”Sprutbyte för narkomaner är en viktig folkhälsofråga”

Publicerat 2009-11-04 00:50

Tre tunga hälsomyndigheter: Sveriges landsting bör följa Finland och införa sprutbytesprogram för injektionsmissbrukare. Sedan 20 år pågår en hetsig debatt om sprutbyte i Sverige. Under dessa år har alltför många missbrukare smittats av hepatit eller hiv, vilket kraftigt försämrat deras livskvalitet. Trots att landstingen sedan 2006 haft möjlighet att införa sprutbytesprogram finns de i dag endast i Malmö och Lund. Det är nu hög tid att slå hål på myterna och ta de vetenskapliga beläggen och den så kallade Dublindeklarationen på allvar. Sprutbyte motverkar smittspridning, ökar inte antalet narkomaner och påtvingar inte Sverige en drogliberal politik, skriver generaldirektörerna för Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut.

Skriv ut Textstorlek

37 kommentarer
0 Bloggar

DN Teman i artikeln

Röda korset

Sprutbyte

I Malmö och Lund började man 1986/1987 dela ut injektionssprutor för att hålla tillbaka en fruktad hiv-epidemi bland Skånes sprutnarkomaner. Det var då oklart om verksamheten var rättsligt tillåten. 2006 blev den i lag tillåten sedan riksdagen antagit en proposition från den socialdemokratiska regeringen.
I Stockholms läns landsting har debatten varit hetsig under många år. De regerande borgerliga partierna har hittills förhållit sig avvaktande till kraven på sprutbytesprogram. Den rödgröna oppositionen är för.

Under 2008 rapporterades i hela landet 29 nya fall av hiv och 1 074 fall av hepatit C bland personer som smittats genom injektionsmissbruk. I Region Skåne har endast enstaka fall av hiv upptäckts under perioden 2000–2008, och någon inhemsk spridning av hiv förekommer inte i gruppen bland injektionsmissbrukare. I Stockholms läns landsting sprids däremot hiv bland injektionsmissbrukare sedan mitten av 1980-talet och under 2000-talet har i genomsnitt ett 20-tal nya hiv-fall om året rapporterats.

Antalet hepatit C-smittade är också lägre i Skåne än i Stockholm och trenden bland injektionsmissbrukare pekar nedåt, även om det är svårt att dra några entydiga slutsatser om antalet hepatit C-smittade.

Vad beror skillnaden på? Sedan 2006 har landstingen möjlighet att införa sprutbytesprogram som en smittskyddsåtgärd. Men Sverige har i dag endast två sprutbytesprogram och de har funnits sedan slutet av 80-talet – ett i Lund och ett i Malmö. På andra ställen i landet pågår debatten fortfarande om sprutbytets vara eller inte vara.

Sverige har sedan 2006 en lag som tillåter landstingen att starta sprutbytesprogram. Socialstyrelsens särskilda föreskrifter för sprututbytesverksamheten ställer hårda krav på att sprutbyte endast är tillåtet som en del av en bredare verksamhet som riktar sig till missbrukare. Det handlar bland annat om hälsorådgivning av läkare, motiverande samtal, information om hur man skyddar sig mot sexuellt överförbara infektioner, test och vaccinationer. Verksamheten ska ha en öppen dörr mot vård och behandling.

Behandlingsprogrammet har missbrukarna i fokus och syftet är att motivera dem att sluta missbruka och göra det innan de ådrar sig kroniska sjukdomar. För individen innebär detta en möjlighet till ett liv utan hiv- eller hepatitsmitta. För samhället innebär det samtidigt en stor besparing, eftersom varje missbrukare som förhindras att bli hiv- eller hepatitsmittad innebär en hälso- och samhällsekonomisk vinst.

Svenska och internationella erfarenheter pekar entydigt på att välskötta sprutbytesprogram har dokumenterat positiva effekter. Såväl WHO, FN:s hiv-program UNAIDS, Internationella röda korset och Världsbanken rekommenderar sprututbytesprogram som en effektiv metod för att minska smittspridningen av hiv och hepatit. Det är hög tid att en gång för alla slå hål på myterna och ta de vetenskapliga belägg som finns på området på allvar. Sprutbyte motverkar smittspridning, ökar inte antalet narkomaner och påtvingar inte ett land en drogliberal politik. Det är något som nästan alla länder inom EU har insett och därför infört sprutbyte för missbrukare. Undantagen är Sverige – frånsett programmen i Malmö och Lund – och Grekland.

