Ledande forskare inom universitet och globala institutioner, exempelvis inom WHO, Världsbanken, EU och OECD, har konstaterat att drygt 60 procent av den påverkbara ohälsan och förtida dödligheten beror på ohälsosamma livsstilsfaktorer. Detta är dubbelt så höga siffror som för förtida dödlighet som orsakas av alla samlade smittsamma sjukdomar: hiv/aids, tuberkulos, malaria, mödravårdsrelaterade faktorer och bristande nutrition.
Hjärtkärlssjukdomar, stroke, vissa typer av cancer, kroniska andningsrespiratoriska svårigheter och typ 2-diabetes pekas ofta ut som icke smittsamma sjukdomar, utan som i stället som sjukdomar till följd av ohälsosamma livsstilsfaktorer. En uppskattning är att eliminering av ohälsosamma matvanor, stillasittande och rökning skulle förebygga 80 procent av hjärtkärlssjukdomar, stroke, och typ-2 diabetes och 40 procent av vissa typer av cancer. Dessa folkhälsoproblem, som vi inte har tillräckligt empiriskt underlag om, berör många människor i vårt samhälle och i övriga världen.
En nyligen publicerad studie från England och Wales visar att en stor andel av minskningen av hjärtinfarkt kan förklaras av ökade insatser mot ohälsosamma levnadsvanor.
Ett annat fenomen är den växande psykiska ohälsan i vårt samhälle. Det finns inte tillräckligt många studier som empiriskt redovisar sambandet mellan psykisk ohälsa och ökade ohälsosamma livsstilsfaktorer. Vi vet, från en rapport som regeringen tagit fram, att antalet sjukskrivingar generellt har minskat, men samtidigt har enligt rapporten andelen sjukskrivna ökat bland unga vuxna. Depression, ångest och oro är överrepresenterade som orsaker till sjukskrivningar bland unga vuxna. Pararellt med detta har andelen unga vuxna med riskbeteende, till exempel daglig rökning och riskbruk av alkohol, ökat under de senaste tio åren. Kan det finnas ett samband här? Finns det evidens för att psykisk ohälsa liksom hjärtkärlssjukdom och diabetes kan förebyggas genom livsstilsförändring?
I en rikstäckande enkät från 2006 som vi nu kan presentera har vi studerat förekomst av självskattad dålig psykisk hälsa och användning av antidepressiv och lugnande medicin i relation till livsstilsfaktorer hos drygt 26 000 män och 30 500 kvinnor i åldern 18-84 år.
Vi har kategoriserat individer efter förekomst av livsstilsriskfaktorer (stillasittande, daglig rökning, kost med bristande intag av frukt och grönsaker, och riskbruk av alkohol). Vi fann att 60 procent av kvinnorna och 46 procent av männen inte rapporterade en enda ohälsosam livsstilsfaktor, medan 28 procent av kvinnorna och 35 procent av männen rapporterade endast en ohälsosam livsstilsfaktor samt 3 procent av kvinnorna och 4 procent av männen rapporterade tre till fyra ohälsosamma livsstilsfaktorer.
Vi granskade också sambandet mellan förekomst av dålig psykisk hälsa och samlade livsstilsriskfaktorer. Jämfört med personer med hälsosamma levnadsvanor fann vi en ökad risk för dålig psykisk hälsa hos dem som rapporterade en riskfaktor - 22 procent hos männen och med 51 procent hos kvinnorna. Denna risk uppgick till 289 procent hos män och till 275 procent hos kvinnor som rapporterade tre till fyra ohälsosamma livsstilsfaktorer, efter justering för ålder, boendestatus, födelseland, socioekonomiska faktorer och långvarig sjukdom.
Vi fann att fysisk inaktivitet bidrog med 28-56 procents ökning av självskattad dålig psykisk hälsa, medan riskbruk av alkohol ökade den med 29-50 procent. Dessa båda faktorer hamnade i topp när vi rangordnade vilka levnadsvanor som hade störst betydelse för psykisk hälsa.
Med våra resultat vill vi lyfta fram fyra argument:
Att hälso- och sjukvården bör arbeta förebyggande för livsstilsförändring och att detta kan ge goda effekter inte enbart på kända sjukdomar såsom hjärtkärlssjukdomar, stroke och typ-2 diabetes utan även på psykisk ohälsa.
Att åtgärder för att främja psykisk hälsa bör ta hänsyn till ett brett perspektiv.
Att en ansamling av ohälsosamma livsstilsfaktorer kan vara tecken på dålig psykisk hälsa och att dessa personer bör uppmärksammas i vården.
Att traditionella vårdinsatser för att främja psykisk hälsa inom psykiatri behöver ta hänsyn till förebyggande av ohälsosamma livsstilsfaktorer.
Det är möjligt att sambandet kan bero på att personer med nedsatt psykisk hälsa kan ha svårt att leva hälsosamt. Det finns dock studier som visar att livsstilsförändring kan leda till en förbättrad psykisk hälsa även när den redan är nedsatt.
Hälsosamma levnadsvanor i befolkningen kan främjas genom förebyggande arbete. Samhället bör anpassas på så sätt att det finns villkor och miljöer som underlättar människors möjligheter att göra hälsosamma val. Exempelvis kan samhällsplanering underlätta motion och hälsofrämjande fysisk aktivitet samt tillgängligheten av tobak, alkohol och droger. Utöver detta kan människors egna möjligheter att göra hälsosamma val stärkas genom kunskap, medvetenhet och egen makt.
Främjande av hälsosamma levnadsvanor bör introduceras i tidig ålder, det vill säga hos barnen. Många studier visar att människors individuella livsstil skapas under barndomen och sitter kvar i många år. Detta kan förklara varför det är svårt att ändra livsstil trots kunskap och vilja. Förebyggande arbete i tidig ålder bidrar också till minskad ohälsa i senare ålder. Här har förskolan och skolan en stor roll.
Forskning kring hur man ska introducera och använda effektiva metoder för att förebygga ohälsosamma levnadsvanor bör prioriteras. Detta skulle vara mycket lönsamt både för individen och för samhällets ekonomi. Regeringens nya satsning på ökad forskning bör därför behandla folkhälsoforskning som en del av innovativ forskning för hållbar utveckling i Sverige.
sarah wamala
johanna ahnquist