Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Starta nytt fredsinitiativ med gemensamma miljöprojekt”

Vattenbristen hotar att ytterligare förvärra konflikten mellan israeler och palestinier. Men den kan också bli en grund för samarbete, skriver dagens debattörer.
Vattenbristen hotar att ytterligare förvärra konflikten mellan israeler och palestinier. Men den kan också bli en grund för samarbete, skriver dagens debattörer. Foto: REX/APAimages

Internationellt engagemang. Sverige bör arbeta mer aktivt för en fredsprocess mellan israeler och palestinier. Miljöpartiet föreslår därför en Stockholmskonferens för lösningar på problemen kring vatten och energi i Mellanöstern. Det kan bli ett led i förnyade fredssamtal, skriver Åsa Romson och Valter Mutt (MP).

Ikväll går tusentals barn ännu en gång och lägger sig med rädslan som sällskap. Den rädsla som med skiftande intensitet har följt palestinier och israeler i decennier.

Bomberna över Gaza har enligt FN redan skördat minst 138 civila offer, varav 36 barn, och dödstalen hotar att stiga brant. Israeler och palestinier dras allt djupare ner i en spiral av våld och vedergällning. Israels bomber gör inte Israel tryggare, och raketerna från Gaza gör inte palestinierna friare. Ännu en massiv israelisk militär operation, med ohyggligt lidande för civilbefolkningen, stoppar måhända Hamas raketer för en tid. Men så länge Gaza förblir i blockad kommer grogrunden för hat och extremism bestå, och i dess spår kommer nya våldshandlingar följa.

Såväl Hamas som den israeliska regeringen kränker nu dagligen folkrätten. Denna dödsdans drabbar civila på båda sidor. Det är dock orimligt att beskriva skeendet som en kamp mellan två jämbördiga parter. Israel är den militärt ojämförligt starkare parten och ockuperar illegalt delar av Västbanken samt upprätt­håller en blockad av Gaza. Huvudansvaret för att bryta våldsspiralen och inleda seriöst syftande fredsförhandlingar vilar därför tungt på den israeliska regeringen. Hamas måste samtidigt manas till förhandlingsbordet och upphöra med raketbeskjutningen.

Arbetslöshet, vattenbrist, undermålig sjuk­vård, brist på utbildningsmöjligheter och ekonomisk stagnation ligger som en mur mellan människor och framtidstro, och den muren är lika verklig som den som Israel har byggt i betong. Att inte acceptera extremism får inte bli detsamma som att vägra se dess orsaker.

Att fördöma folkrättsvidrigt våld mot civila är oerhört viktigt, men räcker inte för att bygga bestående fred. Sverige bör spela en mer aktiv roll för att få till stånd en genuin fredsprocess. Vårt land har tidigare gjort insatser för fred och rättvisa i regionen men har under de senaste åren inte haft någon ledande roll i fredsarbetet. Detta trots att många personer och organisationer i Sverige besitter stor och bred expertis. Alliansregeringen har varit splittrad och inte ens kunnat ställa sig bakom att Palestina väljs in i FN-organ. Miljöpartiet föreslår därför att Sverige tar ett internationellt initiativ till att samla en Stockholmskonferens kring Mellan­österns vatten och energi som ett led i förnyade fredssamtal.

Den israeliske författaren och ständige Nobelpriskandidaten David Grossman framhåller i en insiktsfull text att det är Israels ”oförmåga att se orättvisan som är orsaken till hela situationen” (Expressen 9/7). Det är lätt att instämma i detta, förmågan att ställa sig i den andres skor är utgångspunkten för alla framgångsrika fredsprocesser. I själva verket vore det inte särskilt svårt för Israels regering att återstarta fredsprocessen om den politiska viljan och det politiska modet för detta fanns. Ett omedelbart stopp för nya bosättningar i strid med folkrätten på Västbanken och avveckling av murbygget är en nödvändig början.

Så länge omvärldens tryck på Israel förblir svagt talar inte mycket för att vi får se några seriöst syftande israeliska fredsinitiativ. När återkommande folkrättsbrott från den israeliska regeringen accepteras leder det till en situation där krav på mer våld uppfattas som handlingskraftigt av den egna opinionen, medan krav på förhandlingar uppfattas som eftergifter.

Sverige och andra EU-länder måste mer effektivt följa upp de åtgärder som har vid­tagits för att försvåra för företag som har valt att dra nytta av konflikten och etablerat sig i illegala israeliska bosättningar. Rekommendationen om att bojkotta varor som produceras i dessa bosättningar måste bli tydlig. Sverige och EU måste nu använda alla verktyg, inklusive handels­politiken, för att mana till förhandlingar och få ett slut på blockaden av Gaza och den israeliska ockupationspolitiken.

Stat och samhälle är aldrig, inte heller i Israel, synonymer. I en tid av växande högerextremism i många europeiska länder, och där det antisemitiska våldet blir allt mer närvarande också i vår del av världen, är det viktigare än någonsin att inte kollektivt skuldbelägga israeler i allmänhet för det som staten Israel gör sig skyldig till.

Det finns en uppsjö av initiativ och freds­strävanden i det israeliska civilsamhället, ibland med stöd också av olika israeliska politiker, som omvärlden bör uppmärksamma. Ett lovvärt sådant är Municipal Alliance for Peace, MAP, som drogs i gång 2005 av de palestinska och israeliska kommunförbunden under med­verkan av det holländska kommunförbundet. Många kommuner runt om i Europa och i Israel/Palestina har i dag anslutit sig till MAP och deltar i olika lokala projekt kring vattenförsörjning, miljövård, turism och annat som långsiktigt bygger förtroende i ett läge när fredsprocessen på den statliga nivån gått i baklås.

Det är en stark erfarenhet att fredsförhandlingar ofta blir lyckosamma om de utgår från praktiska angelägenheter som berör männi­skor på båda sidor om etniska eller historiska konfliktlinjer. Den israeliska och palestinska vardagen är fylld av sådana angelägenheter.

Vattenbristen i området är ett uppenbart exem­pel på något som hotar att ytterligare förvärra konflikten, men som också kan bli till grund för samarbete. Klimatförändringarna förvandlar i snabb takt området till en allt torrare region och utan gemensamma ansträngningar omintetgörs mycket av det som bygger dagens ekonomi för både israeler och palesti­nier. Regionen har stora möjligheter att bryta sitt fossilberoende genom sitt enorma överskott av solenergi, som kommer att kunna exploateras – och exporteras – om freden får en ny chans.

Vi menar att en Stockholmskonferens för fred i Mellanöstern är en viktig uppgift för en kommande svensk regering. Men det måste då bli en konferens för fler än enbart politiker. Även företrädare för lokalsamhällen, folkrörelser och universitet måste engageras och dagordningen bör rymma konkreta projekt. Vilka nya samarbetsstrukturer krävs för att klara vattenförsörjningen i en allt torrare region? Hur kan Mellanösterns ekonomier blir solenergidrivna? Hur kan framtiden för olivlundarna tryggas? Den som börjar besvara den sortens konkreta framtidsfrågor lägger grunden för ett nytt Mellanöstern. Fred måste byggas från grunden, med sikte på att värna såväl israeliska som palestinska barns trygghet och framtid.