Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Statliga fonder agerar som kortsiktiga riskkapitalister”

Systemfel. Få nya industriföretag växer fram i Sverige. En viktig orsak är att statliga fonder i många fall agerar som privata riskkapitalister i stället för att långsiktigt stödja ny svensk teknologi. Svenska innovationer på miljö- och energiområdet riskerar därför att försvinna utomlands, skriver forskare och entreprenörer.

När president Barack Obama besökte Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, i september förra året intresserade han sig särskilt för det svenska bolaget Powercells nya generation bränsleceller, som på ett miljövänligt sätt kan omvandla såväl diesel som förnyelsebart bränsle till elektricitet.

Om inte Powercell blir ett lysande undantag måste nästa amerikanska president resa till ett annat land för att titta närmare på teknologin, om den finns kvar över huvud taget. Att så gott som inga nya industriföretag växer fram i Sverige är ingen slump. Det blir alltmer uppenbart att framväxten av ny industri hämmas av flera grundläggande systemfel i Sverige.

Ett av dessa systemfel belystes nyligen i en granskning av Riksrevisionen där den statliga riskkapitalförsörjningen döms ut. Detta redovisades i DN nyligen under rubriken ”Pengarna satsas på säkra kort – eller inte alls” (11/2).

Det främsta målet med statligt riskkapital borde vara att komplettera eller till och med ersätta privat riskkapital där långsiktiga investeringar behövs för att uppnå samhällsekonomisk utveckling, sociala och miljömässiga vinster.

Staten lägger förvisso in ett visst kapital i tidiga skeden via bland andra Almi, men sätter samtidigt upp avkastningskrav som förhindrar större och mer långsiktiga investeringar via de andra statliga innovationsfonderna och statliga riskkapitalföretagen.

Genom höga avkastningskrav styrs statens riskkapital mot de privata kapitalisternas investeringsobjekt – det vill säga mognare bolag eller bolag med snabbare kassaflöden – samtidigt som samhällsnyttan på längre sikt glöms bort. Därför tvingas många unga svenska företag, med banbrytande och världsledande teknologier, att välja mellan att antingen lägga ner verksamheten i brist på riskkapital eller sälja till utländska investerare.

Detta märks inte minst inom energisektorn. Att utveckla, bygga och under en längre tid demonstrera ett fullskaligt kraftverk kräver kunskap, tid och kapital. Att investera i för­nybar energiteknologi ryms därför inte i de flesta privata riskkapitalisters affärsidé.

Ett belysande exempel är energiteknikföretaget Minesto. Bolaget uppvisade nyligen det första kända marina kraftverket som, utifrån en helt ny princip, kostnadseffektivt kan producera el från långsamma havsströmmar. Detta ses som ett genombrott för hela industrin för förnybar energi. Samtidigt lyser det statliga svenska riskkapitalet med sin frånvaro, eftersom ”investeringshorisonten är för lång”. Den engelska energimyndigheten har satsat mer på att utveckla denna svenska teknologi än vad den svenska staten gjort.

Att investera kapital innebär alltid en risk. Men ska vi få en hållbar utveckling och trygga framtidens välfärd måste vi investera i banbrytande teknologier som inte redan finns på marknaden.

Att staten undviker de långsiktiga riskinvesteringar som krävs för att svenska forskningsresultat och uppfinningar ska kunna kommersialiseras globalt innebär att nya affärsmöjligheter inte kan realiseras. Därmed förstörs stora ekonomiska värden.

Sveriges välfärd bygger till stor del på lyckade industrisatsningar under 1900-talet, ofta i samverkan mellan staten och näringslivet. Utan statliga Televerkets beställning av AXE-växeln skulle Ericsson inte ha utvecklats till det världsledande bolag det är i dag. Statliga Vattenfall spelade en avgörande roll för framväxten av Asea, nuvarande ABB.

Fortsätter vi som i dag kommer framtidens jobb att skapas utanför landet, och Sverige blir en importör, i stället för exportör, av de nya teknologier som svensk forskning tar fram. Det vore förödande – men det går att undvika. Här presenterar vi tre åtgärder som kan leda till såväl fler jobb i Sverige som samhällsekonomiska framsteg och en bättre miljö:

1. Ge nya direktiv till statliga investeringsfonder. Staten måste tydliggöra att de offentliga fonderna ska komplettera eller ersätta det privata kapitalet på kapitalmarknaden, inte agera på samma sätt som de privata riskkapitalisterna.

De statliga investeringsfonderna bör därför få nya ägardirektiv som ger dem möjlighet att stödja svenska innovationer inte bara i såddfasen, eller efter att ett företag fått fart på försäljningen, utan framför allt i den så avgörande perioden där­emellan – just den period som privata investerare ofta kallar ”dödens dal”.

2. Ge nya ägardirektiv till statliga företag som till exempel Vattenfall. Statliga Vattenfalls krav på kortsiktig avkastning är ett effektivt hinder för utvecklingen av miljövänlig svensk energiteknologi.

I nya ägardirektiv bör regeringen uppdra åt Vattenfall att som en del i sin verksamhet handla upp ett antal prototypteknologier för energiproduktion som man sedan driver tillsammans med innovationsbolaget, så kallad innovationsupphandling. Därmed kan nya svenska produkter på energiområdet ges en första referenskund, som med sin kompetens och sitt varumärke underlättar för vidare expansion.

3. Ändra i Lagen om offentlig upphandling. På längre sikt behövs en översyn av Lagen om offentlig upphandling. Offentliga aktörer bör få möjlighet att bli första kund för svenska företag som satsar på nya teknologier.

Unga företag hamnar lätt i ett moment 22: De privata aktörerna vågar inte investera i ny teknologi, och de offentliga får inte om den inte är billigare än de redan etablerade alternativ som finns.

I offentliga upphandlingar bör därför en del av medlen öronmärkas till inköp som kan bära med sig stora värden för samhället på lång sikt, till exempel i form av bättre miljö och renare energi.

Detta är frågor som berör oss alla. Det handlar om miljön, jobben och Sveriges ekonomiska framtid.