Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

"Ställ tydligare krav på våra invandrare"

Migrationsminister Tobias Billström självkritisk: Regerinens reformer räcker inte. Vi är alltför tafatta när det gäller att klargöra våra krav på människor från andra kulturer. Det finns ingen rättighet för just invandrare att vara arbetslösa i någon speciell del av Sverige. Vi måste prioritera arbetslinjen redan i asylmottagandet. Vi vill att asylsökande tidigt ska bosätta sig där jobb och bostäder finns. Detsamma ska gälla dem som senare beviljas uppehållstillstånd. Vi måste tydligare klargöra de krav vi ställer på människor som vill leva här i Sverige. Acceptera och bli accepterad. Det är en mer rimlig princip för nykomlingar än ohållbara löften om att bli försörjd av dem som redan bor här. Regeringens hittillsvarande reformer räcker inte. Det skriver migrationsminister Tobias Billström tillsammans med Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholm och ordförande i Moderaternas arbetsgrupp mot utanförskap och segregation, samt riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson.

Den svenska migrations- och integrationspolitiken har förändrats dramatiskt de senaste decennierna. 1950- och 60-talens arbetskraftsinvandring ersattes av ett passiviserande omhändertagandeperspektiv. Numera tar Sverige nästan bara emot asylsökande och deras anhöriga. Att människor söker sig till nya länder, där det finns bättre förutsättningar att leva i fred och frihet är en naturlig drivkraft. Den måste Sverige bättre ta tillvara. Men ingen tjänar på en politik där alla invandrare ses som offer - och behandlas därefter. Alltför många invandrare koncentreras också till redan segregerade och trångbodda bostadsområden.

På uppdrag av moderaternas partistyrelse leder vi en bred översyn för att utveckla migrations- och integrationspolitiken. Vi ser över hela kedjan från vad som ger uppehållstillstånd och vilka villkor det ska vara förenat med, till vilka värderingar vi vill ska gälla också i ett internationaliserat Sverige. Problembilden börjar bli tydlig.

Sverige präglas i dag för mycket av några särdrag som försvårar framgångsrik invandring. Tydligast är den kravlöshet som accepterar att arbetsföra människor - oavsett etnicitet och ursprung - under långa perioder lever på bidrag i stället för att fullt ut ta ansvar för sin egen försörjning.

Denna missriktade välvilja drabbar många invandrare extra hårt. Av dem som får uppehållstillstånd och deltar i kommunal introduktion är bara var femte självförsörjande efter två och ett halvt år med uppehållstillstånd. Till detta kommer usla ekonomiska incitament och 90-procentiga marginaleffekter för såväl infödda som invandrare som går från bidrag till arbete.

Rättigheter och skyldigheter går inte i takt i Sverige. Vi har ekonomiska rättigheter som är sällsynta i andra delar av världen. Vi erkänner barns, kvinnors och sexuella minoriteters individuella rättigheter och ställer dem framför familj, klan, grupp och kultur. Människan anpassar sig naturligtvis snabbare till rättigheter hon gillar och kan dra nytta av än till skyldigheter hon inte förstår eller ens accepterar. Men lyckas vi inte bättre än i dag att se till att alla som flyttar till Sverige både försörjer sig själva och respekterar grundläggande regler i samhället, skapas grogrund för allvarliga konflikter. Det räcker inte att lära sig halva sanningen om Sverige.

I Sverige råder en utpräglad rädsla för att tydligt kommunicera helt fundamentala värderingar och värderingsburen lagstiftning till människor som kommer hit. Oron för att missförstås eller utpekas som främlingsfientlig gör att vi i praktiken helt avstår från att ge en realistisk bild av vilka krav som gäller för den som vill leva ett bra liv i Sverige.

