Landstinget tog för knappt ett år sedan beslut om att upphandla hela ansvaret för den kollektiva skärgårdstrafiken av en enda stor privat entreprenör. Beslutet har sedan dess diskuterats intensivt bland passagerare, skärgårdsrederier och en del politiker.

SL:s vd, som sedan årsskiftet även är vd för Waxholmsbolaget, lade i maj fram en plan för hur landstingsbeslutet skulle kunna bli verklighet. Sedan dess har inget formellt hänt i frågan.

I verkligheten har däremot oron successivt vuxit hos de tjugotal privata rederier som i dag sköter skärgårdstrafiken, med egna fartyg eller som operatörer av Waxholmsbolagets båtar.Inga nya upphandlingar eller förlängningar av gällande avtal har gjorts och om drygt ett år går alla avtal ut och trafiken upphör.

All utveckling av verksamheten har därför avstannat. Inget rederi vågar ens göra de nödvändigaste investeringarna i sina fartyg och än mindre satsa på moderna och miljövänligare motorer. Våra banker undrar hur säkert deras utlånade pengar är placerade och vår värdefulla personal är orolig för sin framtid.

Den kollektiva skärgårdstrafiken består av ett nät av passagerar- och godslinjer som betjänar både fastboende på öarna, fritidsboende och utflyktsresenärer. Kvaliteten på verksamheten är dokumenterat hög – båten kommer alltid, oavsett väder. Små och lite större rederier utför sina uppgifter i det tysta, 365 dagar om året. Lyhördheten är stor för kundernas små och stora önskemål. Erfarenheten är också stor eftersom de privata skärgårdsrederiernas historia i vissa fall är hundraårig. Skärgårdstrafiken med sina anställda är också en värdefull del i det sköra nätverk av företag som håller skärgården levande.

Under Waxholmsbolagets paraply finns i dag en rad olika avtalsformer som skräddarsytts för att passa allt från små taxibåtar som kör barnen till skolan, till stora fartyg som en solig sommareftermiddag kör hem 300 passagerare från Grinda. All trafik eller bemanning av fartyg har handlats upp offentligt eller vilar på transparenta samarbetsavtal med rederierna.

Bakgrunden till landstingets önskan om att nu ett enda privat rederi ska ta ansvar för all skärgårdstrafik är svår att spåra. Landstingets årliga bidrag till skärgårdstrafiken på cirka 230 miljoner kronor gör självklart att den nuvarande verksamheten bör granskas noga. Landstingsinvånarna ska naturligtvis garanteras mest möjliga och bästa båttrafik för skattepengarna. Vi välkomnar därför både en ordentlig genomlysning och som följd av det ett nytänkande. Men steget därifrån till ett hastigt fattat beslutat om ett privat monopol är svårt att förstå.

De transportföretag som är tillräckligt stora och kapitalstarka för att lägga anbud på det här helhetsansvaret finns knappast bland dagens rederier i skärgården. Åtminstone inte i så stor utsträckning att de kan bilda den marknad som tarvas för en bra upphandling. I det liggande förslaget lämnar dessutom landstinget ifrån sig hela sitt nuvarande ansvar för marknadsföring, tidtabellsläggning och trafikutveckling. Till och med utvecklingen av nya, landstingsägda, fartyg ska läggas på denna enda utvalda entreprenör.

Självklart kommer det samtidigt inte att finnas möjlighet att i egen regi trafikera varje liten linje mellan öarna. I förslaget föreslås därför att vinnaren i upphandlingen av huvudansvaret köper ut de nuvarande mindre rederierna eller i sin tur handlar upp trafiken. En sådan upphandling blir då inte offentlig som i dag, utan helt godtycklig och undandragen all möjlighet till insyn och överklagande.

Landstingets blickar riktas därför rimligen mot stora internationella koncerner vars erfarenhet finns långt ifrån de grynnor de ska kryssa mellan i världens kanske mest svårnavigerade och känsliga skärgård. Det är vårt antagande att den nautiska kompetensen går att skaffa. Men i en komplex miljö som Stockholms skärgård är småskalighet en bra förutsättning, för att inte säga en nödvändighet, för en slimmad och ekonomiskt effektiv verksamhet. Den som på distans vinner en sådan här upphandling riskerar att ganska snart, men för sent, bli varse detta, vilket i värsta fall kan falla tillbaka på upphandlaren landstinget och i förlängningen passagerarna och de boende i skärgården.

Vi skärgårdsredare i Stockholm varnar för en utveckling mot ett privat trafikmonopol mellan Arholma och Landsort. Bjud in oss till en diskussion om framtiden i en näring som vi kan. Låt oss bidra med vår kunskap, vårt engagemang och entreprenörsanda.

Erik Westerlund, Krokholmens Sjötrafik Arholma

Göran Ahlqvist, Blidösundsbolaget

Ulla Ressel, Ressel Rederi

Magnus Sillén, Stockholms Sjötrafik

Niklas Drakenberg, Rederi AB Runmarö Kanal

Gustaf Myrsten, Utö Rederi

Bernt Södling, Landsortstrafiken