Sverige är ett av de länder i världen som har den mest generösa asylpolitiken. Det ställer höga krav på vårt mottagande av asylsökande. I en tid när många söker skydd i Sverige är det dags att vi ser över hur mottagandet är utformat. Därför tillsätter regeringen i dag en sådan utredning.
Mottagandet är centralt för den som kommer till vårt land och söker asyl. Kvaliteten och inriktningen är avgörande för att upprätthålla tolerans och generositet mot dem som kommer. Det är också viktigt för att bryta det utanförskap som i alltför stor utsträckning präglat nyanländas situation.
Regeringen tar nu första steget i reformarbetet och kommer i dag att ge Sören Häggroth i uppdrag att komma med förslag på hur mottagandet av asylsökande kan förbättras.
Regeringens målsättning att stärka arbetslinjen ska nu föras in även i migrationspolitiken. Detta sker genom ett ökat fokus på egenförsörjning redan under ansökningstiden och genom ett tydligare fokus på att de asylsökande har en meningsfull sysselsättning under asyltiden som ökar deras anställningsbarhet.
Utgångspunkten för översynen är att mottagandet ska bidra till en rättssäker, effektiv och human asylprocess med kort handläggningstid. Det ska främja de asylsökandes möjligheter till sysselsättning och egenförsörjning, både under tiden asylansökan prövas och vid ett beviljande av uppehållstillstånd. Dessutom ska mottagandet vara utformat på ett sätt som möjliggör ett snabbt återvändande efter lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut med så korta vistelsetider i asylsystemet som möjligt.
En ny reglering av asylmottagandet måste bygga på långsiktig hållbarhet och fungera i hela landet under lång tid framöver. Den ska fungera både i små och i stora kommuner, och i tider när antalet asylsökande är högt, liksom när det är lågt.
En grundprincip är att människor bör vägledas genom incitament och morötter. Denna grundval finns även med i den utredning som integrationsminister Nyamko Sabuni tillsatt över hur de som beviljats uppehållstillstånd snabbare kan etableras på arbetsmarknaden.
En ökad samordning mellan Migrationsverket och kommunerna kan bidra till att öka möjligheten till sysselsättning och underlätta för den enskilde att etablera lokala kontakter. Migrationsverkets samverkan med andra relevanta aktörer, som till exempel Arbetsförmedlingen, ska också övervägas.
Det är tydligt att ordningen för de asylsökandes boende inte fungerat tillfredsställande på alla håll. Därför ska utredaren överväga hur förändringar av asylsökandes boende kan öka möjligheterna till sysselsättning och egenförsörjning genom att belysa incitament för den enskilde att bosätta sig i regioner som har goda förutsättningar för att finna både bostad och arbete eller utbildning. Åtgärder som stärker förutsättningarna för en effektiv och human asylprocess ska också föreslås.
När det gäller sociala insatser och insatser för asylsökande med särskilda behov anser regeringen att det finns anledning att klargöra ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket, landstingen och kommunerna. Utredningen ska också se över och föreslå hur utformningen av den statliga ersättningen till kommuner och landsting för insatser inom mottagandet av asylsökande kan förändras för att förenkla och effektivisera systemet.
Såväl kommuner som ideella organisationer har mycket att tillföra redan under asylprocessen. Därför ger regeringen ett särskilt uppdrag till utredaren att belysa hur möjligheterna att tillvarata, bredda och fördjupa de ideella organisationernas engagemang inom mottagandet kan förbättras och hur staten kan stimulera och medverka till att dessa organisationer i större omfattning än i dag kan spela en aktiv roll i mottagandet av asylsökande.
Mottagandet omfattar också frågor om återvändande. De som inte beviljas uppehållstillstånd förväntas acceptera ett sådant beslut och lämna landet. När så inte sker riskeras i förlängningen trovärdigheten och hållbarheten för asylsystemet. Tiden från ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut till utresa kan vara lång. Regeringen efterfrågar förslag som förbättrar ett effektivt återvändande. Orsaker, inklusive incitamentsstrukturer, till att återvändande dröjer efter lagakraftvunnet beslut bör belysas.
Många viktiga frågor väntar på sitt svar och det är angeläget att en förbättrad lagstiftning snarast kan vara på plats. Slutbetänkandet ska överlämnas till regeringen senast den 29 februari 2009.
tobias billström