Stockholm är Sveriges huvudstad. Stockholm är också på väg att få karaktären av en världsstad – trendkänslig, full med upplevelser, levande och dynamisk. Det har alltid varit en vacker stad. Här finns de öppna ytorna, natursköna vyerna, parkerna och vattnet. Här finns byggnader och arkitektoniska mästerverk ritade av några av historiens mest epokgörande arkitekter.
Att planera och utveckla en växande stad som Stockholm handlar om att finna en balans. Här krävs ökad uppmärksamhet och större vaksamhet. Stockholms innerstad får inte förvandlas till ett öde kontorslandskap.
Det handlar om hur staden ska expandera. Min utgångspunkt är att den växande staden är av godo, men samtidigt som det sker och nya stadsdelar byggs, måste vi slå vakt om ett levande city.
Det handlar främst om avvägningen mellan huvudstadens kontor och världsstadens folkvimmel. Det finns flera exempel i världen på städer som är helt fokuserade på att tillgodose den statliga förvaltningen. Brasilia och Bonn är två exempel där administrationen har fått egna städer – och följderna av detta är inte tilltalande. Kontorskomplexen avlöser varandra och en spöklik känsla infinner sig på kvällstid i det öde landskapet.
Om behov av centralt belägna kontor ska gå före kulturinstitutionernas behov, och människornas intresse av många mötesplatser, riskerar även viktiga delar av Stockholms innerstad att förvandlas till öde kontorsområde som är stängt efter arbetstid.
Stora delar av innerstaden inhyser i dag regeringskansliet med dess olika departement. Hittills har dessa administrativa nödvändigheter samsats om utrymmet med publika utrymmen. På Drottninggatan trängs kommersiella aktörer i gatuplanet med regeringskontor ovanför och ger på så vis regeringskvarteren en storstadspuls.
Denna aktiva stadsplanering – att inte förvandla ett givet område till stängda och slutna kvarter för statens administration – har varit en medveten strategi för att vitalisera det offentliga rummet. Min bedömning är att det har tjänat såväl Stockholm som Sverige väl.
Nu finns dock oroväckande tecken på att detta samförstånd mellan Stockholms stad och staten är på väg att brytas.
Statens fastighetsverks beslut att säga upp kontraktet med Dansmuseet på Gustav Adolfs torg är ett sådant tecken. Att flytta publika kulturinstitutioner från gatuplan till förmån för stängda kontor är inte en bra lösning för Stockholm, vilket Gustav Adolfs torg snart kommer att illustrera. Torget riskerar att gå från att ha varit en av Stockholms vackraste mötesplatser till en plats man enbart passerar på väg någon annanstans.
Men Gustav Adolfs torg kanske bara är början. Det har nu kommit till min kännedom att staten har som långsiktig plan att få bort samtliga kommersiella aktörer på Drottninggatan för att bereda plats för regeringskansliet. Effekterna skulle bli förödande för ett av Stockholms viktigaste promenadstråk.
Vår politik i Stockholms stad går ut på att skapa mer liv i det offentliga rummet, inte mindre. Vi har bland annat intensifierat planerna på att skaka liv i Brunkebergstorg. Detta torg som ligger mitt i Stockholms city, intill Kulturhuset, Stadsteatern och Riksbanken är ofta en ödslig plats. Därför jobbar vi hårt med frågan om hur det ska kunna bli mer levande.
För att motverka kontoriseringen av Stockholms innerstad måste vi aktivt verka för att öppna upp det offentliga rummet, men även se till att det finns en god grund för att det kreativa kulturlivet ska kunna utvecklas och växa och i förlängningen ta större plats. Därför har vi särskilda växtpengar, som uppmuntrar ökad publik, till kulturlivet i Stockholm, och därför satsar vi på offentlig konst och utsmyckning.
I Stockholm driver vi en politik som går ut på att göra staden mer levande och intressant. Det är en utveckling som vi fram till i dag har bejakat tillsammans med staten. Stockholm är inte bara vårt politiska centrum utan även landets kulturella, mediala och ekonomiska dito. Min strävan är att fortsatt utveckla Stockholm från huvudstad till världsstad.
Nu står vi inför ett vägskäl. Antingen går Stockholm mot att bli en sluten förvaltningsstad eller så bejakar vi att utveckla och öppna upp det offentliga rummet. För mig som kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad är det levande gaturummet en viktig stadsmiljöfråga.
Beslutet att säga upp kontraktet med Dansmuseet på Gustav Adolfs torg och signalerna från regeringen att den vill kontorisera stora delar av innerstaden är minst sagt oroväckande. Jag tänker göra mitt yttersta för att förhindra att Stockholms innerstad förvandlas till ett öde kontorslandskap. Jag förväntar mig att staten inom kort tänker om.
Jag vill värna Stockholmarnas möjlighet att även i framtiden strosa från City till Strömmen längs den levande och upplevelserika Drottninggatan. Stockholmarna är värda en levande stadsmiljö i hela staden.
Madeleine Sjöstedt (FP)
kultur- och fastighetsborgarråd
i Stockholms stad