Finland, som har en restriktiv drogpolitik, har infört en lagstadgad och hälsopolitisk skyldighet för kommunerna att inrätta så kallade lågtröskelmottagningar med sprutbyte för drogmissbrukare. Mottagningarna är lättillgängliga, ger en basal hälsoservice samt möjlighet till provtagning, vaccination mot hepatit och sprutbyte under kontrollerade former. Servicen är gratis, icke-dömande och brukarna kan vara anonyma. Den enskilde brukaren kan komma utan att boka tid och får besöka mottagningarna även om han eller hon är påverkad.

Mottagningarna ses som en ren hälsopolitisk åtgärd för att minska smittspridning och har ingenting med narkotikapolitik att göra. Detta har nyligen bekräftats i en doktorsavhandling som slår fast att sprutbytet på intet sätt har bidragit till en mer liberal narkotikapolitik.

Erfarenheterna från Finland är övervägande positiva. Ökningen av nysmittade med hiv kunde brytas tack vare införandet av lågtröskelverksamheten. Även nya fall av hepatit B och C har minskat i antal. Utöver detta har man via dessa mottagningar även nått unga personer och andra grupper med dolt missbruk. Drygt hälften av dem som besökte en lågtröskelmottagning under 2007 var yngre än 30 år.

Lågtröskelmottagningarna gör därmed att man når intravenösa missbrukare tidigare än i Sverige. Genom sina mottagningar når Finland över 60 procent av alla missbrukare. Dessutom har Finland inte på något sätt ändrat sin restriktiva narkotikapolitik, vilket är positivt och visar på förutsättningarna för att även Sverige i större omfattning kan införa sprutbyte utan att för den skull ge avkall på den nuvarande restriktiva narkotikapolitiken.

Sverige skrev 2004 under Dublindeklarationen där vi tillsammans med ett antal andra europeiska och centralasiatiska länder lovade att intensifiera arbetet mot hiv/aids/hepatit. En av rekommendationerna är att sprutbyten ska nå åtminstone 60 procent av alla intravenösa missbrukare. I dag når Sverige högst 5 procent via programmen i Malmö och Lund.

Sverige bör följa det finska exemplet och stärka hälsoarbetet till de mest utsatta och förhindra att missbrukare i onödan smittas av hepatit eller hiv. Vi vill stärka det förebyggande arbetet riktat till de mest utsatta i detta sammanhang, och i det arbetet ingår sprutbytet som en viktig del. Vi vill att de sprutbyten som startas ska utvärderas på vetenskaplig grund för att vi ska kunna följa utvecklingen och göra förändringar vid behov.

Sedan 20 år pågår en hetsig debatt om sprutbyte i Sverige. Under dessa år har alltför många missbrukare smittats av hepatit eller hiv, kroniska sjukdomar som kraftigt har försämrat deras livskvalitet efter det att de har slutat missbruka.

Sprutbyte är inte en narkotikapolitisk åtgärd utan en hälsopolitisk insats för en grupp utsatta människor. Det finns många vägar till folkhälsa och olika insatser behövs för att främja hälsa särskilt hos dem som är mest utsatta. Det handlar om allas rätt till en jämlik hälsa och även drogmissbrukare har rätt till hälsovård.

Lars-Erik Holm
generaldirektör Socialstyrelsen

Johan Carlson
generaldirektör Smittskyddsinstitutet

Sarah Wamala
generaldirektör Statens folkhälsoinstitut

Kommentarer(37)

Visar 1-10 av 37. Per sida:

@Sstefan
Du kan tydligen inte läsa innantill, se den finska rapprten som det hänvisas till nedan, där ser man tydligt att kohorten sprutmissbrukare minskar över tid

nicko, 15:59, 6 november 2009. Anmäl

Om svensk narkotikapolitik!
I begynnelsen fanns en viss Dr Beijerot med den imponerande titeln socialläkare. Han hävdade att då inte toppen, langarna, kunde stoppas måste basen dvs missbrukarna slås ut. Denna tes hade förmodligen hämtats från ett experiment i Kina under ett par decennier. Vill minnas under 1940-50-talet. Var "framgångsrikt" på så sätt att missbrukare sattes i läger på obestämd tid. Pågick under nämnda tidslängd. Lades ned i tysthet då narkotikaläget som skapade experimentet snabbt återuppstod. Men detta får man väl förmoda att dr Beijerot talade tyst om. Tanken tilltalade väl även dåtidens makthavare. Enkel att förstå. Lät logisk. Trampade inte på andra tår än missbrukarnas heller. Så det ironiska tycks ha hänt att det narkotikapolitiska etablissemanget framhärdar med att upprätthålla och vidareutveckla ett system baserat på ett misslyckat kommunistiskt experiment. Vilket de allra flesta nog inte har en aning om. Får man hoppas. Inte så lätt att veta ju, för en gräsr

