Få andra myndigheter får in så mycket personlig och privat information om människor och företag som Skatteverket. För oss är det viktigt att medborgarna, som också är våra uppdragsgivare, känner förtroende för hur vi på Skatteverket använder och lämnar vidare den information vi har om dem. I de delar av Skatteverkets register som med stöd av grundlagen är offentliga, och därmed är öppna för vem som helst att ta del av, finns bland annat uppgifter om din taxerade inkomst, var du bor, vem du är gift med och vad dina barn heter.
Den tekniska utvecklingen gör att dessa uppgifter hotar att spridas på ett sätt som kränker den personliga integriteten. Med modern inscanningsteknik och Internets snabba utveckling kan offentliga uppgifter från våra register begäras ut och spridas på helt nya sätt. Personliga och privatekonomiska uppgifter som begärs ut från Skatteverket sprids i dag vidare och görs sökbara så att uppgifter om i princip alla svenskar finns tillgängliga med några enkla musklick.
Internet är en fantastisk uppfinning som är till enorm nytta för människor och samhället. Men med de nya möjligheterna att kommunicera ökar risken att information sprids på ett sätt som kränker den personliga integriteten.
Skatteverkets offentliga uppgifter som bland annat innehåller information om alla svenskars födelsedata och taxerade inkomster uppfattas av många som mycket integritetskänsliga. Flera undersökningar bekräftar att enskilda personer uppfattar det som mycket känsligt att lämna ut uppgifter om sin privatekonomi till andra.
I en enkätundersökning som Skatteverket lät göra 2005 ombads ett tusen personer att rangordna vilka olika typer av åtgärder som de ansåg var mest integritetskränkande. Trea på den listan hamnade att uppgifter om taxerad inkomst och förmögenhet är offentliga. De enda områden som ansågs vara mer kränkande för integriteten var avlyssning av mobiltelefonsamtal och e-post. Förra årets FRA-debatt har sedan dess visat vilket starkt engagemang det finns i frågor som rör den personliga integriteten.
Skatteverket får in allt fler klagomål - tusentals varje år - från människor som tycker att uppgifter om deras privata och ekonomiska förhållanden har hamnat i orätta händer. Uppgifter om deras ålder och födelsedata, förmögenhet och inkomst har publicerats och finns tillgängliga på olika webbsidor. Bakom ligger företag som har som affärsidé att tjäna pengar på att sprida uppgifter från Skatteverkets och andra offentliga myndigheters register.
Vi på Skatteverket tycker att samhället måste ta medborgarnas oro på allvar och se över hur deras uppgifter hanteras. Därför vill vi sätta stopp för dessa söksidor på Internet och förhindra att nya byggs upp.
Orsaken till att uppgifterna kan begäras ut och spridas från Skatteverkets och andra myndigheters register är den svenska grundlagsskyddade offentlighetsprincipen. Den är en viktig grundpelare för vår demokrati som inte får urholkas.
Men syftet med offentlighetsprincipen är att de styrande och den offentliga förvaltningen ska kunna granskas, inte att medborgarnas privatekonomi ska offentliggöras och uppgifter om deras personliga förhållanden ska spridas. I ett växande antal fall tycks syftet med att sprida offentliga uppgifter från Skatteverket inte vara att granska folkstyret eller den offentliga förvaltningen utan i stället att tillfredsställa nyfikenheten över grannens, chefens eller den lokala kändisens privatliv.
Jag tycker att regeringen måste agera för att förhindra att information som begärs ut från Skatteverket sprids på ett integritetskränkande sätt. Därför skickar vi i dagarna in en så kallad hemställan där vi ber regeringen att utreda hur massutlämnanden av uppgifter om enskilda kan begränsas.
Men det är inte rimligt att helt sekretessbelägga taxeringsuppgifter eller andra personuppgifter hos Skatteverket. Det skulle inskränka den grundlagsstadgade offentlighetsprincipen. Vi vill inte heller förhindra uttag av enstaka uppgifter, till exempel vid släktforskning eller vid kontroller av skattebetalning i samband med upphandlingar.
Däremot finns det andra åtgärder för att försvåra och förhindra massutlämnanden av uppgifter som uppfattas som integritetskränkande. Jag tycker att det är rimligt att den enskilde själv kan få ett ord med i laget om hur hans eller hennes uppgifter lämnas ut.
Inom andra områden finns redan den möjligheten. Den som inte vill bli uppringd av försäljare kan till exempel anmäla sig till det så kallade Nix-registret och den som inte vill ha direktreklam i brevlådan kan spärra sig hos Statens personadressregister (SPAR).
En lösning vore att en liknade spärr införs för den som inte vill att personliga uppgifter sprids via massutlämnanden från Skatteverket. Vad som i detta sammanhang räknas som massutlämnande kan diskuteras. Jag tycker att den gränsen bör sättas lågt, till exempel vid uppgiftsutlämnade som avser fler än tio personer.
Skatteverket har tidigare agerat för att de personuppgifter som i digital form lämnas ut till kreditupplysningsföretagen används på ett ansvarsfullt sätt. Efter det har en branschöverenskommelse tagits fram som gör att privatpersoner inte längre kan göra fria webbsökningar på grannar och bekanta utan att en så kallad "omfrågandekopia" skickas till den person som uppgifterna rör. Regeringen har även kommit med förslag om ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysningar (Ds 2008:34), något som jag välkomnar.
Jag tycker dock att man kan gå ännu längre. Om ett företag har som affärsidé att låta privatpersoner av ren nyfikenhet ta del av andra personers ekonomiska förhållanden via Internet så tycker jag att man kan ifrågasätta om det över huvud taget är frågan om kreditupplysningar. Skatteverket tycker att de företag som inte följer branschens etiska regler borde fråntas sitt tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet.
Skatteverkets engagemang i integritetsfrågan ska inte tolkas som att vi vill inskränka offentlighetsprincipen. Att sätta stopp för missbruk av offentlighetsprincipen bör i stället ses som ett försvar av den princip som är en grundbult i den svenska demokratin och statsförvaltningen.
Offentlighetsprincipen och det öppna samhället kan inte överleva om inte medborgarna har förtroende för hur staten behandlar information om deras privatekonomi och personliga förhållanden.
Det handlar om respekt för de medborgare som är våra uppdragsgivare. Misstro mot hur vi lämnar ut offentlig information och rädsla för att bli uthängda kan i förlängningen leda till att människor inte längre är beredda att medverka och lämna korrekta uppgifter till Skatteverket och andra myndigheter. Utan förtroende från människor och företag blir vår uppgift svårare och det riskerar att skapa en ineffektiv och illa fungerande statsförvaltning.
Mats Sjöstrand