Samtidigt råder paradoxalt nog ett överdrivet krav på svenskhet i arbetslivet, där kvalificerade eller talangfulla människor får en sämre chans att komma till sin rätt än i andra internationaliserade länder. Arbetsplatserna blir dåliga föredömen för unga invandrare så länge vi betraktar jobbet som ett slags and-ra vardagsrum där vi pyntar och inhägnar och inte alls vill ha främlingar nära oss. Det gäller inte minst hos oss själva i den offentliga sektorn. Det finns en problematisk rädsla för bra, men bruten svenska och många arbetsplatser lider av internationell syrebrist.

Arbetslöshet och bidragsberoende går i arv i generationer. Det urholkar grundläggande värderingar i det svenska samhället, som arbete och egen försörjning, jämlikhet och självständighet. Det göder också de politiska krafter som tror att Sverige mår bäst av att slippa mötet med det utländska. Vi som tvärtom tror att svensk framtid ska sökas i den internationella öppenheten måste därför leda in Sverige på ett bättre spår i migrations- och integrationspolitiken.

Alliansregeringen har redan tagit flera steg i rätt riktning. I höst blir det återigen möjligt att arbetskraftsinvandra till Sverige. Reformer som ökar invandrarkvinnors möjlighet till arbete liksom att privata företagare engageras i integrationsprocessen föreslås i en regeringsutredning. Rege-ringen har även tagit initiativ till att införa försörjningskrav vid anhöriginvandring. Tillsammans med de förändringar som förbereds i mottagandet av asylsökande skapas tydliga incitament för nyanlända att flytta dit där det finns bostäder och arbete.

Regeringens reformer är bra, men de räcker inte. Resultatet av vårt utvecklingsarbete, som kommer att presenteras under våren 2009, lägger en viktig grund för fortsatta samtal med övriga allianspartier. Självständighet och självförsörjning måste prägla all svensk invandringspolitik. Vi prövar därför just nu några stora förändringar:

Det finns starka skäl för människor att vilja leva nära landsmän och släktingar. Detta kan bidra till ett gott företagsklimat, men villkoret måste vara att man kan försörja sig själv.

Det finns ingen rättighet att vara arbetslös i en speciell del av Sverige. Perioder av passivitet riskerar att bli permanenta. Därför ska arbetslinjen prioriteras redan i asylmottagandet. Vi vill se tydliga ekonomiska incitament för att asylsökande tidigt ska bosätta sig där jobb och bostäder finns. Samma princip gäller även för den som senare beviljas uppehållstillstånd.

Flyktingmottagandet, introduktionen för nyanlända och sfi behöver helt nya och träffsäkra former. Dels för att korta vägen till egen försörjning, men också för att överföra grundläggande värderingar, lagar och regler till människor som kommer från andra kulturer.

Vi är alltför tafatta när det gäller att tydliggöra de krav vi ställer på människor som väljer att leva här. Dessutom borde medborgarskapet betyda mer och rymma ett eftersträvansvärt innehåll som påverkar både rättigheter och skyldigheter.

Den nya och växande arbetsmarknaden inom den enklare tjänstesektorn måste tillåtas att växa sig stark. Ska den kunna erbjuda fler riktiga jobb måste den också bli vit. Starka incitament behövs för att uppmuntra människor att arbeta vitt redan under den första tiden i Sverige. Framför allt måste kombinationen bidrag och svarta inkomster förhindras. Vi kan inte acceptera att människor riskerar att utnyttjas utan värdighet och rättigheter på en svart arbetsmarknad.

Sverige behöver en ny, öppen och förväntansfylld invandringspolitik som bygger på att människors rörlighet är någonting positivt och bidrar till välstånd, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i världen. Samtidigt måste vår migrations- och integrationspolitik bli tydligare.

Vi måste våga tala om vilka värderingar och vilka regler vi vill ska prägla ett internationaliserat Sverige. Acceptera och bli accepterad! är en rimligare princip för nykomlingar än ohållbara löften om att bli försörjd av dem som redan bor här. Då ger vi något bestående till de barn vars föräldrar en gång invandrade och drömde om ett bättre liv i Sverige.

TOBIAS BILLSTRÖM
ULF KRISTERSSON
ELISABETH SVANTESSON