Textilier vi köper innehåller kemikalier som innebär ett problem för miljön när de tvättats ut och hamnar i svenska vattendrag. Användningen av dessa kemikalier leder också till stora miljöproblem i de länder där våra kläder tillverkas.
Naturskyddsföreningen gjorde förra året en produktundersökning där vi hittade höga halter av nonylfenoletoxylat i handdukar. Nonylfenoletoxylat bildar vid nedbrytning nonylfenol, som är mycket giftigt för vattenlevande organismer och kan vara hormonstörande för fiskar och groddjur.
I dag presenterar vi en ny undersökning. Vi har undersökt t-tröjor av flera olika märken och också där hittades nonylfenoletoxylat i nästan alla tröjor. Tröjorna var inköpta på Dressmann, Stadium, Intersport, Cubus, NK, MQ med flera stora butikskedjor. I några av tröjorna var halterna mycket höga. Tre av tröjorna som är tillverkade inom EU innehöll nonylfenoletoxylat trots att det här är i princip är förbjudet att använda ämnet.
Nonylfenoletoxylat är ett känt miljögift, och inom Europa har vi lagstiftning som kraftigt begränsar möjligheten att använda ämnet. I Sverige har vi sedan slutet av 80-talet främst genom frivilliga åtgärder fasat ut ämnet helt från användning.
Trots detta hittar vi nonylfenol i slammet vid svenska reningsverk, och i svenska vatten finns det så höga halter att Sverige har problem med att klara de gränsvärden för vatten som definieras i EU:s vattendirektiv.
En stor del av den miljögåtan är nu löst. Det är genom importerade textilier som ämnet hamnar i de svenska vattendragen. I dag finns ingen energimässigt rimlig metod att rena avloppsvattnet från detta miljögift.
Orsaken till detta miljöproblem anser vi är ett glapp mellan olika regelverk eftersom det saknas lagstiftning som reglerar varornas innehåll av nonylfenoletoxylat. I fallet med textilier gäller att nonylfenoletoxylat inte får släppas ut på marknaden eller användas som ämnen eller beredningar i koncentrationer om 0,1 viktprocent eller högre för textil- och läderbearbetning, utom bearbetning där rengöringsmedlet inte rinner ut i avloppsvattnet eller spillvatten. EU-förordningen reglerar dock inte vilka mängder som kan följa med textilierna ut genom fabriksgrindarna. För alla de textilier som importerats från länder utanför EU finns inte heller några regleringar av innehållet i textilier.
Kemikalier som nonylfenol finns upptagna på en särskild lista i vattendirektivet vilket sätter gränser för utsläpp av kemikalier från anläggningar och kvalitetsmål för ytvatten och kustzonen. Det finns också sedan 2006 ett förslag till direktiv som anger miljömål för prioriteringslistans kemikalier vilka medlemsstaterna ska uppnå till 2015. Om direktivet antas måste tillförseln till avloppsreningsverken minska om Sverige ska klara målen avseende nonylfenol.
Vi har genom två stickprov på två helt skilda produktgrupper vid två tillfällen med 6 månaders mellanrum, kunnat visa att textiliers innehåll av nonylfenoletoxylat finns i halter som kan vara förklaringen till att vi fortfarande hittar nonylfenol i svenska vattendrag.
Vad händer då när EU:s nya kemikalielagstiftning REACH finns på plats? Vi utgår ifrån att nonylfenoletoxylat, tack vare att det redan riskbedömts, är definierat som särskilt farligt. Så då vi har ett ämne som i enlighet med REACH ska begränsas. REACH anger att den som importerar en vara vars innehåll av en särskilt farlig kemikalie överstiger 0,1 procent (mätt på hela varan) har ett ansvar för att informera om detta. Den totala mängden av ämnet för varje importör måste också överstiga 1 ton per år.
I våra studier hittade vi enbart 1 prov där halten översteg 0,1 procent (det vill säga 1 000 ppm) - övriga låg under. Genomsnittet i våra analyser är 149 ppm. Genom Stockholm Vattens beräkningar har vi kunnat visa att om genomsnittshalten 149 ppm stämmer för all textil som importerades till Sverige 2006, så leder detta till utsläpp av 46 ton nonylfenoletoxylat till reningsverken. Detta i sin tur innebär ett utsläpp på cirka 3-9 ton nonylfenol till svenska vatten totalt. Bara en av de undersökta produkterna skulle ha behövt deklarera innehållet av nonylfenoletoxylat enligt REACH, och då enbart om denna produkt importerats i en sådan kvantitet att det samlade innehållet från just denna produkt överstigit 1 ton.
Inte ens den nya kemikalielagstiftningen i REACH kan alltså stoppa nonylfenolet i våra vattendrag. Det finns därför ett behov att hitta former för att förhindra fortsatt användning av miljöfarliga ämnen som nonylfenoletoxylat i textilier. 0,1 procent-kravet måste justeras, anser vi. Gränsen 1 ton per importör och år fungerar inte heller som en garanti för att förhindra användning och miljöpåverkan från särskilt farliga ämnen. Även denna gräns måste omdefinieras för att få någon effekt.
För att tydligare peka ut nonylfenoletoxylat som är klarlagt särskilt farligt skulle en placering på den så kallade kandidatlistan i REACH ge en tydlig signal om att ämnet ska fasas ut.
Än viktigare är att EU beslutar att de regler som gäller för produktion inom unionen även ska gälla för produktion av varor som importeras hit.
Självklart har industrin också ett stort ansvar för att säkerställa att de produkter som säljs inte innebär problem för vare sig användare eller miljö. Vi vet att de svenska textilimporterande företagen har haft en gemensam linje att importerade textilier inte ska innehålla nonylfenoletoxylat. Vi har dock visat att företagen inte alls har nått upp till sina egna mål och att därför deras ansträngningar att komma till rätta med problemet inte varit tillräckliga.
Vi ger konsumenterna rådet att leta efter miljömärkta textilier, eftersom nonylfenoletoxylat inte får användas i produktionen - men än så länge kan det vara svårt att hitta miljömärkta textiler i handeln.
Vi uppmanar slutligen regeringen, med miljöminister Andreas Carlgren som ansvarig för frågan, att driva på arbetet med att förtydliga REACH och att lägga ytterligare vikt vid behovet att utveckla regelverk för att hantera de stora miljöproblemen med miljögifter i varor.
Mikael karlsson
anders finnson