Stålmannen räddar Lois Lane, men vem räddar Stålmannen?

Foto: Alamy Stålmannen räddar Lois Lane, men vem räddar Stålmannen?

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

”Sönderfall väntar Europa om inget görs genast”

Statsbankrutterna är på väg. Vi kan bara påverka så att den här processen sker på ett ordnat sätt. Insolventa länder som Grekland, Portugal och Irland bör förklaras i konkurs. De bör skriva ned sina skulder – eller förlänga löptiden på sina lån – och snabbt avveckla budgetunderskotten. Förmodligen måste de lämna euron för att kunna exportera igen. Alternativet är att med öppna ögon gå mot ett kaotiskt sönderfall. Det leder förmodligen till att centralbankerna trycker pengar i massiv skala och raderar ut skulder genom att också inflatera bort folks besparingar och pensioner, skriver den liberala samhällsdebattören Johan Norberg.

Statsbankrutterna är på väg. Vi kan bara påverka så att den här processen sker på ett ordnat sätt. Insolventa länder som Grekland, Portugal och Irland bör förklaras i konkurs. De bör skriva ned sina skulder – eller förlänga löptiden på sina lån – och snabbt avveckla budgetunderskotten. Förmodligen måste de lämna euron för att kunna exportera igen. Alternativet är att med öppna ögon gå mot ett kaotiskt sönderfall. Det leder förmodligen till att centralbankerna trycker pengar i massiv skala och raderar ut skulder genom att också inflatera bort folks besparingar och pensioner, skriver den liberala samhällsdebattören Johan Norberg.

I en klassisk filmscen faller Lois Lane från en skyskrapa, bara för att räddas av Stålmannen. ”Oroa dig inte, jag håller dig”, förklarar den flygande superhjälten. ”Du håller mig?”, utbrister Lane och blickar förfärad ned i avgrunden, ”Men vem håller dig?”.

I dag känns det som en metafor för världsekonomin. Efter finanskrisen höll bankerna på att gå omkull av alla förluster, så staterna räddade dem. När de skulderna nu håller på att sänka en rad stater har euroländerna räddat dem. Orsaken till dagens finansoro är att marknadsaktörerna har börjat stirra ned i avgrunden och fråga sig vem som håller i EU.

Annons:

Vi kom aldrig ur krisen, vi sköt bara upp den. Men de skulder som var ohållbara 2008 har inte blivit mindre ohållbara för att de har flyttats till staterna, som lider i sviterna av oansvarigt spenderande i högkonjunktur och en utdragen lågkonjunktur. Det finns inte mycket tillväxt att betala skulderna med, särskilt inte i Medelhavsländerna som saknar konkurrenskraft till dagens eurokurs. För att gå med i eurosamarbetet fick inget land ha en statsskuld över 60 procent av BNP. Nu är snittet 88 procent, Italiens 120 procent och Greklands snart 160 procent.

Alla trodde på Stålmannen. Banker gjorde svindlande affärer för att staten skulle ta förlusterna och euroländer lånade billigt därför att alla räknade med att Tyskland skulle lösa ut dem. Det är därför Grekland, Portugal och Irland nu räddas i utbyte mot åtstramningar. Om tvivel uppstår på någon stats förmåga att betala tillbaka är den underförstådda garantin borta, och då vågar ingen heller låna ut till Italien eller Spanien och kanske inte ens till Frankrike eller Belgien. Då faller dominobrickorna.

Europas banker har lånat ut mer än 750 miljarder euro till Italien, Spanien, Portugal, Grekland och Irland. Det kan leda till kolossala förluster, i synnerhet för franska banker. Bankernas beroende av kortfristig finansiering gör dem känsliga för oro. Europas 90 viktigaste banker behöver förnya lån på 5.400 miljarder euro de närmaste två åren. Det är 45 procent av EU:s BNP.

I längden är räddningspaketen fruktlösa. De behandlar oförmåga att betala gamla lån med nya lån och skapar behov av framtida räddningspaket. Bördan underminerar också de stater som lånar ut, oavsett om de gör det med kontanter eller ”euroobligationer”. Spanien och Italien har redan gått från att vara livräddare till att bli potentiella drunkningsoffer.

Frankrike är den näst största bidragsgivaren till den finansiella mekanismen för räddningar, EFSF, som kan låna billigt på marknaden då länder med högsta kreditbetyg står bakom den. Men Frankrike kan förlora det betyget och då landar hela bördan på Tyskland, som får ställa ut garantier motsvarande 13 procent av BNP. Det skulle ändå inte vara i närheten av tillräckligt för att rädda Italien, som behöver förnya lån på en fjärdedel av sin BNP det närmaste året.

