/8) förklarat sig öppna för en utökning.

Vi som förordar ett svenskt militärt uttåg menar inte att Sverige ska lämna Afghanistan. Vi vill tvärtom omvandla den årliga militära flermiljardsatsningen till en civil kraftsamling till ett hållbart stöd för det afghanska folkets välfärd.

För de cirka 500 svenska soldaterna i Afghanistan skulle man kunna få 25 000 välutbildade lärare eller stödja 720 000 elever, enligt Svenska Afghanistan-kommittén (SAK). SAK vet, den har verkat i över 30 år och har byggt upp förtroende, respekt och ett omfattande nätverk av skolor.

Det är också utbildning som ger en hållbar och påtaglig effekt för tiden efter kriget, inte minst för unga flickor och kvinnor.

Myten om att militärmakt måste skydda det utländska biståndet har tillbakavisats av SAK:s personal på plats. Håll er så lång borta som möjligt, är budskapet. Samma hörs från amerikanska CARE som driver 300 skolor i Afghanistan och amerikanen Greg Mortenson, som har startat 145 skolor i Afghanistan och Pakistan. Inte en enda skola har bränts ned av talibanerna. Förklaringen till dessa framgångar är respektfulla förbindelser med lokalbefolkningen och reellt medinflytande för deras ledare.

Vi kan alltså konstatera att en nationell strategi för Sveriges första krig på 200 år saknas, och att enighet om den fortsatta färdriktningen har ersatts av ett säkerhetspolitiskt ”hela havet stormar”. Detta är beklagligt men skapar också en öppning för en ny giv i Afghanistan.

Mona Sahlin har tagit två viktigt steg mot en omprövning. Sverige ska aldrig gå med i Nato, fastslog hon i Almedalen. Det är tid att börja sätta ett slutdatum för den svenska militära insatsen i Afghanistan, meddelade hon ett par veckor senare.

Kan vi nu hoppas på en debatt som inte bygger på retorik à la Bush om att talibanterroristerna ska besegras eller att vi ska stanna ”så länge som det behövs”? Obama har som mål att göra slut på Al-Qaidas hot mot USA men talar endast om att begränsa talibanernas inflytande, som han vet på något sätt måste ingå i en politisk lösning.

S och MP har i en riksdagsmotion skrivit att Sverige ska, efter en översyn hösten 2011, ha beredskap att lämna ”när situationen förändrats på ett sådant sätt att den svenska truppens insatser inte längre kan göra tillräcklig nytta. I detta fall kommer vi att påbörja ett ansvarsfullt tillbakadragande av den svenska truppnärvaron”.

Men att vänta till 2011 är för sent. Då har ju flera Nato-länder med USA i spetsen redan börjat sitt uttåg.

Inte minst förpliktar det socialdemokratin, som alltid har varit en lojal och konstruktiv tillskyndare av Förenta Nationerna, att tänka om. Därmed skulle också respekten för FN och trovärdigheten i alliansfriheten återställas, liksom Sveriges anseende i världen.

Pierre Schori
fd FN-ambassadör och chef för FN:s fredsbevarande operation
i Elfenbenskusten. Utkom i våras med boken ”Vägen ut ur Afghanistan” (Leopard förlag).

0 . Per sida:

Andra har läst

Mer från förstasidan

 Över 150 kan ha begravts i Indien. Kraftiga regn fick marken att ge vika.

Sedlar500
Foto:Pontus Lundahl

 "En besvikelse." Kronans värde faller efter de svaga BNP-siffrorna. 7  4 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

 Konjunkturinstitutet. En dyster syn på ekonomin bland svenskarna. 6  2 tweets  4 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

 Uppmanade passagerare. Berättade att det fanns knarkhundar som väntade vid landning. 13  7 tweets  4 rekommendationer  2 rekommendationer

jetstar_244119
Foto:AFP
Annons:
iphones
Foto:Alamy

 Harvardforskare: Finns stöd för att Apple gör gamla Iphones långsammare för att locka till köp. 27  6 tweets  21 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: