Kungliga nationalstadsparken naggas i kanten. Nu senast av en planerad utbyggnad i Bergshamra nära Brunnsvikens vatten och Hälsans stig. Allt fler träd, även ekar, har sågats ner på norra och södra Djurgården. Som gottgörelse har man gjort ett upplag av stammar som ligger på lit de parade nordost om Stora Skuggan i förhoppning att locka vedlevande insekter. Nyuppsatta staket runt Haga slott inhägnar ett mycket stort område av Hagaparken och skänker allmänheten blott en smal gångväg närmast vattnet. Innanför de höga staketen som toppas av bevakningskameror löper en nyplanterad mur av hybrididegranar (Taxus media ’Hillii’) levererad i hundratals löpmeter! Planteringen påminner om en kyrkogård.

Mängder av lövträd har sågats av jäms med roten. Anledningen skulle vara att de drabbats av almsjuka. Men inte drabbas lindar, al och björk av almsjuka?

Våtängar framför Haga slott har dränerats så att ängarnas örter utrotas. Gamla trädgårdsväxter har förstörts av stora grävmaskiner, som gjort djupa spår i växttäcket. I den steniga sluttningen norr om slottsgaveln har grävmaskiner i samband med nergrävning av el-ledningar förstört parkens enda växtplats för vätteros. Skärt blommande utan klorofyll i vitsippstid, parasitiskt växande på hasselrötter och alltid under mer än hundraåriga hasselbuskage. Hasslar som Gustav III lät fridlysa, därför att hasseln höll på att utrotas genom alla spöstraff som utfördes med hasselspön. Vätteros namngavs under romantiken på 1800-talet efter en folksägen att vättar bor under vätterosens rötter.

Haga ingår i den Kungliga nationalstadsparken om vilken allmänheten informeras i en nyutgiven broschyr: ”Tack vare att människan gått varsamt fram genom parken i flera hundra år, formligen spritter den av liv. Här finns 800 olika sorters blomväxter; här bor fler än 1.200 skalbaggsarter och här häckar cirka 100 fågelarter.”

I Hagaparken jagar om sommaren högt upp i tallarnas kronor färgstarka och rovgiriga skalbaggar som vintertid sover bakom tallarnas skorpbark i sällskap med skuggspindlar anpassade till ett liv i trånga utrymmen. Om våren parar sig eldskinnbaggar under de gamla lindarna vid Kinesiska paviljongen. Om sommaren flyger tistelfjärilar upp från Afrika för att suga nektar på fjärilsbuskar som kantar gången mot Fjärilshusets entré.

Gustav III skapade Hagaparken med hjälp av Fredrik Magnus Piper, som förkroppsligar den engelska parkstilen i Sverige. Kungliga nationalstadsparkens broschyr meddelar följande: ”Hagaparken hör till Europas bäst bevarade engelska landskapsparker, en parkstil vars estetik utgår från naturen, tar fasta på dess vackraste drag och sedan formar ett idealt kulturlandskap. Typiskt för denna engelska stil är de slingrande promenadvägarna som leder besökaren genom olika vyer, förbi mjukt formade grässluttningar och mörka skogsstigar.”

Man kan inte påstå att den breddade sprängstensväg, som löper mellan Brunnsviken och det långa, höga, nyuppsatta staketet nedanför Haga slott, är slingrande.

Man får förutsätta att Statens fastighetsverk och Kungliga Djurgårdsförvaltningen är väl medvetna om vad de utfört, då våtängar dränerats i samband med den breda gångvägens konstruktion, kantad av nedsågade alar och björkar.

I den stora slottsgrunden blommar trolldruva och vindsådda växter, som med sina rötter aldrig kan hota den stora stengrunden. Ändå sker där regelbundna röjningar. Hagaparkens byggnader speglar viktiga epoker i Gustav III:s liv. Det började med en anspråkslös träbyggnad vid Brunnsvikens strand och slutade med en ruin av havererade drömmar i Det ofullbordade slottet.

På Tivoli, halvön i norra Brunnsviken, har Kungliga Djurgårdsförvaltningen föreslagit att tusentals skulpturalt vackra balkanbolltistlar ska röjas bort. Grå bolltistlar dit stora amiralfjärilar flyger upp från Europa för att tanka sina flygmotorer med nektar.

I Bellevues trädgård vid södra Brunnsvikens strand faller vildtulpaner offer för gräsklippare. Vildtulpanen som, med sina gula och spetsiga kalkblad, är Sveriges äldsta tulpan införd från Italien under 1500-talet.

Om naturen sågs i minsta detalj, så skulle inte ett blad få röras på växter som sedan sekler tolkar myt och saga och naturens förändringar. Då skulle närturism gynnas, koldioxidutsläpp och miljöförstöring minimeras.

Upp mot Ekotemplet i Haga har nu ett högt staket ställt sig i vägen för den romantiska vyn.
Staket behöver inte bygglov, däremot dispens från strandskyddet, då Haga slotts staket och utanförliggande promenadväg anlades. Solna stadsbyggnadsnämnd medgav utan votering dispens och länsstyrelsen hade inga invändningar i sin överprövning. Hagaparken är statligt byggnadsminne och därför inhämtades även tillstånd av Riksantikvarieämbetet. Nationalstadsparken är inte en nationalpark, men ett riksintresse utan större lagligt skydd. Inga tillstånd krävs för nersågning av träd till förtret för kattugglor och alla som anser åldrande träd lika karaktärsfulla som åldrande människor. Skyddet av världens enda nationalstadspark är helt beroende av människors samstämmiga uppfattning att hus och natur ska skyddas inom denna park.

Vad som händer runt Haga slott sänder fel signaler för skyddet av hela nationalstadsparken. Låt vara att det nyuppförda staketet omgärdar endast 6–7 procent av Hagaparken. Inhägnaden och hybrididegransplanteringen påverkar dock hela parkens karaktär.

Nonchalansen som stat och ståthållarämbete visat naturen får återverkningar på hela den Kungliga nationalstadsparken. Man pratar om ogräs, när man i stället borde diskutera livsbetingelser för trädgårdsrymlingar, vilda skogsväxter och mängden ruderatväxter som älskar stadens råa och föränderliga marker.

Staten har utnämnt biologisk mångfald som nationellt miljömål och satsat miljontals kronor på utgivningen av den så kallade Nationalnyckeln som i färg ska avbilda alla Sveriges djur och växter. Vad gör fastighetsverk, ståthållarämbete och Kungliga Djurgårdsförvaltningen för att vidmakthålla och informera om Haga och Nationalstadsparkens biologiska mångfald? Mycket lite vill jag påstå. Fastighetschefen för Statens fastighetsverk låter meddela att man förbehåller sig rätten att själv bestämma om, när och var man ska informera om Kungliga nationalstadsparkens skötsel. Ett omodernt överhetsperspektiv, särskilt då man betänker att vi alla håller verket under armarna.

Låt oss upptäcka äventyret runt knuten och ge oss in i naturdebatten med samma intensitet som stadsbyggnadsfrågor ständigt diskuteras!

Nils-Erik Landell
författare och Stockholmskännare