När Israel i ett militärt överfall dödar och bryter mot internationell rätt, försöker landets företrädare att vända blicken mot allt annat än sakfrågan. Likt det kalla krigets kommunistjägare McCarthy försöker man svärta ned meningsmotståndare med falska påståenden och skapa en bild av skräck inför en ständigt närvarande fiende. Henning Mankells rakhyvel blir ett massförstörelsevapen, ”Ship to Gaza” infiltrerat av terrorister och alla kritiker av det israeliska övervåldet Israelhatare och Hamasgynnare.

Ambassadör Dagan försöker denna taktik på några svenska ungdomar tillhörande Judar för Israelisk-Palestinsk Fred och Palestinska föreningen som tilldelades ett stipendium för ett skolprojekt gällande en fredsresa till Israel och Palestina.

Vid ankomsten till Israel i april stoppades gruppen på Tel Avivs flygplats, förhördes och utvisades. Noterbart är att endast de med arabiskt ursprung utvisades. Som skäl angav ambassadören bland annat att de ”öppet ifrågasatta en tvåstatslösning”. Ja, om detta vore ett skäl, så borde flera ledamöter av den israeliska regeringen utvisas.

Man behöver inte ha varit ambassadör vid Förenta Nationerna i New York eller chef för en av FN:s fredsoperationer för att genomskåda den katastrofala hanteringen av ”Ship to Gaza” eller den väloljade israeliska propagandamaskinen.

Inte ens när vi i FN:s fredsoperation i Elfenbenskusten under flera dagar 2006 omringades och attackerades av tusentals stenkastande våldsverkare utrustade med molotovcocktails, avlossades ett enda skott. Som chef gav jag den order som alla inom FN i samma position har att ge: inga skott mot civila, använd batonger och tårgas om ni blir angripna.

Israel har mycket att lära av FN.

Och några månader före Gazakriget, som skördade 150 gånger så många dödsoffer som attacken mot ”Ship to Gaza”, kallades min dåtida israeliske kollega, Dan Gillerman, hem från FN för att utforma den hemliga strategi som skulle utlösas under 2008 planerade invasionen av Gaza. Strategin byggde på insikten om att massiva militära attacker mot bostäder, och skolor, polisstationer och moskéer i ett av världens mest tätbebodda områden skulle väcka starka protester.

Detta var ett krig som inte skulle ses som en del av en övermäktig kärnvapenutrustad militärmakt som under åratal järnhårt har blockerat Gaza och ohejdat koloniserat Västbanken.

Nej, nu skulle det talas om kriget som ett led i västs globala kamp mot terrorismen och det iranska hotet. När så kriget startade, hamrade en armé av diplomater, lobbyister, bloggare och pro-israeliska grupper världen över, med hjälp av video och youtube in budskapet, att trots att Israels militär dödade och sårade tusentals civila och attackerade FN-organ och projekt tillhörande Röda Korset och Svenska kyrkan, var det Israel som var offret.

Ambassadör Dagan frågar om min syn på ett effektivt försvar mot Hamasraketer. Allt våld skulle med säkert begränsas så snart den illegala ockupationen upphör, men det finns också ett annat, temporärt sätt. Frankrike och Turkiet har föreslagit en internationell trupp längs Gazagränsen, likt den FN-styrka som finns längs Libanongränsen. Då skulle sannolikt inte några raketer komma, men detta har Israel motsatt sig. De vill själva behålla nyckeln och kontrollen över världens största utomhusfängelse.

Pierre Schori
f d FN-ambassadör och chef för FN:s fredsbevarande operation i Elfenbenskusten. Ordförande för Olof Palmes Minnesfond och under kommande höst gästprofessor i New York. Utkom i april med boken ”Vägen ut ur Afghanistan” (Leopard förlag).