Av rädsla för att inte hänga med i den ytliga nätjournalistiken är få redaktionsledningar beredda att satsa på välskrivna läsupplevelser, skriver de före detta chefredaktörerna Bertil Torekull och Lars Bringert.
Grundfrågan om Carl Bildts bloggande (DN Debatt 1/3) gällde dess politiska lämplighet, inte som många tycktes tro bloggen som form eller forum. Den uppflammande debatten rev likväl undan gardinen från den identitetskris för att inte säga frossa som många i dagspressen nu upplever i relation till nätet till dess hem- och chattsidor, dess bloggar och hotet från andra allt annonstätare virtuella mötesplatser. Få tidningar vågar avstå från nätets möjligheter trots att det mesta talar för att det just nu hotar upplagor och annonsekonomi samtidigt som det på djupet splittrar utgivarnas fokus: Hur mycket resurser ska egentligen läggas på tidningar, hur mycket på nätet?
I bakgrunden reser sig ett journalistiskt spöke - ett minskat utrymme i samtliga medier för det seriösa samtalet i skuggan av en supersnabb nyhetsförmedling som sker på bekostnad av stil, reflektion, källkontroll och analys. Det värsta hotet kan dock mycket väl springa ur morgonpressens egen bristande tilltro till sin unika kompetens (läs: berättandet och sorterandet), en viss uppgivenhet i synen på det tryckta ordets fortsatta möjlighet att hävda sig, demokratiskt och som affärsidé, en valhänthet att presentera en publicistik på papperet som kan balansera det i rekordfart expanderande nätets ytlighet, snuttifiering och brist på överblick.
Situationen är komplex. Sedan tio år tillbaka har dagspressens samlade sålda upplagor sjunkit långsamt men säkert. Samtidigt når allt fler tidningshus en sammanlagt mycket större publik än någonsin genom sina näteditioner.
DN har visserligen förlorat tiotusentals exemplar i exemplarförsäljning men vunnit hundratusentals läsare genom webben, Svenskan har vuxit fint det senaste året både i antal sålda tidningar och i nätupplaga men har sedan 1991 i omgångar förlorat mer i tryckt upplaga än DN under motsvarande period.
Även mindre tidningar når häpnadsväckande räckvidder om man räknar samman distribuerade exemplar och antal besök på hemsidor. I den andra extremen når landets största tidning, Aftonbladet, ensam med olika tryckta upplagor och näteditioner (inklusive tv) den ofattbara siffran 2,8 miljoner läsare/besökare/lyssnare/tittare.
Räknat så har svensk press alltså aldrig stått starkare. Men det är tal som oroar, frågetecknen är i själva verket legio och handlar om Ordet och Penningen: Hur lågt kan tryckupplagorna tillåtas sjunka? Hur snabbt når nätannonsintäkterna en nivå där de väger upp annons- och exemplarnedgången i tidningarna? Och - centralast - vilka konsekvenser medför mediehusens tvåhövdade uppenbarelser för den levande skrivna journalistiken?
Den senare frågan rymmer demokratiskt sprängstoff. Dels lyder mantrat på allt fler redaktioner: alla nyheter ska genast ut på nätet (papperseditionen har inget första-tjing och berövas därmed en konkurrensfördel), dels är - tills vidare - tillträdet till de flesta nätsidor gratis och följdfrågan lika logisk som problematisk: Varför betala för det tryckta om man kan få allt kostnadsfritt elektroniskt?
En ny medial framtid tonar fram till vilken tidningarna har relativt kort tid att ta ställning, om de inte vill gröpa ur sin egen utgivning. Ekonomiskt ger detta hittills inget omedelbart stort avtryck i bokföringen utom i ytterst nätmogna hus som Aftonbladet (ledande) och Dagens Industri men successivt även i övriga rikstidningar. Aftonbladets framsynta nätsatsningar avkastar redan granna plus i Schibstedts lönsamhet, en norsk tidning som Verdens Gang redovisar idag högre nätintäkter än tidningsintäkter; utan nätet skulle Expressens återhämtning inte räckt att säkra överlevnaden.
Utvecklingen reser allvarliga frågor för papperstidningens vänner, hur alerta många av dem än är också på nätet. Det är hög tid att noga tänka igenom journalistikens utformning i en morgondag där allt tycks kunna hända:
Var finns det tryckta ordets styrka och hur ska den bäst formuleras? På vilket område är nätet bättre? Hur ska en modern multimedial tidning organiseras? Hur ska det virtuella barnet få växa lyckligt utan att äta sin materiella moder ur huset?
Svaret borde vara givet: genom att tidningarna satsar på vad de kan bäst - nämligen på Ordet, på läsupplevelser, lika välskrivna som initierade, roliga och seriöst fördjupande. Vår känsla är tyvärr att få redaktionsledningar i dag tycks vara beredda att ge det utrymme som skickliga skribenter behöver. Publicistiskt står svenska tidningar just nu därför inför den största utmaningen sedan Lars Johan Hiertas och Henrik Bernhard Palmaers tid.
LARS BRINGERT
BERTIL TOREKULL