Veckan före midsommar publicerades en forskningsrapport från den så kallade baslinjestudien om injektionsmissbrukare i Stockholm. Den är genomförd av bland andra infektionsläkaren Sven Britton under 2007 och 2008 i syfte att genom testning kartlägga förekomsten av hiv och hepatit bland injektionsmissbrukare i Stockholm samt erbjuda vaccination mot hepatit B. Studien omfattar 720 personer med aktivt injektionsmissbruk.
Rapporten visar att hiv och hepatit är mycket utbrett bland injektionsmissbrukarna. Hela 83 procent var smittade med hepatit C.
Av de 51 personer som hiv-smittats var elva inte tidigare kända hivfall. De hade alltså upptäckts tack vare studien. Det motsvarar en tredjedel av de 31 nya fallen av hiv bland injektionsmissbrukare som upptäcktes i Stockholm under de 14 månader som studien pågick.
Studien visar även att riskbeteenden som sprutdelning och oskyddade samlag är mycket vanliga och den enda rimliga slutsatsen är att snarast införa sprututbyte i Stockholm.
Dock har Rolf Bromme, landstingspolitiker (FP) i Stockholm, utifrån baslinjestudiens signifikanta resultat dragit den anmärkningsvärda slutsatsen att sprututbyten inte behövs (tidningen Dagen 15/7 -09). Han menar på fullt allvar att den uppsökande testningsverksamhet som Sven Britton och medarbetare bedrev är effektivare än sprututbytesmottagningar.
Dessutom hävdar Bromme på fullt allvar att hivspridningen bland narkomaner i Stockholm stoppats tack vare denna mycket temporära och sett till hela Stockholms injektionsmissbrukspopulation begränsade insats. Detta trots att studien under ett års tid endast nådde ut till 720 av de drygt 7 000 aktiva injektionsmissbrukarna i Stockholm.
Eftersom Brittons studie endast omfattar 10 procent av missbrukarna i Stockholm drar vi slutsatsen att över 100 injektionsmissbrukare i Stockholm kan vara smittade av hiv utan att veta om det. I kombination med att 90 procent av studiens nyupptäckta hivsmittade uppgav att de mer eller mindre regelbundet delar injektionsverktyg med andra personer krävs det inte mycket epidemiologisk insikt för att förstå varför hiv fortsätter att spridas bland injektionsmissbrukarna i Stockholm år efter år.
Trots pågående testningsaktiviteter (bland annat på häkten, beroendemottagningar och bland hemlösa missbrukare) är det uppenbart att dessa inte är tillräckliga för att förebygga smittspridning. Även med stora arbetsinsatser tog det 14 månader för den uppsökande verksamheten i baslinjestudien att komma i kontakt med endast en tiondel av de aktiva injektionsmissbrukarna i Stockholm.
Som jämförelse har Malmö cirka 1 000 deltagare i sprututbytet vilket motsvarar hela 80 procent av stadens injektionsmissbrukare.
Sprututbytesmottagningar är utom allt rimligt tvivel ett betydligt effektivare sätt att nå narkomanerna. Ett väl utbyggt sprututbyte på flera olika platser skulle inte bara nå ut i missbrukarnätverken, utan även nå dem som är yngre och de narkomaner som är socialt etablerade och inte återfinns inom narkomanvården och bland hemlösa på härbärgena.
Dessutom får missbrukarna genom sprututbytesprogram en ovärderlig kontaktyta med de specialister som kan hjälpa dem att bli fria från missbruket. Sambandet mellan ett minskat antal nya hivfall bland injektionsmissbrukare och fler utbytta sprutor styrks kraftfullt av statistiken från våra grannländer.
Med sprututbytesverksamhet i Stockholm skulle vi få en chans att minska den pågående smittspridningen (under första halvåret 2009 upptäcktes tragiskt nog ytterligare ett dussin nya hivfall bland injektionsmissbrukare i Stockholm) och förebygga framtida utbrott. I Malmö och Lund, där man har bedrivit sprututbyte i över tjugo år, har man inte haft några sådana utbrott och framgångsrikt förhindrat att inhemsk hivsmittspridning etablerat sig bland injektionsmissbrukarna.
För ett år sedan väcktes en motion från Folkpartiet i Stockholms kommunfullmäktige om införande av ett sprututbytesprogram vilken ledde till en propå från Stockholms stad till Stockholms läns landsting. Sedan dess har landstinget utrett frågan.
Men i praktiken är den begravd av landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) – ökänd för sitt kompromisslösa motstånd.
Folkpartiet kan inte tillåta Birgitta Rydberg att fortsätta. Hennes agerande borde sakna stöd hos socialliberalerna. Ju längre ett införande av sprututbyte dröjer, desto fler människor kommer i onödan att smittas av hiv. Det är inte bara omänskligt, det är även ovärdigt den som vill kalla sig socialliberal.
Vi kräver inte bara att Birgitta Rydberg ger Stockholms narkomaner samma chans att slippa bli smittade av hiv och hepatit som i andra städer, utan också att Jan Björklund tar initiativ till förändringar på riksnivå.
Dagens 20-årsgräns och bosättningskrav i det aktuella landstinget är kontraproduktiva ur smittskyddssynpunkt och givetvis helt inhumana. När genomsnittsåldern för den första injektionen är 19 år i Sverige är det inte försvarbart att inte kunna ge de tonåringar som redan etablerat ett injektionsmissbruk möjligheten att undvika hivsmitta.
Det humanaste vore om sprututbyteslagen skrotades helt och hållet och sprututbyte i stället reglerades i smittskyddslagen som en ren smittskyddsåtgärd. Då skulle smittskyddsläkaren i landstinget vara skyldig att använda sig av programmet om det finns risk att hiv och hepatit sprids bland injektionsmissbrukare.
Finland har redan en sådan lagstiftning som fungerar utmärkt. Smittspridningen och det mänskliga lidandet har minskat dramatiskt. Dessutom besparar man på detta sätt samhället den kostsamma livslånga vården som en hivsmitta medför.
Alexander Bard författare, grundare av Liberati och medlem FP Södermalm
Amanda Brihed IT-konsult, medlem i Liberati och FP Huddinge
Seved Monke egenföretagare, vice ordförande FP Hägersten
Erik Wassén advokat, ledamot (FP) Stockholms kommunfullmäktige