”Ställ Mehdi Ghezali inför rätta – eller släpp honom fri”

Nyligen greps Mehdi Ghezali i Pakistan. Då vi båda tidigare haft honom som klient – beträffande det tidigare frihetsberövandet på Guantánamo Bay och i det efterföljande skadeståndsärendet gentemot den amerikanska staten – har vi nu fått en förfrågan från Ghezalis familj att representera familjen i det nu aktuella ärendet, ett uppdrag vi accepterat och nu genomför gemensamt.

Då det i medierna förekommit spekulationer om Ghezalis situation och orsakerna till denna, spekulationer som följts upp av en mycket spretig debatt som missat det mest betydelsefulla, önskar vi klargöra några utgångspunkter.

Rättsstaten och ytterst vår demokrati vilar på en grundtanke om respekt för mänskliga rättigheter och en rättssäker domstolsprocess. Detta innebär bland annat att varje människa äger rätten att födas fri och att tillräckliga bevis skall läggas fram för en opartisk domstol, samt att den som misstänks för brott skall ha en försvarare vid sin sida innan någons frihet får begränsas genom straff.

Beträffande Mehdi Ghezali har tidigare följande inträffat:

• USA höll under drygt två och ett halvt år honom inspärrad på Guantánamo Bay under förhållanden långt värre än i västerländska fängelser.

• USA saknade allt juridiskt stöd för frihetsberövandet då ingen formell anklagelse riktades emot honom.

• Han utsattes under denna tid för tortyr.

• USA släppte honom fri utan att ha anklagat honom för någonting.

Finns det då brott som är så farliga och avskyvärda att våra rättsstatsprinciper kan sättas åt sidan? Vår bestämda uppfattning är att det inte gör det. Det som i så fall diskuteras är i praktiken bevislättnader vid vissa typer av anklagelser. Detta är en mycket farlig väg men i sig inte någon ny tanke. Bland annat under häxprocesserna i 1600-talets Sverige tillämpades bevislättnad med hänsyn till anklagelsers allvarlighet. Det hela kunde senare konstateras inte ha fallit ut särskilt väl då oskyldiga människor avrättats.

Åtal har inte lagts fram och opartisk domstolsprocess har inte hållits gentemot Ghezali sedan denne nyligen gripits. Att dessförinnan uttala sig eller agera utifrån eventuell skuld eller oskuld vore absurt. Pakistanska myndigheter måste ställa Ghezali inför rätta i en rättssäker process där han har en försvarare vid sin sida eller släppa honom fri. Svenska myndigheter måste vidare vidta långtgående åtgärder för att kräva detta rättsstatens minimum av Pakistan.

Utrikesminister Carl Bildts uttalande nyligen – vilket antyder att den svenska regeringen inte kommer att engagera sig fullt ut för Ghezali mot bakgrund av det tidigare olagliga frihetsberövandet – finner vi obegripligt. En sådan passivitet vore oförenlig med svensk lag och utrikesdepartementets interna regelverk för agerande vid motsvarande situationer.

Det har vidare framkommit uppgifter om att svenska myndigheter skall ha ingått en inofficiell överenskommelse med amerikanska myndigheter innan Mehdi Ghezali släpptes fri från Guantánamo Bay. Överenskommelsen skall i praktiken ha gått ut på att en svensk medborgare som aldrig anklagats för någonting skulle övervakas i Sverige av svensk polis på uppdrag av amerikanska myndigheter.

Dåvarande ambassadören och senare utrikesministern Jan Eliasson har de senaste dagarna gjort vissa medgivanden beträffande detta. Detsamma gäller den amerikanska ambassadören Pierre-Rich­ard Prosper. Existensen av en sådan överenskommelse är mycket förvånande, knappast förenlig med svensk lagstiftning och har inte redovisats öppet för Mehdi Ghezali eller dennes familj. Vi kräver att samtliga omständigheter kring denna eventuella överenskommelse omgående läggs fram och tydligt redovisas.

I dessa tider är det kanske viktigare än någonsin att hålla huvudet kallt och stenhårt hävda och stå upp för rättsstatens grundläggande principer. Skyldiga skall dömas och de som inte formellt anklagas för brott skall friges. Tillåter vi oss att tappa huvudet beträffande dessa principer riskerar vi ytterst vår demokrati.

Peter Althin
advokat

Anton Strand
jur kand