Efter valet 2002 blev jag kommunstyrelsens ordförande i Luleå. Det var resultatet av en personvalskampanj som gav mig nästan 6 000 kryss, eller 33 procent av de socialdemokratiska rösterna i Luleå. Jag hade öppet deklarerat att jag ville bli kommunalråd. Därmed tog jag strid med en gammal ordning i arbetarkommunen, som i praktiken innebar att en inre krets utsåg ledaren i slutna rum.
Även i valen 2006 och 2010 har väljarna gett mig och Socialdemokraterna ett starkt mandat i Luleå. Partiet har egen majoritet i kommunen sedan 2006.
Varför går det så bra för socialdemokratin i Luleå, samtidigt som partiet är i kris på det nationella planet? Det beror inte bara på att Norrbotten är ett rött län och ett traditionellt socialdemokratiskt fäste. Jag skulle vilja påstå att Socialdemokraterna i Luleå har en tydlig berättelse om vad vi vill göra med staden, nu och i framtiden. Vi söker öppet mandat för den berättelsen hos väljarna.
Politiken inför valet 2002, som jag utformade tillsammans med yngre och framtidsinriktade socialdemokrater i Luleå, kan sammanfattas i fyra punkter:
1) Ägna all kraft åt Luleå tekniska universitets fortsatta utveckling.
2) Fortsätt att stärka möjligheterna för Luleås företagare.
3) Ökad insikt om att Luleå måste bli en ort med stark befolkningstillväxt.
4) Stärk samarbetet mellan kommunerna i Luleåregionen – Luleå, Piteå, Boden och Älvsbyn.
Dessa fyra punkter bygger alla på insikten att tillväxt är förutsättningen för utveckling. Bara om Luleå blir en attraktiv plats för företagande och entreprenörskap kommer vi att ha råd med den välfärd som kommuninvånarna behöver. Bara om Luleå erbjuder möjligheter för unga människor att förverkliga sina livsprojekt här, blir vi en stad som överlever på sikt.
För det krävs inte bara ett gott företagsklimat och en högkompetent universitetsmiljö. För det krävs även regionalt samarbete. I Luleå bor 74 000 människor. I närområdet bor det 150 000. Luleås näringsliv är beroende av pendlare från kommunerna i närheten – och kommunerna i närheten är beroende av Luleå som en motor för utveckling.
Kultur och idrott är en annan förutsättning för utveckling och trivsel. Till de första fyra punkterna i berättelsen lade jag behovet av ett levande kultur- och idrottsliv.
Under mina första månader som kommunalråd klubbade kommunfullmäktige igenom att Kulturens Hus skulle byggas. Ett nytt konserthus hade varit mitt tydliga vallöfte till väljarna i Luleå. Nu fick vi en lösning som innebar att konsertsal, bibliotek och konsthall samlades under samma tak, tillsammans med restaurang, bar, café och samlingslokaler. Kulturens hus invigdes i januari 2007, efter mer än 50 års debatt.
Luleå är en idrottsstad. Våra dam- och herrlag i basket tillhör Sverigeeliten. Luleå Hockey, som just nu ligger i toppen av elitserien, är stadens stolthet. De senaste två åren har Coop Arena, där Luleå Hockey spelar sina matcher, rustats upp.
Visst stöter jag på motstånd som kommunalråd. Alla beslut kommunen fattar är inte populära – och jag får ibland klä skott för det. Jag har inga problem med det. Att bli kritiserad hör till rollen som kommunalråd. Jag fattar naturligtvis felaktiga beslut ibland. Då gäller det att kunna lyssna.
Jag lyssnar genom att lämna de stängda sammanträdesrummen. I flera år har jag varje dag vid lunchtid promenerat på Storgatan. Den lilla stund det tar för mig att gå gatan upp och ner är faktiskt dagens viktigaste minuter. På Storgatan försöker jag alltid få ögonkontakt med människorna jag möter. Jag nickar och som regel nickar de tillbaka. Om folk inte nickar tillbaka eller vänder bort blicken blir jag orolig. Det kan vara ett tecken på att jag ligger dåligt till. På det viset blir varje dag på Storgatan en opinionsundersökning för mig.
En del lulebor nöjer sig med att vinka och ropa hej, medan andra verkligen kommer fram och vill prata. Åsikterna är ofta starka. Det viktigaste är inte att jag har svar på allt, eller att jag har rätt. Det viktigaste är själva dialogen. Luleborna varnar mig när jag är på väg att fatta fel beslut, och ger mig idéer om vad som behöver göras i staden.
Socialdemokrater är inte de enda jag behöver lyssna på. Ett kommunalråd måste även ha bra relationer med företagare, universitetsrepresentanter, kulturarbetare, idrottsutövare och andra kommunmedborgare. Jag är Luleåbornas företrädare lika mycket som socialdemokraternas.
Kan då socialdemokraternas sätt att driva politik i Luleå användas även på riksplanet? Det är inte bara en möjlighet. Det är en nödvändighet.
Socialdemokraternas nya partiledning måste sätta öppenheten och lyssnandet i första rummet. För partier som vill vara angelägna i vår tid fungerar det inte att stänga in sig i sammanträdeslokaler och där göra upp om personer och politik. Det är en gammeldags syn på demokratin som avskräcker moderna och unga människor.
Socialdemokraterna måste bli ett öppnare parti, där människor vågar höja sina röster och stå för sina åsikter. De som vill bli nästa partiledare måste kliva fram och säga: ”Jag vill bli partiledare. Det här är min berättelse om Socialdemokraterna och Sverige. Det här är min politik.”
Att tilltänkta partiledare gömde sig och inte sa ett knyst förrän valberedningen ringde – alltså väntade på att bli utvalda i stället för att kandidera – fungerade kanske när Socialdemokraterna var landets största folkrörelse. Men nu, när partimedlemmarna blir allt färre, är ett sådant förfarande farligt. Partiledaren blir okänd för partiets väljare, som inte vet var den nya ledaren har kommit från eller vad den vill.
Vi som utgör partiets bas måste få veta vilka som vill bli vår nästa ledare. Partimedlemmarna måste få en ärlig chans att värdera partiledarkandidaternas politik. Det bästa vore öppna debatter mellan kandidaterna, där de fick mäta sina krafter mot varandra.
Jag sitter i Socialdemokraternas förtroenderåd. Det måste innebära någonting mer än att jag den 4 december ska åka ner till Stockholm och välja en valberedning som redan är uppgjord på förhand – som i sin tur ska föreslå en partiledare som även den är uppgjord på förhand.
Det är dags för en ny och öppnare socialdemokratisk ledarkultur. Bara så kan vårt parti tar sig ur sin djupa kris.
Karl Petersen (S)
kommunstyrelsens ordförande i Luleå