Problemen i Carnegie betecknas av flera tyckare som "den största finansskandalen i modern tid". Finansinspektionens (FI) beslut att sparka vd och styrelse samt utfärda böter på 50 miljoner kronor verkar peka i samma riktning. Innan man drar förhastade slutsatser finns det anledning att granska FI:s agerande eftersom det är det som utlöst ramaskriet mot Carnegie.
1. Fanns det anledning för FI att reagera som man gjorde? Är problemen i Carnegie av sådan dignitet att det kräver ett dramatiskt ingripande från FI?
Frågan kan synas märklig eftersom alla lär hålla med om att en övervärdering av en värdepappersportfölj på drygt 600 miljoner kronor kan synas vara av en sådan dignitet att FI måste ingripa på det sätt som man gjort. Men frågan är faktiskt relevant.
Vad är tillsynen till för? Jo, i första hand för att skydda de institutioner som är viktiga för betalningssystemet, vilket främst innebär storbankerna och våra girosystem. Detta brukar kallas stabilitetstillsynen. I andra hand skall inspektionen se till att förtroendet för vårt finansiella system upprätthålls, vilket innebär konsumenttillsyn och det allmänna förtroendet för den finansiella marknaden inklusive värdepappersmarknaden. Detta brukar kallas för marknadstillsynen.
Är problemen i Carnegie av en sådan dignitet att det äventyrar vårt betalningssystem? Riskerar problem i Carnegie att skada förtroendet för finansmarknaden? Den första frågan måste entydigt besvaras med ett nej. Inga insättare eller kunder har förlorat några pengar, problemen i Carnegie har ej medfört några problem för eller ökade risker i vårt betalningssystem. Det finns inte heller några konsumentproblem eftersom inga konsumenter har lurats eller förlorat något på händelserna i Carnegie.
Frågan om åtgärderna mot Carnegie kan motiveras med att de är nödvändiga för att upprätthålla det allmänna förtroendet för värdepappersmarknaden kan diskuteras och här kan man ha olika uppfattningar. Jag anser själv att problemen i Carnegie inte allvarligt har skadat förtroendet för svensk värdepappersmarknad. Inga kunder har förlorat några pengar. Carnegie som företag har inte riskerats på grund av det som inträffat. Även om 600 miljoner kronor är en mycket stor siffra så är den fullt hanterbar för Carnegie med hänsyn till resultatgenereringsförmåga (tjänade 2006 cirka 2,5 miljarder kronor före personalbonus) och balansräkning (har ett eget kapital på ca 2,5 miljarder). De enda som har förlorat pengar på händelsen i Carnegie är aktieägarna och därför är händelsen i första hand en fråga för dem.
Jag finner därför FI:s agerande dels som formellt felaktigt, dels som tveksamt eftersom FI agerar över huvudet på aktieägarna. Denna slutsats betyder inte att jag förringar problemen i Carnegie. Men en kvalificerad och integritetsfull tillsyn av det finansiella systemet kräver en tillsyn som reagerar på rätt sätt och med rätt konsekvenser, vilket jag inte anser att FI har gjort.
FI:s genomgång av Carnegie är mycket juridiskt formell. Vad säger olika lagar och regler och hur har Carnegie agerat i förhållande till dessa lagar och regler? Självklart skall lagar och regler följas men många av dessa lagar och regler är inte enkla att tolka beträffande vad som skall gälla i praktiken. Just på grund av detta finns också en risk för att FI inte ser helheten utan är för snävt inriktad på varje lagparagraf. FI:s genomgång av Carnegie ger intrycket av att varje lagparagraf har en entydig praktisk tillämpning när det gäller till exempel arbetssätt och bemanning. Detta stämmer inte eftersom många av paragrafernas och reglernas praktiska tillämpning kräver en mer löpande diskussion av vad som skall åstadkommas när det gäller till exempel hanteringen av risker.
Min bedömning är att ytterst få finansinstitut skulle klara den granskning som Carnegie har utsatts för. Jag är övertygad om att de flesta institut skulle uppvisa flera av de brister som Carnegie har haft. Handeln med derivat har vuxit explosionsartat och det är tveksamt om riskhanteringen inom olika institut har kunnat följa med i den våldsamma tillväxten. Om det nu är så att flera eller till och med de flesta institut skulle uppvisa samma eller likartade brister som Carnegie, vad innebär detta för FI:s agerande i Carnegie? Skall alla VD:ar och styrelser avgå?
2. Är FI:s ingripande juridiskt korrekt eller ej?
FI:s ingripande och i synnerhet konsekvenserna med de facto avskedande av vd och styrelse och 50 mkr i böter måste enligt min uppfattning utsättas för rättslig prövning. FI:s agerande kan medföra att en av Sveriges ledande investmentbanker och den ledande oberoende investmentbanken allvarligt skadas eller till och med går under på grund av den press och förtroendekris som har uppstått genom FI:s agerande. Jag är tveksam till om inspektionens åtgärder har rättslig grund och om de skulle hålla vid en domstolsprövning. Det avgörande är att FI kan visa att problemen i Carnegie är så pass kvalificerade att de med avseende på lagstiftning är sanktionsbara. Jag tror detta blir svårt för FI att bevisa, just eftersom lagstiftningen inte är entydig när det gäller hur den i praktiken skall tillämpas. Här har inte heller någon annan än aktieägarna kommit till skada.
Om mitt antagande skulle vara rätt och FI skulle förlora i en domstolsprövning så har FI:s agerande allvarligt skadat tilltron till tillsynen. Jag hoppas att Carnegie orkar begära domstolsprövning av ärendet eftersom det är viktigt att få fram prejudikat på FI:s agerande.
FI:s rapport innehåller vad FI tycker i olika frågor och också vad Carnegie har svarat på FI:s olika påståenden och slutsatser. Rapporten ger ett intryck av att ord står mot ord. FI:s agerande är ur rättsäkerhetssynvinkel diskutabelt eftersom man agerar både utredare, åklagare och domare, vilket är särskilt problematiskt i en situation där ord står mot ord.
3. Vad bör göras?
FI brukar klaga på att man har för lite resurser för att upprätthålla tillsynen. Jag tror att det finns väsentligt mer fundamentala problem än finansiella resurser när det gäller FI:s tillsyn. För det första krävs en genomgång av de lagar och regler som styr värdepappersmarknaden och FI:s tillsyn. Många av dem är inte ändamålsenliga utan snarare "surriga" och motverkar i sig en bra tillsyn. Regelverket har inte klargjort vad man skall ha tillsynen till, på vilka grunder skall den bygga. Vårt medlemskap i EU har ytterligare komplicerat detta. Här är det politikerna som har ansvaret för en luddig lagstiftning och regelverk.
För det andra så måste FI inrikta sig mer på att fundera över inriktning och metoder. Jag ifrågasätter att FI i dag innehåller kompetensen för att klara av att göra en löpande tillsyn av till exempel riskhanteringen inom de större finansiella instituten.
Man måste fråga sig vem som mest skadat förtroendet för svensk finansmarknad, Carnegie eller FI?
Gabriel Urwitz
Det är hög tid för regeringen att ta tag i tillsynsproblemen och FI:s roll. En väl fungerande värdepappersmarknad och en effektiv tillsyn är av avgörande betydelse för svensk ekonomi, i synnerhet i en starkt globaliserad finansiell värld.