DN Debatt

”Stärk rektorernas ställning”

Långa beslutsvägar. När en elev behöver extra stöd måste åtgärder sättas in tidigt. Därför behövs fler speciallärare i skolan samtidigt som rektorernas ansvar och befogenheter måste stärkas i skollagen. I dag är beslutsvägarna för långa och detaljstyrningen för stor, skriver Tomas Tobé (M) och Eva-Lis Sirén, ordförande i Lärarförbundet.

De senaste åren är bland de mest reformintensiva i svensk utbildningshistoria. En ny skollag, nya kurs- och läroplaner, en ny lärarutbildning, en lärarlegitimation och en ny gymnasieskola har införts. Målet är tydligt: Sverige ska ha en kunskapsskola som rustar varje elev, oavsett bakgrund, för såväl livet som för arbetsmarknaden.

Utifrån detta ser vi behov av att ta ytterligare steg. Mer behöver göras och särskilt för att stärka elever i behov av särskilt stöd.

Det är en allvarlig samhällsutmaning att skillnader mellan skolor och klassrum fortfarande är stora. Svensk skola ska vara likvärdig för att ge alla elever goda förutsättningar, oavsett bakgrund. Vi menar att det är oacceptabelt att kön eller social bakgrund fortfarande har betydelse för hur väl en elev kan förväntas lyckas i skolan.

När lärare ser att elever behöver extra stöd ska de ha rätt förutsättningar att sätta in åtgärder tidigt. Vi kan inte acceptera att elever slussas vidare från årskurs till årskurs utan att ha nått kunskapsmålen.

För att öka likvärdigheten och förbättra kunskapsresultaten genom förbättrat särskilt stöd till eleverna föreslår vi därför:

1. Stärkta befogenheter. Stärk rektorns ansvar och befogenheter för resursfördelning och anpassning av stödåtgärder efter elevernas behov i skollagen. Det ska ske efter lärarens värdering och andra viktiga indikationer såsom resultaten på de nationella proven. I dag anges i läroplanen att rektor har ett särskilt ansvar för detta, men skolledarna saknar ofta möjlighet att ta detta ansvar.

Enligt en IFAU-utvärdering spelar rektorerna en väsentlig roll för såväl elevernas resultat på nationella prov som för deras slutbetyg. Forskningen kring framgångsrika skolor bekräftar behovet av skickliga rektorer som leder skolans pedagogiska verksamhet och där lärarnas roll är stark.

När rektorer och lärare ges reellt inflytande att planera sin verksamhet självständigt, både pedagogiskt och ekonomiskt, ges goda förutsättningar för bättre kunskapsresultat och ökad likvärdighet.

I dag är beslutsvägarna för långa och detaljstyrningen för stor. Vi vill att staten ger rektorerna tydligare befogenheter för att anpassa resurserna och stödåtgärderna till den bedömning av elevernas utveckling som lärarna gör.

2. Tidiga insatser. Särskilt stöd till elever med extra behov behöver bli en central del i undervisningen. I grunden behövs ett starkare mandat för rektorer och lärare att sätta in åtgärder tidigt och riktat när behoven finns. Genom tidiga insatser kan framtida studieproblem förebyggas.

Den svenska skolan har brister när det gäller att uppmärksamma och stödja elever med särskilda behov, vilket bland annat Skolinspektionens granskningar visar. Regeringen har infört nationella prov i svenska och matematik i årskurs tre, vilket har förbättrat möjligheterna att sätta in åtgärder för elever med behov av extra stöd.

Dock borde det inte behöva dröja till årskurs tre innan det är möjligt att sätta in stöd. Detta bör lärare och rektorer kunna göra direkt från skolstarten.

Finland är ett av de länder som är mest framgångsrika med särskilt stöd. Där får eleverna ett systematiskt och effektivt stöd redan under de första skolåren. Att elever får stöd under en period är inget konstigt i den finska skolan. Det är en naturlig del av skolsystemet.

Lärares möjlighet att sätta in stöd behöver öka, utan att det ökar på byråkratin och pappersarbetet.

3. Fler speciallärare. För att förbättra stödet till elever och stärka likvärdigheten i svensk skola behövs fler speciallärare och i synnerhet på skolor i utsatta områden. Det är viktigt att sätta in resurser där de behövs mest.

Erfarenheter från Ontario i Kanada visar hur viktigt det är att lyfta skolor med stora utmaningar. Kanada är i dag ett av de länder som presterar goda resultat i internationella kunskapsmätningar.

Regeringen har infört en speciallärarutbildning för att skolor ska få tillgång till den specialistkompetens som behövs. Nu är det viktigt att huvudmännen satsar på speciallärare eller andra åtgärder utifrån elevernas behov, exempelvis mindre undervisningsgrupper. Det är viktigt att prioriteringarna får göras nära den enskilda skolan, där kunskaperna kring behoven och förutsättningarna är som störst.

En modern kunskapsskola måste se alla elevers särskilda behov och aldrig acceptera att kön eller social bakgrund får ett avgörande inflytande på hur väl eleven lyckas i skolan. Vi måste fortsätta att stärka likvärdigheten i svensk skola på ett sätt som märks i varje klassrum för att förbättra kunskapsresultaten. Att förbättra tillgången till särskilt stöd är nästa viktiga steg.

Tomas Tobé (M), ordförande i riksdagens utbildningsutskott
Eva-Lis Sirén, förbundsordförande Lärarförbundet