Utbildning är den starkaste skyddsfaktorn för socialt utsatta barn. Går det bra i skolan klarar sig barnen också bättre i framtiden.

I Sverige vårdas årligen cirka 16.000 barn av socialtjänsten utanför sitt eget hem. Det innebär att samhället tagit på sig det ansvar en förälder normalt har för att ge barnen skydd, trygghet, omtanke och utbildning. Sanningen är att samhället i många fall är en mycket dålig förälder. I synnerhet gäller detta ansvaret för att barnen får en god utbildning. En rad granskningar av institutioner och familjehem visar på stora brister i barnens skolgång.

Varannan pojke och var tredje flicka som vuxit upp i familjehemsvård hamnar i gruppen med allra lägst betyg i årskurs nio, enligt Socialstyrelsens rapport 2010. Det betyder att det är två till tre gånger så vanligt med låga och ofullständiga betyg bland dessa barn, som bland övriga skolelever.

När det gäller HVB-hemmens grundskoleverksamhet visade Skolinspektionens granskning i vintras, presenterad på DN Debatt 22/2, på stora brister. Eleverna får i många fall undervisning i ett fåtal ämnen, enstaka timmar per dag, ibland av obehöriga behandlingsassistenter. Endast ett av 31 granskade HVB-hem tillgodoser barnens utbildningsbehov.

De allra mest utsatta och krävande barnen placeras i Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem, vanligtvis med tvång. Deras behov av kvalificerat lärarstöd är utan tvekan mycket stort. Trots det visar SiS uppföljning av sin egen skolverksamhet att hälften av institutionernas lärare är obehöriga. Endast omkring 15 procent av eleverna uppnår godkänt i kärnämnena.

Det är kommunerna som bär huvudansvaret för de stora bristerna i placerade barns skolgång. Det är därför i huvudsak vårt ansvar som kommunpolitiker att finna lösningar på problemen. Folkpartiet i Stockholm väcker nu en rad krav på förändringar av socialtjänstens arbete med placeringar och skolans rätt till insyn och påverkan av elevens utbildning.

1. Varje barn som placeras ska genomgå en skolpsykologisk och pedagogisk utredning. Erfarenheter från exempelvis Helsingborg visar tydligt att noggrann kartläggning av elevens behov leder till bättre skolresultat.

2. Stockholms stad ska upphöra att placera barn i HVB-hem som endast erbjuder så kallad särskild undervisning. Särskild undervisning innebär att eleverna inte går i skolan, utan undervisas av personal på institutionen. Obehöriga lärare är vanligt och eleverna erbjuds ofta inte undervisning i alla ämnen. Vi menar att endast hem som har avtal med en skola ska kunna komma i fråga. Eleverna måste ges möjlighet till undervisning i alla ämnen, av behöriga lärare.

3. Rektorer måste ges möjlighet att ta del av planeringen av familjehems- eller institutionsvård i ett mycket tidigare skede. I dag ställs ofta rektorer inför fullbordat faktum i samband med placeringar.

4. Skola och socialtjänst måste ta ett större ansvar för att följa upp skolplikten vid familjehemsplaceringar. Det är oacceptabelt att det kan dröja månader mellan att ett barn kommer till en fosterfamilj och att han eller hon börjar i sin nya skola. Varje placering måste noggrant följas upp och såväl socialtjänsten som elevens gamla skola har ansvar för att elevens rätt till utbildning tillgodoses omgående.

5. Socialtjänst och skola måste samverka med föräldrar för att i möjligaste mån undanröja sekretesshinder. Vi vet att dialogen kring barns utveckling begränsas av den sekretess som omgärdar socialtjänstens beslut.

6. Öka kunskapen om placerade barns skolgång. I dag saknas i hög grad systematisk granskning och uppföljning av elevernas studieresultat, såväl på individnivå som på en övergripande nivå i form av statistik.

Som kommunpolitiker kan vi göra mycket för att förbättra utbildningen för placerade barn. Men även staten måste ta ett ökat ansvar. Vi anser att alla barn på institution har rätt att gå i skolan – antingen genom en egen godkänd friskola, eller genom avtal med en kommunal eller fristående skola. Vi vill se ett förtydligande av skollagen som innebär förbud mot så kallad särskild undervisning.

En rad studier från olika myndigheter visar på uppenbara brister i placerade barn skolgång även när den sker i skolan. Vi menar att den kritik som framkommit utgör skäl för regeringen att begära en särskild granskning av undervisningen för placerade barn och unga, oavsett skolform.

Skolinspektionens befogenheter gäller enbart utbildning. Vi menar att brister i utbildningen bör bedömas lika allvarligt som andra former av brister på en institution. Socialstyrelsen bör därför ges möjlighet att upphäva tillståndet för HVB-hem som uppvisar omfattande brister i elevens möjlighet till utbildning.

Årligen lägger Sverige ner 13 miljarder kronor på socialtjänstens vård av barn. Vi menar att ett ökat fokus på kvalitet i undervisningen och specialpedagogiskt stöd är nyckeln till att lyfta resultaten och ge dessa utsatta barn en bättre framtid.

Lotta Edholm (FP)
skolborgarråd Stockholms stad

Jan Jönsson (FP)
ordförande i Skärholmens stadsdelsnämnd, Stockholm

Isabel Smedberg- Palmqvist (FP)
gruppledare i Bromma Stadsdelsnämnd, Stockholm