kulpennan, 10:30, 6 november 2009. Anmäl

Sstefan, det finns ingen internationell forskning som visar att sprutbyte har någon effekt - vare sig positiv eller negativ - på nyrekryteringen till missbruk. De utredningar av den svenska verksamheten som Socialstyrelsen gjort säger att det inte finns något som talar för att de svenska sprutbytesprogrammen haft några negativa effekter överhuvudtaget. Du verkar dock ha missförstått frågan; sprutbyte syftar till att minska smittspridning och knyta kontakter med marginaliserade missbrukare, inte till att minska nyrekryteringen till tungt missbruk. Det behöver man naturligtvis andra insatser till.

Björn Johnson, 08:57, 6 november 2009. Anmäl

Jag ser många inlägg för och emot sprutbyte men inget om det finns statistik som visar att sprutbyte minskar nyrekryteringen av sprutnarkomaner, vilket naturligtsvis beror på att statistiken visar det ökar nyrekryteringen. Allt som inte minskar nyrekryteringen är fel väg eftersom det leder till fler narkomaner och inte färre. Den som sett hur narkomaner lever vill inte ha fler narkomaner, men den som gett upp och inte vill acceptera de åtgärder som krävs för att stoppa nyrekryteringen accepterar många tokerier. Fråga ovanstående myndigheter om de vill dela ut sprutor på skolorna också, nej givetsvis ställer de inte upp på det. Men när de inte har åtgärder att sätta in för att stoppa narkotika tillgången till narkomanerna så vill de göra livet lättare för dem, vilket är lovvärt men inte minskar nyrekryteringen.

Sstefan NEK, 08:44, 6 november 2009. Anmäl

Bäste Björn Johnson! Vem som talar i "nattmössan" tillåter jag tiden utvisa. I övrigt tacksam för dina synpunkter.

P G Normi, 14:58, 5 november 2009. Anmäl

P G Normi, nu talar du i nattmössan. Varför drar du in legalisering i diskussionen, ingen i artikeln har ju talat för det, tvärtom.
Dessutom kan nämnas att båda de länder du nämner som "skräckexempel" har en lägre dödlighet bland sina heroinister än vad Sverige har (se Björn Johnson & Bengt Svensson, "Metadonkonflikten", i Denvall & Vinnerljung (2006) Nytta och fördärv.

Björn Johnson, 12:38, 5 november 2009. Anmäl

Det framgår inte om representanterna för de aktuella ansvarsområdena Lars-Erik Holm, Johan Carlsson och Sara Wamala har sett till samtliga berördas réella motiv och konsekvenser bakom en legalisering av narkotika . Länder som exempelvis Holland och Schweiz med en mycket liberal inställning till narkotika, har ju också en mycket liberal inställning till självmordskliniker. Det är knappast en tillfällighet.

P G Normi, 12:13, 5 november 2009. Anmäl

P G Normi:
Menar du Platzspitz, den öppna drogscenen i parken bakom Landesmuseum i centrala Zürich som stängdes ner för drygt 17år sedan?
Idag har Schweiz ett väl utbyggt harm-reduction program och man ser väldigt få utslagna heroinister i Zürich jämfört med i Stockholm.

Martin, 12:06, 5 november 2009. Anmäl

@gustaf.
länken verkar inte fungera:
Googla istället på denna titel:
Trust and Free Will as the Keys to. Success for the Low Threshold Health
Eller på svenska
Förtroende och fri vilja som grund för
hälsorådgivningsverksamhetens framgångar

nicko, 09:33, 5 november 2009. Anmäl

@gustaf. om du nu behöver siffror, så ska du inte vända dig till sverige, som kämpar med att ens bygga upp verksamheterna. titta istället på de som gör detta fullt ut. i finland finns det statistik som fullt ut täcker det du frågar efter. den finns även på svenska. trevlig läsning
http://www.ktl.fi/attachments/suomi/julkaisut/julk aisusarja_b/2008/2008b24.pdf

nicko, 09:26, 5 november 2009. Anmäl

1 2 3 4 Nästa