Många hoppas att Europeiska Centralbanken, ECB, alltid ska kunna träda in, men den riskerar också jättelika förluster på allt den redan lånat till stater och banker i krisländerna. Dess kapitalbas kan lätt raderas ut och då kan själva ECB behöva en bailout av euroländerna.

2008 mildrades fallet när räntan pressades i botten och staterna spenderade. Den ammunitionen är avverkad. Räntan är försumbar och pengarna är slut. Vi kan inte heller räkna med hjälp utifrån då USA:s skulder påminner om Europas och Kinas tillväxt bygger på exporten till väst och en inhemsk stimulansbubbla som riskerar att brista.

Många ser Sveriges statsfinanser som ett föredöme i dessa tider och även våra banker är i gott skick. De är väl kapitaliserade och har obetydliga lån till skakiga stater. Men de har internationellt sett liten inlåning i relation till utlåningen och är därför ohälsosamt beroende av finansiering från kapitalmarknaderna.

Riksbanken har varnat för storbankernas likviditetsrisker. I ett stressat scenario där de bara kan återfinansiera hälften av lånen och kunder börjar ta ut pengar överlever den genomsnittliga svenska banken bara i drygt 50 dagar, och det är lätt att tänka sig värre scenarier. I så fall måste staten gå in samtidigt som Sveriges export störtdyker.

Till slut vinner aritmetik alltid över önsketänkande. Statsbankrutterna är på väg. Vi kan bara påverka så att det här sker på ett ordnat sätt. Vi måste snabbt separera stater som är i konkurs från dem som blott har svårt med tillfällig finansiering. De senare måste fatta beslut om djupgående, långsiktiga besparingsprogram. De behöver inte bita omedelbart, det angelägna är att de kommer till rätta med de stora underfinansierade systemen, som pensionerna. Samtidigt måste de liberalisera för att få tillbaka tillväxten.

Insolventa stater som Grekland, Portugal och Irland förklaras i konkurs. De bör skriva ned sina skulder – eller förlänga löptiden på sina lån – och snabbt avveckla budgetunderskotten. Förmodligen måste de lämna euron för att kunna exportera igen.

Risken att det slår ut deras banksystem kan minskas genom medel från IMF och samgåenden med utländska institutioner. I stället för att fortsätta pumpa in resurser i konkursbon kan Tyskland och andra starka länder använda dem till att kapitalisera eller ordnat avveckla banker som drabbas av skuldnedskrivningen.

Det skulle bli smärtsamt, men alternativet är att med öppna ögon gå mot ett kaotiskt sönderfall. Då dröjer man med reformer och fortsätter att skicka skattemedel till vanskötta ekonomier tills det underminerar även de starka och ECB. Förr eller senare tar räddningarna slut – antingen när pengarna sinar eller när väljarnas tålamod gör det. Då får vi oordnade betalningsinställelser och bankkriser över hela Europa. Det leder förmodligen till att centralbankerna trycker pengar i massiv skala och raderar ut skulder genom att också inflatera bort folks besparingar och pensioner.

Dit är vi på väg just nu när ledande politiker bidrar till osäkerheten genom ett ryckigt improviserande.

En förbluffad omvärld har sett hur Europas ledare skapar konvergenskriterier som de struntar i, berättar att euron förutsätter en finanspolitisk union som inte finns, beslutar om regler för ECB som de pressar den att bryta, och utesluter skuldnedskrivningar ena dagen och föreslår det nästa. Om pensionsfonder och andra aktörer inte får klara besked om vad som gäller slutar de investera och bereder sig på det värsta.

Europas läge är kritiskt och konsekvenserna kan bli svåröverblickbara. Vi kan förlora ett decennium ekonomiskt och socialt, det europeiska samarbetet kan slitas sönder och vissa stater kan kollapsa på ett sätt som hotar själva demokratin.

Vi måste agera omgående och vi får aldrig mer lockas att leva högt och kortsiktigt i tron att det alltid finns politiker med superkrafter som kan rädda oss.

Johan Norberg

0 . Per sida:

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

 Attack i Frankrike – många skadade. Tredje dådet på kort tid. 16  4 tweets  12 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

 Bohuslänska Kungshamn. Simmade ut i havet strax efter klockan 21. 5  1 tweets  4 rekommendationer  0 rekommendationer

glasgPyff500
Foto: Reuters Sopbilen stoppades när en vägg tog emot.

 Sopbil rände in bland fotgängare i Glasgow. Sex döda – åtta på sjukhus. 11  8 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: